Att vara kvar på universitetet till klockan sex på kvällen och plugga kan vara riktigt mysigt!

Har haft föreläsning mellan 10 och 12 idag sedan har jag idag igen suttit kvar med Irma för att plugga på hemtentan. Det är super lugnt på universitetet nu vid halv 5 och jag har faktiskt lyckats jobba på en del. Hade tänkt åka hem tidigare för att rida Chimal men det får bli en sen ridtur idag då pluggandet funkar nu och jag vill inte bryta av det. Det blir på reflexerna senare idag så vi syns i mörkret istället för att avbryta det sköna flyt jag har i pluggandet just nu.

Sitter återigen på universitetet och pluggar med kompisar hela dagen, jäkla hemtenta. Skönt är ändå att det känns som om jag kanske kommit en liten bit på vägen nu. Det som är surt är att vi idag fått in betyg på sista arbetet på förra kursen. Jag har varit ivrig i väntandet på det betyget då det även avgjorde mitt betyg för hela kursen som helhet. Ett VG på arbetet hade betytt ett VG i kursen, men icke da, jag fick ett G. Är självklart glad för det och när jag sedan ska söka jobb spelar det ingen roll om jag har G eller VG men det hade varit kul. Är riktigt nöjd med arbetet och det var kul att skriva så det hade varit roligt med ett VG. Surt som sagt men inte hela världen!

Är precis hemkommen blöt och kall, jag har varit ute på en 15km runda med Kungen idag i det fina snöblandade regnet. Men vädret gör inte mig något för han gick så otroligt bra, vi red de 15km på 13,6km/h vilket var riktigt bra då det under några kilometer blev snö pulsning och en stund red vi på en knappt framkomlig stig där vi var tvugna att skritta.

Tack och lov så ser det inte ut så längre, bilden är från för ett år sedan

när jag var ute och red Kungen.

Han gick i varje fall otroligt bra, i början, typ första 5km var han väldigt pigg men lyssnade ändå bra på mig och gick ett skönt självbärigt tempo. När han sedan lugnade sig lite kunde jag släppa på tyglarna och rida med den slag nästa hela ridturen. Vi har även för första gången kunnat ligga och rulla i galopp, inte bara galoppera i en backe och sedan sakta av utan ligga och rulla på plan mark flera gånger. Det går fortfarande lite fort tycker jag men Kungen la sig i att skönt tempo där han lyckades slappna av i galoppen och jag kunde sitta med bara lite lätt kontakt i munnen på honom, det har aldrig hänt förut. Och vi kunde göra det flera gånger under ridturen. Eftersom jag hade GPS:en på mig kunde jag se att han ligger på stadiga 25km/h när han galopperar och runt 14km/h när han travar för det mesta. Så den lilla, lilla skritt vi gjorde på stigen sänkte tempot lite men det gör inget för jag är över nöjd med ridturen idag. Synd att han inte är lika lugnt när man har sällskap, men det kan förhoppningsvis bli bättre det med.

Klubbmästerskap 2012, 3:e plac. med Kungen

Ännu skönare är nästan att när vi kom tillbaks efter de 15km hade jag inte ont i knät, jag kände av det ett par gånger men inte mer än så. Jag kände även att ta samma runda igen hade för min del inte varit minsta lilla problem, det hade faktiskt varit skönt. Det känns så underbart att komma ut och träna hästen. Förutom att jag fick en del isdroppar från det snöblandade regnet i ögonen störde inte ens vädret mig det minsta idag. Jag började inte frysa förens vi skritta av och jag kände hur blöt jag var.... Men det gör ingenting, det här dan känns helt enkelt toppen!

Det var något som Eva Borg (dåvarande landslagsledare för YR) brukade säga till mig när det inte gick som det skulle på tävling. Efter ett tag tog även mamma efter och sa det till mig när allt gick helt åt helvete.

