För att överleva vintern har jag några saker jag inte klarar mig utan när jag är i stallet och ute och rider. För det första behöver jag mina Ullmax underställ, det finns inget bättre, de är varma och andas riktigt bra. Jag behöver en buff, jag har två stycken som jag använder dagligen, antingen bara som en liten extra halsduk eller för att skydda ansiktet mot kylan.

När det sedan kommer till vantar har jag flera par i olika tjocklekar jag använder men mina absluta favoriter som fungerar både till de lugnare ridturerna och träningsturerna och håller händerna varma är Tegera vantarna, jag har använt mig utav dem i flera år och de är super!

Sen har jag en tjock stickad tröja med jätte hög krage (man ser lite av den på bilden där jag har buff, det är det svarta som går upp över munnen), den är helt underbar och håller värmen suveränt, över det behöver man bara ha en fleecetröja när hästarna ska tränas. Mina vinterkängor är en annan sak som jag inte skulle klara mig utan, de är så klart klumpigare än vanliga ridskor men ändå relativt smidiga och riktigt varma. I dem får jag även i ett par sockor. Antingen ett par Ullmax sockor eller ett par vanliga högre.

Självklart finns det mer saker jag behöver på vintern men det här är nog de viktigaste för mig.

Jag är riktigt sugeen på den här! Jag hittade en bild på den på appen We Heart It för typ en månad sen, sen såg jag en länk till där den går att köpa på FaceBook, lyckoträff eller vad? Poängen är att med frakt blir det 200:- Känns lite dyrt men jag vill verkligen han den, vet inte hur jag ska göra, är den värd 200:-?

Inte bara för att det är gratis utan för att du även får en så jävla skön kick av det! Gick igenom min garderob lite, hittade tre par byxor rejält undanstoppade för de är för små. Tänkte helt enkelt att jag provar dem väl, passar de inte nu efter att legat där i minst ett år kan jag lika gärna göra mig av dem dem, i princip nya byxor. Men se på fan inte bara går de på, alla tre sitter som en smäck! Så jävla skön känsla, det bästa av allt är att de byxor jag använder i vanliga fall blivit för stora, de halkar ner väldigt mycket på en gång. Så tre par ny/gamla byxor och så behöver jag sy in de vanliga i midjan. Bra dag måste jag säga!

Gammal men bra för det!

Nu har jag kommit hem, duschat och ska snart äta lunch innan jag sätter mig och pluggar. Förmiddagen har spenderats i stallet och båda hästarna har blivit ridna. Först blev det en kort, mysig skrittur med Chimal som är under igångsättning för att se så allt är bra med hans ben. Han är pigg och glad men skrittar snällt på i ett behagligt tempo.

  Efter det blev det en ridtur på en mil med Kungen i busvädret, nej vädret var inte toppen men Kungen gick riktigt bra. Idag kunde han ligga i två olika travtempon, självbärande utan att försöka sticka för ofta. Vi har även kunnat galoppera en del och då kunnat återgå till avslapnad trav efter en stund. Det är riktigt skönt att träningen går framåt med honom. Vi red i varje fall våran mil på 45minuter så runt 13-14km/h. Det känns riktigt bra med tanke på att ridunderlaget inte är det bästa. Nu ska vi bara träna på, öka distanserna och öka träningen succesivt så kanske, kanske vi kan starta CR i vår/sommar. Det är i varje fall förhoppnigen men än så länge vet vi inte hur Kungen kommer reagera på mer och hårdare träning samt att ha sällskap. Det är en grej att träna honom själv men jag fick ju lära mig på KM att hålla sig lugn med sällskap inte var det lättaste.

Som vanligt blir det bara bilder på hästarnas öron, det är svårt att få några bilder

på hela oss som ekipage när man alltid rider själv!

Första gången jag red 80km var på Rökullaritten 2006 då det även var lag SM. Tanken var från början att jag skulle rida min första 80km på Chimal (vilket även hade blivit hans första) men vi gick omkull ett par veckor innan, så istället för att ställa in allt så red jag Rezy, henne hade jag aldrig tävlat förut. Jag red tillsammans med Bosse på Miro och med i laget var även Ebba och Patos. Tävlingen gick kanon, precis som tänkt och jag var helt överlycklig när jag blev godkänd i mål. Varför var det så stort, jo för att jag hade drömt om att rida SM i flera år samt rida 80km, jag vet inte varför men även om jag aldrig haft några tankar på att sattsa på distansen hade jag alltid velat rida 80km. Så på ett sätt var den här tävligen större än min 120km, 120km var något som bara blev, 80km det var något jag ville göra!

