Eftersom jag hade tråkigt bestämde jag mig för att ta bilen ut i skogen. Åkte till ett ställe jag red till med mamma och Bosse när jag var liten. Det var/är en jätte fin bäck vi red till, då låg den i en jätte mysig skog, nu är det dessvärre inte så mycket skog kvar... Men det är fortfarande jätte fint så jag gick en sväng i skogen och bara njöt, jag tog så klart även lite bilder!

Jag vet inte varför men den här dagen har kännts otroligt seg. Jag började med att åka upp till stallet och skritta ut på Chimal i sällskap med mamma på Niccan. Det var riktigt mysig, efter att ha pysslat lite i stallet åkte jag iväg till hallsberg och simma en kilometer sedan hem igen. Nu har jag ätit, pluggat lite och sitter för tillfället och tittar lite på film. Jag ska plugga lite till men annars ska jag inte göra mer idag, rummet är städat, tvätten tvättad, undra vad jag ska göra resten av dagen, klockan är bara 3! Tänkte att jag kan ju skriva något roligt inlägg här, men jag kommer inte på något...

De flesta som växt upp med djur i familjen vet hur jobbigt det är när de försvinner för gott. Alla djur som finns runt omkring mig just nu mår bara fint, men efter att ha varit hos Sanna och Carina i eftermiddag där vi som vanligt pratade på om hästar, och jag kom och tänka på Miro insåg jag att det finns många djur och speciellt hästar som lämnat ett tomrum hos mig efter sig och de förtjänar att få lite plats här på bloggen tycker jag!

Först måste så klart Miro nämnas, hela familjen älskade honom. Efter en skada på en tävling som aldrig blev riktigt bra fick vi efter över ett års försök till rehablitering ta bort honom. Han var haltfri när beslutet togs och hade fått vara ute på några små, korta skritturer men han gav liksom upp själv. Vi kunde se hur han gick i hagen och gnistan han alltid haft var borta. Ett tungt beslut men som du som djurägare måste kunna ta när det inte är rätt att vara egoistisk, hur jobbigt det än är.

Jag & Miro<3

Nästa häst som lämnat ett stort tomrum hos mig är min första egna häst, Pysen var tekniskt sett inte min då jag endast hade honom på foder men han var i princip min egen häst under de år jag hade honom. Han var en sagolik new forest Dponny med extremt mycket energi. Han hittade inte på mycket otyg förutom att han konstant försökte sticka, aldrig ville skritta och försökte hoppa över allt han såg, och då menar jag verligen ALLT. Men vi hade helt otroligt kul ihop, Pysen lärde mig massor, bland annat mycket kring hoppning, var det något han kunde var det hoppning och all tänkbar teknik runt det. Han är den häst jag hoppat högst på både med och utan sadel. Med sadel tog vi oss över 110cm och utan 80cm. Han hoppa som en katt och vi hittade på mycket dumheter (inte farligt för hästen utan för mig) ute i skogen, och mamma hade ingen aning.... Att rida ut barbacka, och bara ge ellt på en gräsväg och hoppa en massa är kanske inte det smartaste, men sjukt kul! Han var hästen som gav mig en tävlingsskalle, han fick mig att älska att vinna, det var även med honom jag red min första CR någonsin.

Jag & Pysen<3

Ceasar hade jag bara under ett års tid, snälla Helen Moberg lånade ut honom till mig, han skulle bli min nya distanshäst, så blev det desvärre inte. Jag hade Ceasar i strax över ett år och trotts att jag inte hade honom så länge saknar jag honom fortfarande. Ungefär ett år efter att han kommit tillbaks till Helen var hon tyvärr tvungen att ta bort honom. Han var verkligen underbar, en stor brun arab med otroligt mycket glädje och arbetsvilja!

Jag & Ceasar<3 

Det finns självklart fler hästar som jag saknar, men de här är de som lämnat störst tomrum hos mig. De betydde väldigt mycket för mig och varje gång jag tänker på dem fylls jag av både sorg och glädje på en och samma gång.

