Så har min inställning alltid varit, och då syftar jag inte direkt på att fortsätta orka följa dina drömmar och att om du verkligen vill kommer du nå dem. För tro mig  det har jag tvivlat på många gånger, men jag hoppas fortfarande på att om man bara fortsätter drömma och jobbar för att uppfylla dem kommer man på ett eller annat sätt yckas tillslut! Nej jag syftar helt enkelt mer direkt på nuet, jag skrev för några dagar sedan att jag alltid har svårt att svara på frågan hur orkar du? Och jag skrev då något i stil med att hur skulle jag inte kunna orka, då i sammanhanget med hur mycket tid hästarna tar och hur man orkar kämpa vidare på banan fast du har så ont att du knappt kan gå.

Hur skulle jag inte kunna "orka" jag vill det här, det är jag som vill, det är ingen annan som kan orka åt mig. Anledningen att jag satt orka inom citat tecken är för att jag vet inte om det alltid har med ork att göra, jag har sett så många distansryttare som varit trötta och haft det tufft på banan, och när även hästen kommer in i en svacka och tappar modet, ja på något konstigt sett "orkar" ryttarna helt plötsligt att hoppa av och gå/springa med hästarna, de "orkar" bli pigga nog åt både sig och hästen så de kan fortsätta fram. Vid dessa tillfällen vet jag själv att det spelar igen roll om det inte finns någon ork kvar alls, du bara gör det. Jag tror helt enkelt att orken att fortsätta inte hänger lika mycket på fysiken hos ryttaren som man tror utan väldigt mycket på envishet och psyke. Ta mig själv som exempel, jag har haft så ont i mitt dåliga knä ibland att jag knappt håller mig på benen när jag hoppar av hästen efter 100km, men på något sätt lyckas jag springa med häsen utan minsta lilla teccken på att jag knappt håller mig stående. Hur? Jo jag vet ju att om jag ger med mig, ja då har vi tävlat klart, jag vet att jag måste ta mig de där 40m fram och tillbaks så det gör jag. Sedan orkar man sig upp på hästen och bestämmer sig för att det spelar ingen roll hur ont det gör, vi fixar det här!

Jag har mitt egna motto jag levt efter när jag tävlat och det har hälpt mig på tävlingar, att psykist orka egenom smärtan, "prestationen jag och min häst gör på tävling ska aldrig falla på min fysik, mitt psyke eller likande. Jag ska aldrig bryta på grund utav mig". Jag har lyckats hålla mig till det här och alltid fortsatt förutom en gång. Då hade jag inget val, det var när jag tävlade med vad de trodde var en påbörjad blindtarms infektion, och ja, i grinden fick jag bryta då det började göra ont. Men jag har även varit noggrann med att jag inte får låta min trötthet gå ut över hästen, ridningen får inte bli dålig! Så för mig har det alltid varit så, jag orkar, ställ in dig psyksit ordentligt på det du ska utsätta dig för, bestäm dig för att du ska orka, och ja, för min del så orkar jag då! Jag har visserligen inte alltid mått så bra efteråt men har alltid kunnat se positivt på min egen prestaton, oavsett hur det gått har jag vetat att jag gav banne mig inte upp och jag "orkade" fast ingen ork fanns kvar!

Dackeritten 2008, 120km**CEI. En tävling där både jag och Rezy hade det tungt tillsammans och det gick riktigt, riktigt sakta en stund, men vi "orkade" på något konstigt sätt fortsätta. Desvärre gick inte Rezy igenom sista grinden.