"Det är bara att bita ihop och komma igen"

Det låter kanske lite hårt men de blev ett par otroligt viktiga ord för mig, man kan säga att det ofta gått fel och helt åt helvete för mig med hästarna, minst sagt. Dessa ord var ibland det som faktiskt fick mig att snabbt rycka upp mig, ta tag i saker och se ljuset på andra sidan igen. Det låter löjligt men ibland tror jag att höra dessa ord från mamma eller Eva var det som fick mig att inse att det var inte bara jag som ville att det skulle gå vägen, att det var fler än jag som visste hur hårt jag kämpade och att det fanns dom som aldrig slutade tro på mig.

Jag har ett minne som är hårt kopplade till dessa ord. Det var tidigt på morgonen, 5-6 någongång och jag hade precis blivit utesluten i sista grinden med Chimal efter att ha kommit 100km av de 120km på Midnattsritten 2010, jag hade ridit hela natten och var så trött och så otroligt ledsen. Eva hade helt enkelt tagit tag i mig efter att jag skött om Chimal och tagit med mig in till hennes husvagn för att se till så jag åt något. När jag blivit utesluten vill jag bara gå och försvinna i ett litet hörn och definitivt inte äta och älta tävlingen. Men Eva såg till så jag gjorde det, hon lät mig vara arg och ledsen en bra stund, sedan fick hon mig att gå igenom tävlingen, inse att jag inte kunnat göra något annorlunda och sedan kom orden. Att så tidigt på morgonen efter att ha ridit hela natten och sitta där helt otroligt besviken och få höra orden "det är bara att bita ihop och komma igen" det får en att le och må lite bättre. Och det gjorde jag, jag bet ihop och jag kom igen, lite starkare.

Poängen är att jag vet inte om jag riktigt har "bitit ihop och kommit igen" Sedan Chimal pensionerades. Det känns mer som om jag låtet den jag var runit ut i sanden. Jag var en person med alldeles för höga krav på mig själv, som aldrig blev nöjd oavsett hur bra det gick och som alltid, ALLTID strävadde mot att bli bäst oavsett motgångar. Jag vill ha tillbaks den personen, och jag tror äntligen jag är på väg. För första gången på länge, på flera år känns det som om jag är på väg någonstans, jag har ett tydligt mål och även om det är litet driver det mig framåt. Sedan jag började se framför mig att jag ska försöka starta Kungen på en CR i år har en låga tänts i mig. I och med det har även andra saker börjat gå åt rätt håll. Jag har börjat sätta större krav på mig själv i skolan, förra kursen var prestations och betygsmässigt den bästa jag haft på universitetet. Jag sitter de närmsta dagarna och väntar på betyget på sista skoluppgiften i höstens kurs, den avgör om jag får G eller VG i hela kursen. Tidigare terminer har jag varit hel nöjd med ett G på allt, men nu känns det inte så längre, jag kommer bli riktigt besviken om jag inte får VG. Förutom det har även min träning och därmed min viktminskning blivit bättre, det går sakta men det går åt rätt håll och känslan är helt otroligt skön. Och ridningen då, jo jag har hittat tillbaks till mitt jäklar anamma, Kungen ska i form och jag har mycket lättare att ta mig i kragen och rida det planerade passet oavsett. Just nu går saker åt rätt håll. Jag har äntligen efter flera år "bitit ihop" nu ska jag bara "komma igen".

Eftersom det är mamma och Eva som alltid sagt "Det är bara att bita ihop och komma igen" som kom att bli så viktigt för mig blir det helt enkelt en bild på var av dem, med lite stoltema!

Eva tittar på förbesiktningarna på Härjedalsritten 2006, det är jag som springer upp med Chimal på bilden

  Dagen innan Sämsholmsritten 2009, mamma njuter av solen efter att vi satt upp tältet.

Jag har upptäckt att jag väldigt ofta är hemma fredagar och lördagar, då de flesta hittar på roliga saker. Typ går ut på krogen och umgås med kompisar. Jag tror att en del utav anledningen till att jag är hemma är för att för mig är inte veckan 5 arbetsdagar och sedan helg, det är det som är det praktiska med att plugga på univerrsitetet. Även om jag tekniskt sett har 40timmars veckor är jag bara i skolan kanske två dagar per vecka, oftast. Det gör att jag kan ha flera dagar ledigt i rad utan att det är helg. Eller ledig är jag ju inte eftersom jag pluggar hemmifrån men det gör jag även på helgen. Därför glider liksom min helg ihop med resten av veckan, vilket gör att när jag planerar saker tänker jag inte på om det är helg eller vecka utan jag tittar bara på när jag är ledig. Eftersom de jag desutom umgås med när jag är ledig är mina klasskompisar, som har likadana veckor som mig och kompisar som är timmanställda rättar det ju knappast till saken. Vilket gör att det är svårt att hålla koll på vilken dag det är ibland.