Röd rosett i svansen på en häst betyder att den sparkas, det står i TR vilket innebär att alla som tävlar ska veta det. Precis som en vit rosett betyder att det är en hingst. Men antingen har massor av tävlingsryttare ingen aning om detta eller så struntar de rätt och slätt i det. Då jag är en ryttare som under flera år tävlat en häst som kan sparka andra hästar är jag väl medveten om hur jobbigt det är att någon rider rakt upp i rumpan på dig och ignorerar den gigantiska rosetten. Jag vet inte om det är okunskap eller ignorerande som gör att folk inte bryr sig om den men det är faktiskt inte schysst.

Chimal sparkas mot andra hästar, men om någon säger att de vill rida förbi kan jag kontrollera honom och stoppa honom från att sparka med hjälp av skänkeln. Jag får helt enkelt ställa honom snett på vägen så han inte kan sparka. Men så kan jag inte rida honom länge. Så när det då kommer upp ekipage i rumpan på oss har jag surt sagt min häst sparkas vill du rida förbi? Väldigt ofta har de svarat nej och sedan har de legat kvar i rumpan på oss. Det är inte okej, inte ens på en häst som inte sparkas i vanliga fall. risken för att hästen bakom trampar på min är stor och jag vill inte sitta och vakta på min häst hela tiden bara för att den andra ryttaren inte kan få stopp på sin egen eller vad de nu har för dålig ursäkt. Flera gånger har jag fått vända mig om och sakt att antingen får du rida om eller  hålla säkerhetsavstånd för annars kommer du bli sparkad. Bryr sig inte folk ifall deras hästar blir sparkade?!

Så för er (om det stämmer på någon av er) som inte bryr er om att en häst har röd rosett i svansen, gör det! Det är inte snällt, jag sätter inte dit rosetten bara för att utan för att hästen sparkas och jag vill inte ha er i rumpan på min häst. Eftersom ni tävlar ska ni ha tagit grönt kort, alltså ska ni kuna hitta regler i TR, ni bör veta vad en röd rosett innebär och ovanpå det veta att man har säkerhetsavstånd till okända hästar. Själv frågar jag alltid om hästen framför sparkas om vi ridit ihop en stund för att veta hur känslig den är, om man kan rida vid sidan om varandra osv. Men ta hänsyn!!!

Har spenderat gårdags eftermiddagen och natten i örebro. Först var jag hos min syster som klippte och slingade mitt hår, äntligen har jag tagit mig i kragen vad gäller mitt hår, det har rent ut sagt sett fördjävligt ut. Sen gick jag hem till min bror (de bor på samma område) och hade filmkväll. Vi tittade på the hobbit - extended edition. Över 3 timmar lång men det gör mig ingenting, det var riktgt kul att se de borttagna scenerna! Nu har jag gjort i ordning mig och ska snart iväg till skolan eftersom jag börjar klockan 8... Men går i varje fall bara till 12!

Dålig bild men här är håret nyfixat!

Skrittade ut på Chimal i sällskap med mamma och Rezy idag. När jag sedan skulle rida Kungen fick jag med mig en riktigt liten lortgris in från hagen!

Kan säga att han var skitigare än vad bilden visar!

Kungen fick gå ett dressyrpass idag och det gick väl lite sisådär. 20km rundan i söndags verkar inte påverkat honom någonting i varje fall för han var riktigt pigg. Han är alltid pigg när man rider men idag gjorde han små utfall i traven, liksom utfall för att försöka sticka. Han gjorde det mycket förr men nu var det länge sedan han gjorde det på ridbanan om vi inte ska galoppera. Så han var energisk och lite spänd men vi lyckades ändå få till ett någorlunda bra pass. Idag lät jag honom även galoppera lite mer än i vanliga fall, jag brukar bara göra fattningar och sakta av på en gång eftersom det är de som bygger upp galoppen bäst och för att han bara brukar springa iväg i galoppen. Men idag lät jag honom gå lite för att se hur han kändes. Och det känns faktist som det har hänt lite, emellanåt sänker han faktiskt tempot lite och jag känner att bakbenen kommer in lite mer under honom och galoppen blir rundare. Det är väligt lite men mer än förut.