Såg igår på mitt schema att omtentan på arbetsmiljörätt (det jag skrev tenta på i lördags) antagligen är den 26/4, samma dag som Finnerödjaritten då jag ska tävla... Jag vet ju inte än om jag behöver skriva omtenta men det gick verkligen jätte dåligt för mig i lördags så det är stor chans för det. Men en sak är säker jag tänker inte missa tävlingen, i såna fall skiter jag i omtentan och skriver den förhoppningsvis i augusti när den borde bli igen. Annars får jag helt enkelt läsa någon mer delkurs på 7,5 poäng som faller inom hälsoutvecklarprogrammet så jag får ut min examen som jag ska inom programmet. Tekniskt sett kan jag ta ut examen ändå då jag har 30 hp i historia ligger men då examineras jag inte som hälsoutveckalare. Men men det löser sig säkert, får kanske läsa dubbelt någon månad eller så, men tävla det ska jag! Jag har sett fram emot det här så mycket så missa tävlingen finns inte ens på kartan!

Snart ska jag upp till stallet och rida 15km på Chimal, mystur på G!:)

Jag har ju faktiskt två dagar nu innan nästa delkurs börjar där jag kan passa på att bara ta det lugnt och pausa från pluggandet. Idag har jag i princip inte gjort någonting, eftersom jag fortfarande drar på en förkylning har jag inte kommit iväg till simhallen heller. Jag vill bli av med förkylningen helt innan jag börjar träna igen, det räker med att jag rider och tränar Chimal som vanligt fast jag är lite hängig. Förutom att slappa har jag så klart ridit Chimal, det blev ett löspass barbacka i repgrimma. Och ja jag har tyglar/ett grimmskaft sitter i repgrimman men jag använder det inte, det är bara en liten säkerhets grej för när Chimal får för sig att bocka och bli rädd för saker, en nödbroms helt enkelt. Sen har jag även varit på kyrkogården med min pappa, idag skulle nämligen min farfar fyllt år, det är snart ett år sedan han dog och jag saknar honom helt otroligt mycket!

Började ju denna helg på ett riktigt tråkigt sätt, genom att gå upp 6 i morse och bege mig till skolan till klockan 8. Vi hade mellan 8-12 på oss att skriva tentan, tror jag tog strax över två timmar på mig. Det kändes inget bra alls precis som jag misstänkt men om jag har tur blev jag kanske godkänd. Har inte riktigt fått grepp om det vi hade tenta på, det har blivit lite mycket denna månad helt enkelt, men det kommer ju ett omtenta tillfälle så det löser sig.

Strax efter lunch drog jag och Eleonora till trystorp och gick en liten promenad i det otroligt fina vårvädret, är sjukt varmt ute! Det är verkligen jätte fint och det var härligt med en promenad.

Efter det drog vi vidare till Ankis bod som ligger mellan vretstorp och Fjugesta. Hittade två saker som fick följa med hem, hittade viserligen även mycket jag skulle vilja köpa!

Har varit ute och skrittat en sväng i skogen tillsammans med mamma, Anette och Evelinn (grannar) vilket var väldigt trevligt. Chimal var inte bara jätte fin i benen sedan gårdagens 10km runda utan var inte ett sugg stel och riktigt pigg. Han är ju knappast hästen som brukar skritta ifrån de andra om vi säger så men idag skrittade han på som bara den. Fick till och med sitta och bromsa lite vilket var kul. Tror han uppskattade träningsrundan igår. Förutom det händer det inte så mycket idag, jag sitter och pluggar på inför tentan i morgon och börjar bli smått nervös inför den. Jag ska ut och gå en sväng och sedan kommer Sofia hit och sover över inatt. Vi ska ju ha tentan klockan 8 i morgon så det blir lite långt för henne att åka hela vägen från lindköping i morgon, så därför kommer hon hit och sover idag. Måste bara säga att vädret är helt underbart idag, det är över 10 plusgrader och solen skiner, tror faktiskt inte det kan bli så mycket bättre!

Ibland när jag träffar nya människor och det kommer upp att jag rider regelbundet och under flera år tävlade internationellt med två hästar får jag jätte ofta frågorna hur hann du, hur orkade du och hann du med något annat? Jag kan kort sagt säga att det handlar så klart om prioritering. Tidsmässigt ser mitt liv mycket annorlunda ut idag än vad det tillexempel gjorde i gymnasiet. Nu för tiden hittar jag på mycket mer saker med mina vänner och är tillexempel med på fester i bland.