Jag umgås alltså med mina kompisar hela veckan istället för på helgerna, vi passar helt enkelt på att umgås när alla ändå är i Örebro, och gå ut på krogen gör jag inte ofta vilket innebär att jag nästan aldrig ägnar helgen till det. Själv tycker jag det inte spelar någon roll men jag kanske verkar lite lagom trist som spenderar helgerna hemma i vretstorp, pluggandes, ridandes och bara vara för mig själv lite. Jag tycker nämligen det är väldigt skönt att vara för mig själv en del, jag spenderar gärna tid med mina vänner och familj men min egen tid är ovärderlig för mig. Och så tycker jag självklart om att vara i stallet en del!

Klassfest då vi sedan drog till kåren mitt i veckan på en Onsdag

Lite bilder från när jag, Klara & Irma var på Ritz och såg Hoffmaestro och Ken Ring, också mitt i veckan på en onsdag, varav vi var i skolan klockan 10 nästa dag!

Vissa kanske skulle kalla mig tråkig och osocial som är hemma på helgerna men jag tycker själv att det är ganska skönt!  

Stigar är ett jätte bra träningsredskap när det kommer till hästen. Det går att använda till så mycket olika saker och lägga träningen på dem på olika nivåer. Vi har det väldigt bra runt vårat stall då det finns massor med slingrande stigar, både platta och de som går upp och ner man kan träna på. Har de med och de utan rötter också. Jag har alltid haft som regel när jag tävlat att jag inte ska behöva sänka tempot bara för att man kommer in på en smal stig. Det kanske låter lite hårt om man legat och rullat i galopp och kommer in på en smal stig. Men nej, jag har inte behövt sänka tempot för det om jag inte velat. Chimal som är väldigt snubblig har konstigt nog alltid haft en helt fenomenal stig teknik och snubblar aldrig på stigar när man galopperar. Han kan galoppera på stigar även nu när han inte tränas för det och när han fortfarande tävlade kunde han galoppera riktigt fort på dem utan problem. Han hade full koll, lyfte ordentligt, bytte galopp och bara svävade fram på dem. Rezy har inte naturligt en jätte bra stigteknik men med ordentlig träning kunde även hon galoppera fram på stigar utan problem på tävling.

Föutom det kan man träna upp en snubblig häst att lyfta bättre på fötterna. Ceasar som jag hade 2009-2010 var dålig på att titta var han gick så honom red jag på stigar på alla ridpass. Vi värmde helt enkelt upp på dem och han blev mycket bättre. Om jag hade haft kvar honom tvekar jag inte på att han blivit minst lika bra som Rezy och kanske till och med Chimal på att gå på stigar. Kungen däremot är en annan femma. Han är svår då han när det blir krångligt/jobbigt underlag som kräver koncentration bara gasar och försöker bara springa över det som en traktor, det brukar inte funka bra. Han är nämligen inte snubbblig naturligt, inte ett dugg, det är jätte skönt men när man kommer in på ojämnt och krångligt underlag ja då blir han lite snubblig. Så honom tränar jag också stigar på, det har blivit bättre och han är faktiskt bättre i trav en skritt på stigar så vi jobbar på med det. Som ni märker tycker jag verkligen om att träna på stigar, jag tycker dessutom det är mysigt att rida på dem!

Precis efter den här bilden togs på mig och Rezy i starten på Isabergsritten 2009 kom vi in på en jätte smal och snirklig stig, hade inte Rezy varit tränad för det hade hon derfintivt stukat

en eller flera fötter då hon hoppar och far som en galning i början på tävlingar.