2006 startade jag min första 120km tävling på Simlångsritten tillsammans med Reyziann. Trotts många år av tävlande efter detta, flera år av satsande, många averkade mil och flera startade 120km tävlingar är det den enda godkända jag har.

Vedemaritten 2010 120km**CEI med Chimal, utesluten i mål

Tillsammans med Rezy inräknat den 2006 tror jag att jag har förbesiktat för 4 stycken 120km tävlingar och en 100km. Av dessa är endast den 2006 godkänd. Tillsammans med Chimal har jag förbesiktat för 4stycken 120km tävlingar tror jag, ingen godkänd. Med Miro har jag startat en 120km tävling och blev utesluten. Trotts detta har jag alltid ridit sakta, tagit det lugnt och försiktigt och kämpat på. Jag har gått flera kilometer i uppförsbacke för att spara på hästen och varit nogrann med minsta lilla detalj ändå har jag inte blivit godkänd. Med Rezy och Chimal är det inte konstigt att det varit tufft eftersom de båda har utläkt spatt vilket i Rezys fall gjort henne naturligt stel och för Chimal har det gjort honom svagare i rygg och bakben. De är även väldigt köldkänsliga men allt detta har vi försökt jobba runt med Back on Track och för Chimals del träning med tyngder på bakbenen. 80km har aldrig varit ett problem för någon av dem men 120km har helt enkelt inte gått vägen.

Fornabodaritten 2008 120km med Rezy, utesluten i mål

Med båda två har jag i princip aldrig blivit utesluten före 100km, en ynka slinga kvar... Jag har även blivit utesluten i mål flera gånger, när jag i princip är klar. Det kan jag tala om för er är surt, det blir inte mycket värrre än så. Så av alla dessa 120km starter och uteslutningar var det den första tillsammans med Rezy jag blev godkänd på. Det konstiga är just att jag lyckats bli godkänd med Rezy, hon har aldrig haft något bra psyke för distansridnng och var ett riktigt monster att tävla ibland, om det inte var så att hon bara försökte sticka ville hon inte gå för det var lite tråkigt. Chimal däremot har jag kommit i mål på efter 120km där han glatt galopperar över mållinjen med öronen framåt. Han är hästen som maler på även om det är lite långtråkigt, som alltid kämpar in i det sista och ALDRIG ger upp. Han hade det ultimata psyket men godkända det blev vi inte.

Simlångsritten 120km YR-SM 2008 med Chimal, bröt efter 100km på banan pga. hälta

Att jag inte lyckades är anledningen till att jag delvis välkomnade pensioneringen av Rezy och Chimal, så länge jag hade häst att tävla hade jag aldrig tagit en paus men nu hade jag inget val. Den här pausen har varit bra för mig även om det varit otroligt tråkigt och jag nu är väldigt trött på den. Men den har gett mig perspektiv och även fått mig att inse att jag vill och ska rida 120km igen, jag ska även tävla 160km. 2011 var jag helt slut på att bli utesluten på 120km och hade jag fortsatt pressa då utan att lyckas vet jag inte om jag orkat fortsätta tävla över huvudtaget i längden. Men istället för att fortsätts med att inte lyckas tog jag en paus och det är ett av de bästa besluten jag gjort. Jag kommer aldrig sluta kämpa och nu tror jag att jag kommer orka med att kämpa igen. Jag kommer aldrig ge upp!

Billingeritten 120km YR-SM 2009 med Chimal, utesluten i mål. Bilden är från sista slingan med ungefär en mil kvar Chimal var jätte pigg och gick helt av sig själv hela tävlingen.

Ett tag nu har jag gjort distansrelaterade inlägg för att göra läsningen här på bloggen lite intressantare förutom det vardagliga som händer i skolan, hästarna och under dagarna. Nu har jag desvärre ide torka.... Eftersom jag vet att ni är flera som läser bloggen dagligen så får ni gärna ge förslag på vad ni tycker det är kul att läsa om och vill att jag bloggar mer om. Det finns så klart massor med tävlingar att skriva om men bara hur de var och hur de gick, är det verkligen kul?