Direktlänk till inlägg 7 februari 2013
Då jag jag har haft svårt att komma på vad jag ska skriva om här fick jag den fina idén om att skriva lite om utrustning, det efter att jag och Helene stått och funderat över sadel till Kungen i måndags, han har sadel det är inte det, vi bara grejade och kollade så hans star trek fortfarande ligger bra, vilket den gör.
I varje fall kom jag på att jag genom åren provat olika utrustning till hästarna, olika sadlar (har flera olika modeller hänger hemma), träns, bett, benskydd/inte benskydd, ländtäcke m.m Så för att få en översikt på vad jag använder/har använt genom åren till hästarna, varför jag fastnat för det eller helt enkelt slutat använda det så tänkte jag köra en liten genomgång. Till och börja med tänker jag säga att jag inte är rädd för att prova ny utrustning av olika slag, dock kan jag vara lite tveksam till helt nya saker innan jag provat dem själv. Så idag tänkte jag börja med Chimal, logiskt då han är min egen häst som jag provat olika utrustning på av olika anledningar, mestadels för att det slutat funka, men ibland även för att bara förbättra!
Så från början när jag tävlade Chimal red jag honom i en bomlössadel (Knights), ett vanligt träns med ett tvådelat tränsbett. Sedan kom det till en martingal under 2006 då han började slänga upp huvudet och sticka i starterna på tävlingar och hemma. Jag rider honom fortfarande på sitt tvådelade tränsbett hemma när jag rider dressyr och vid få tillfällen i skogen, vilket jag alltid ångrar.... Jag rider även dressyr utan maringal för det mesta.
Efter den bomlösasadeln red jag Chimal under en tid i vår hectorsadel, samma som både Miro (under en period när han kunde ha den) och Rezy gått 120km i. Det är en otroligt hård sadel men som är väldigt lätt anpassad på hästar med relativt platta ryggar, Rezy använder den fortfarande. Den red jag inte Chimal i så länge eftersom den inte passade speciellt länge. Chimal har en väldigt speciell rygg och det har alltid varit svårt att hitta sadlar till honom.
Denna bild är från Björkviksritten 2007 då Chimal gick sin första 80km, Här rider jag i Hectorsadeln, med martingal och vanligt tvådelat tränsbett.
Efter att hectorsadel inte passade längre red jag barbacka under ett par månadder då Chimal inte hadde någon sadel, när hans rygg breddade sig lite kunde jag anvnda mig utav min mammas egensydda sadel som jag ridit 50km i och mamma 80km i. Den är otroligt skön men låg inte bra jätte länge den heller. Det var efter den som Chimals Star Trekk sadel kom in i bilden, under våren 2008. Den sadeln ligger fortfarade bra, dock har jag fått konstruera om den genom åren då du kan byta framvalv och flyta på panelerna, och ändra tjocklek på dem. Idag går han med det breadaste framvalvet och de tjockaste panelerna och med lite fin justeringar på panerlerna någon gång ibland ligger den perfa och har gjort de senaste åren.För några år sedan träffade jag även på en engels sadel som ligger bra på Chimal, har aldrig testat att tävla i den men jag rider dressyr i den. Det är en sadel Helene köpte till KUngen men som hon itnetrivdes i så när hon köpte en Star Trekk till Chimal köpte jag den av henne. Så Chimal har två sadlar, det är även den engelska sadeln jag rider Kungen i.
(Jag vet att Chimal tjurar över sadelgjorden på bilden, det gör han jämnt! Å andra sidan kan jag knappt peta honom vid magen utan att han tjurar för han är så kitlig)
Under åren fram till vintern 2009/2010 har jag alltid haft renskinn under sadel på Chimal, och av och till chabrak. Men våren 2010 tyckte inte jag det funka något bra längre då du alltid måste byta skinn till varje slinga, och jag ville ha mer stötdämpning under sadeln, så jag köpte mig en HAF pad och den är underbar, blir aldrig blöt även om du rider en hel 120km i den, och den är tjock och har bra stötdämpning. Tillbaks till bett da. Jo Chimal har gått från tvådelat tränsbett, till att byta till hackamore efter första slingan, han sticker på det om han har för mycket energi, så det är anledningen till att jag inte starta på det. Så småningom har bettet till första slingan bytts mot ett pessoabett med delta. Chimal är en oerhört stark häst som kör ner huvudet och sticker med al sin styrka, och kastar sedan upp det i ett försök att sticka igen. Så sista två åren han tävlade så startade han på pessoabett och gick resterande av tävlingen på hackamore. Han gick hela tävlingarna med Martingal.
Jag är en människa som absolut inte har något emot att behöva plocka på ett bett som är skarpare än tränsbett om det verkligen behövs. Jag har hellre ett skarpare bett än en häst som du får ägna hela tävlingen åt att slita i munnen, den dragkampen är varken bra för dig eller hästen, och på en häst som Chimal handlar det inte om uppfostran då han genom åren bara blivit lyhördare och bätte uppfostrad men svårare att få stopp på under första slingan. Enligt min mening, erfarenhet och det faktum att jag känner min häst anser jag att det är för att han tycker det vi gör är kul, blir uppspelt och helt enkelt glömmer att lyssna, då vill jag kunna säga till min häst, få honom att lyssna och återgå till en bekväm ridning så fort det går. När jag var yngre och frågade en vuxen om bettet hon hade i munen på sin häst (detta var innan jag fick Chimal) svarade hon att ett bett är aldrig skarpare i munen på hästen än handen som håller i tyglarna. Detta tycker jag är otroligt smart sakt, för det är sant. Ett väldigt skarpt bett kan vara väldigt svagt i munen på en häst under hela ridturen förutom de få tillfällen då du behöver säga til lhästen och ett svagt bett kan vara väldigt skarpt och stumt om du jämt måste ha dragtävling med din häst.
Men personligen tycker jag bäst om att inte ha ett bett i munnen över huvudtaget, men vi kan inte alltid få det vi vill. Tillbaks till utrustningen så kan jag säga att Chimal de senaste åren alltid går med frambensskydd om han gör något annat en skrittar, varför? Han sparkar sig så pass hårt att han fick en långvarig skada på ett framben en gång. När jag löslongerar och när jag fortfarande hoppade honom går han med full benskyddsmundering för att han inte har full kontroll på sina ben. Men om du inte behöver benskydd tycker inte jag att du ska använda det då det är en skavsårs risk precis som allt annat, inget är naturligt för hästen att ha på sig, så se till att det sitter bra och sätt inte på nått i onödan.
Om ni har åsikter om mitt resonemang kring utrustning kommentera gärna!
Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...