Mina ben oc armar är helt slut. Idag har jag varit med och hjälpt min bror flytta på eftermiddagen, det var krävande på kroppen kan jag säga. Förutom att bära på möbler och lådor har jag sprungit i trappor som en galning. Min bror har bott i en trea med sin kompis i flera år, men idag flyttade han in i en tvåa för att bo själv. Grejen är att han bodde på tredje våningen och det finns ingen hiss i det lägenhetshuset. Så tredje våningen, ingen hiss och massor, massor med grejer, ni kanske kan tänka er att jag springit upp och ner i trapporna ett antal gånger idag, mina ben har fått sig ett bra tränigspass kan jag säga.

Men förutom det hörde jag något kul på TV nu ikväll. Jag zappade runt lite mellan kanalerna ikväll då det aldrig är något bra på TV. Till och börja med kan jag säga att jag aldrig, och då menar jag ALDRIG har sett helt helt program av Idol. Det har hänt att jag sett delar av ett avsnitt för att någon jag känner velat titta på det men jag har aldrig tykt det varit bra. Men trött som jag var och i brist på annat så fastnade jag framför Idol i typ 15minuter. Och under de 15 minuterna fick jag reda på att Ed Sheeran ska uppträda i nästa veckas program! Så nästa vecka ska jag titta på Idol, första gången någonsin som jag har tänkt titta på det därför att jag vill. Jag viste att det skulle ske i år för på finalen ska One Direction uppträda och det tänker jag inte missa men nu ska jag även titta på lördag.

Ed Sheeran - Lego House

Älskar att Rupert Grint ifrån Harry Potter är med i videon!

Idag blev det ridning för instruktör, låter väldigt seriöst eller hur? Det är det väl för de flesta men inte riktigt för mig, inte för denna istruktör i varje fall. Med tanke på att det är min mamma kanske det inte är så konstigt, men det gör inte att hjälpen jag får är värd mindre, nej den är värd massor! Jag kan säga att det inte alltid är lätt att rida för sin mamma, det spelar ingen roll att hon är en suverän instruktör som är sjukt bra på att undervisa, det är fortfarande min mamma och genom åren har vi haft svårt att hålla sams av olika anledningar, det går alltid att härleda till en enkel sak, mamma dotter relation är inte lätt när det kommer till undervisning.

Men nog sagt om det, jag hoppade upp på banan på Chimal och kände på en gång att ridningen inte känndes hundra från min sida, det har inte riktigt funkat den senaste tiden och idag var mamma hemma på gården och ute i stallet när jag red så jag bad henne komma och titta en stund. Vad jag hade tänkt som 10 minuter av mammas tid blev en väldigt välbehövlig ridlektion för mig. Som jag sa till mamma, jag lärde mig inte något nytt direkt och vi löste inga problem men vi hittade dem. Ridningen har inte fungerat och mamma kunde som vanligt på direkten börja hitta saker som tydligt var grejer som inte funkade med min ridning. Vi jobbade på dem, hittade lite mer saker och det blev bättre.

Mycket är spänningar jag har, antagligen på grund av stressen jag är under för de har kommit den senaste tiden. Senast jag red för mamma var i sommras och då fanns inte de här problemen och ridningen funkade jätte bra, och även om jag inte rider lektion ofta så ser mamma mig rida mycket och brukar komma om hon ser något uppenbart eller om jag påpekar att något inte funkar. Men som sagt, stress som blivit spänningar, massor av spänningar. Men nu har jag ett bra hum om vad de är, var de sitter och hur jag ska kunna jobba med dem. Så skönt med en mamma som är instruktör och kan hjälpa en när man behöver det som mest. Chimal, stakaren skrittade runt, runt på banan när mamma och jag grejade, allt fokus på mig och min ridning i skritt. Inget annat. Även om Chimal i sig inte gör mycket så märks det hur uppmärksam han är,  jag flyttar mig i sadeln, läger tyngd på ett sittben, ändrar tyngdpunkt, när vi står still och mamma förklarar något och jag försöker göra det, typ svanka mindre, flytta tyngdpunkten eller liknande blir han inte så glad. Han är en känslig häst och minsta lilla ändring gör att han reagerar, vilket ibland innebär att han inte vill stå still. Men han är ändå väldigt tålmodig, han grejar lite med mamma och putttar på henne men står still för det mesta.

Men riktigt bra är det att ha en mamma som är centrerad ridningsinsttruktör som kan hjälpa en med ridningen när det behövs, och hör och häpna, jag red en hel lektion för henne utan att vi ens blev irriterade på varandra. Sedan mamma och jag insåg vad det var som gjorde att vår kommunikation inte alltid fungerade på banan har det gått så mycket bättre. Mamma förklarar mycket med bildspråk och exempel som folk tar till sig i ridningen. Det funkar inte med mig, jag fattar ingenting av hennes bildspråk, det har bara tagit typ 10år innan vi insåg att hon helt enketl får förklara allt väldigt konkret för mig inte med bildspråk, men bättre sent än aldrig!