Som svar på den första frågan har jag alltid sagt att det varit tajt och ibland inte speciellt kul men jag har prioriterat hästarna och träning framför allt annat. Mina föräldrar har dock alltid varit hårda på att skolan skulle skötas. Jag tror jag fick det att funka tack vare att jag alltid vill prestera mitt bästa och tog därför studenten med MVG i flera ämnen. Dessvärre har jag även prioriterat bort mycket andra saker, som till exempel familj och vänner. Jag har missat massor med mina vänner och en del med min familj. Jag har tävlat på födelsedagar och missade min brors student då jag var i Växjö och tävlade med Rezy. Ett annat praktexempel på bort prioriterade händelser var min skolavslutning i 9:an, jag var med på själva avslutningen men på kvällen åker alltid alla 9:or till skara sommarland, men inte jag, jag hoppade rakt in i bilen med en transport bakom som stod och väntade på parkeringen vid skolan. Jag bytte om från kläning och högklackat i bilen och begav mig till SM med Miro.

Jag & mina syskon på skolavslutningen i 9:an inann jag åkte vidare till SM

Hur orkade man da, ja det är lätt, de gör man inte! Du bara älskar det du gör och har en otroligt tydlig bild av dina mål så när det blir tungt och energin tar slut, då fortsätter du ändå. Det låter kanske hårt och löjligt men som nu när jag haft nybörjarkurs och folk frågar, hur orkar man, är det inte jobbigt att det gör så ont i ditt knä att du knappt kan rida lätt. Orken, den är något som för mig gått över till envishet, någonstans förstår jag inte hur jag inte skulle kunna orka, jag vill ju det här, det är bara att bita ihop, det har aldrig varit någon fråga om ork med hästarna. Och hur står jag ut med smärtan, ja det är ju bara smärta, det är bara att fortsätta ändå och inte låta det påverka din prestation oavsett hur ont det gör. Ja det är hårt och man bör antagligen inte tänka så, men jag funkar så. Så frågan hur orkar du, kan jag enkelt svara på jag vill/ville det här, hur kan jag inte orka?

Och nej, jag hann inte med något annat, jag tog mig iväg på mina närmaste vänners födelsedagskalas och lyckades sitta i elevrådsstyrelsen under gymnasiet, för att de runt mig var förstående, jag har flera gånger suttit i telefon när jag ridit hästen med någon annan från styrelsen för att jag inte hann stanna i skolan och göra arbetet på plats. Jag kan tacka gudarna för de underbara vänner jag haft, som förstått och accepterat att i skolan, då är jag där men efter skoltid var det inte stor chans för att jag hann vara kvar. Var det inte ridning var det gymmet eller simmhallen som gällde. Jag kan enkelt säga att de vänner jag har kring mig som funnits där genom mitt elittävlande, ja de är äkta vänner som stannat genom vått och torrt och förstått att jag priotiterar hästarna, träning och tävling framför allt annat.

Jag älskade denna tid i mitt liv, den var organiserad och följde ett tydligt schema och jag skulle ge vad som helst för att få tillbaks det. Jag är en människa som behöver organisation och spontanitet gör mig otrolig, nervös och stressad. Det har blivit bättre, men om något inte följer min planering ja då blir det jobbigt... All tid på hästarna vad var som gällde och då hann jag på något konstigt sätt.

Känns som att jag skickat en miljon mail idag, har mailat information om grönt kort och om träningsritt för de som var med på nybörjarkursen och skickat en miljon mail till, både distans och skolrelaterat. Hur fick man effektivt ut information innan datorn och internet?! Jag vet seriöst inte hur mycket mail jag skickar i veckan, vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte kom åt mailen på mobilen och att den inte sa till så fort jag fått mail. Tror att jag med plugg, distanskurser och styrelsen är smått beroende av den. Jag tycker inte om att vara beroende av teknik, teknik tycker inte om mig!...