Bild ifrån en lektion för mamma på ridlägret 2012 eller 2013.

En liten film som presentation/inbjudan till NBM som går i Värmland nästa år på Kristinehamns fina banor. Har tävlat där flera gånger och deras tävlingar är alltid toppen!

Hörde låten Everytime We Touch av Cascada (den långsamma veritionen) och när jag hörde den var det som om jag stod i cafeterian på min gamla högstadieskola. Udda sak jag vet. Grejen är att jag kopplar ihop den låten med precis det och jag vet exakt varför. Där jag gick på högstadiet hade de musik på i högtalarna i cafeterian ibland, speciellt när det var vår och snart sommarlov. Everytime We Touch gick på radion väldigt mycket våren innan jag slutade nian. Så för mig, när jag hör den låten står jag i cafeterian på Transtensskolan igen, det är i princip sommar och vi ska snart sluta nian. I mitt minne står jag även och sjunger med, med mina tjej kompisar för det gjorde vi nästan alltid när vi hörde den här låten.

Det är verkligen underligt hur vissa låtar passar perfekt ihop med ett minne, minnet i sig är det inget speciellt med utan det hör bara ihop med låten. Men låten och minnen ger även en rogivande och skön känsla så jag måste ha varit tillfreds med mitt liv då, varför inte liksom vi skulle snart sluta nian och få sommarlov.

Idag är det bra mycket kallare än vad det varit de senaste dagarna. Det har gått från tio plus ena natten till minus och frost den andra. vädret är verkligen underligt nu. Men en sak som är trevligt är att det är sol ute idag och det är alltid trevligt. Känner mig sjukt myssugen, blir nog en kopp te, tända ljus och mys till en bra film ikväll. Hade tänkt slappna av med en film igår men det slutade med att jag satt och ritade hela kvällen istället, vilket knappast gjorde något, det är ett skönt sätt att slappna av.

Jag ska vara hemma på förmiddagen idag och plugga, leta och läsa vetenskapliga artiklar. Igår lämnade jag och Irma in vårat arbete om utvärdering som skulle in senast idag klockan fyra, känns bra att bli klar med det innan. Grejen är att vi har ett examinerande seminarium på det på måndag men förutom det kan vi nu bara fokusera på C-upsattsen och det känns helt otroligt skönt! Fullt fokus och förhoppningar om att det ska bli jobbigt men ändå kul att få gräva ner sig ordenligt i ett ämne. Nej nu ska jag ta tag i plugget så jag ka åka upp till stallet och Chimal i eftermiddag.

Nu blir det personligt och hemligt på hög nivå. Vad är det mest personliga ni äger, inte som i det viktigaste personliga ni äger utan det mest personliga som i det som visar vem ni faktiskt är. För mig tror jag det är min dagbok, och ja jag skriver dagbok. Inte nödvändigtvis varje dag utan när jag känner att jag behöver det, det kan periodvis bli varje dag men de kan även dröja veckor emellan att jag skriver i den ibland.

Min dagbok är sjukt viktig för mig, den innehåller allt från vardagsgrejer till mina innersta tankar och känslor som ingen, och då menar jag absolut ingen vet något om, hur jag känner kring saker, hur mina tankar går och hur jag mår. Det går att läsa om allt från skolstress, total panik över Chimals cancer till hur jag hanterar eller inte hanterar saker som borde hanteras. Jag kan vara rutten på att släppa ut och visa känslor, men i denna bok, där finns det mycket av dem och ingen får läsa den, för den är personlig på hög nivå. Hittills vet de flesta i min närvaro inte ens om att jag skriver dagbok och ingen vet var den finns när jag inte skriver i den, den finns gömd hos någon jag håller kär och nästan alltid nära mig.

Men som rubriken säger är det här boken ingen får läsa, en bit av mitt innersta, släpper ni någonsin ut era innersta tankar och hemligheter? Det gör jag och de kan vara sjukt skönt ibland. Boken som för tillfället tjänstegör som dagbok tycker jag har en väldigt passande text på sig: Inhale the good shit, exhale the bullshit. Väldigt passande om jag får säga det själv!

En liten bit av mig, helt taget ur sammanhang men ni är de första och de enda som fått läsa något ur denna bok:

Känner mig nöjd med morgonen hittils, sitter nu med frukosten framför datorn, bloggar, öppenbarligen, och låter mitt hår lufttorka innan jag ger mig på det med hårtorken. Klockan är strax tjugo över åtta och jag har redan hunnit vara i stallet och rida, det ni! Gick upp tidigt för att rida så jag hann innan jag ska vara i skolan, jag kan nämligen inte rida på eftermiddagen då jag ska sova kvar i Örebro. Även om det kan vara lite tungt att gå upp tidigt är det sjukt härligt att vara i stallet innan det blir ljust ute, det är mysigt även om det kan vara svårt att se något i skogen.

Tur att vi har lampor utanför stallet ut mot hagen så man kan hitta hästen i mörkret