För tillfället får distansridning väldigt negativ uppmärksamhet i ridvärlden, de senaste nyheterna från grenen är de många uppmärksammade dopingfall och dåliga hästhantering. Dock inte i Sverige utan i UAE, Förenade Arabemiraterna. Jag blir nyfiken och lite provoserad av allt prat kring dessa länder och deras hästhållning, det finns de som diskuterar att något måste göras för att stoppa det vilket jag självklart håller med om. Men det finns åsikter om att utesluta dem ur grenen och att ryttare från europa borde stoppas från att tävla i dessa länder. Till och börja med bör man inte dra alla över en kant, det finns självklart de som inte dopar sina hästar och har jätte bra hästhållning, jag vill tipsa om ett inlägg Ebba Boberg skrev på sin blogg om detta, klicka HÄR om ni vill läsa inlägget.

Förutom det börjar jag fundera kring Sverige, jag vill verkligen inte att någon missuppfattar mig och det finns säkert de som kommer tycka att det jag skriver är fel och provocerande, men fundera får man alltid. Till och börja med undrar jag hur mycket dopingtester som görs i UAE, i distans sammanhang. Det är den största ridsportgrenen där och det bör därför ske avsevärt mycket mer doping tester där än i Sverige. Då till min fundering, många får sitt eget land att se så mycket bättre ut i förhållande till UAE när det kommer till doping, att vi inte håller på med det här osv. Jag säger inte att Svenskar dopar sina hästar men mina funderingar väcks ändå. Hur vet vi att doping inte är vanligt i Sverige?

Själv har jag alltid vart nogrann med vad jag stoppar i hästen för att inte råka dopa den. För ja det kan självklar ske omedveten doping. Det är mycket preparat och ämnen att hålla koll på, många av dessa som du använder till hästen när de inte är tävlingshästar. Det sker inte mycket dopingtester av hästar i Sverige, jag vet inte hur många och har ingen ren fakta på detta men jag har själv tävlat i flera år, varav flera internationellt och aldrig fått hästen testad. Vilket gör att jag drar slutsattsen att det inte sker jätte mycket dopingtester i Sverige. Hur kan vi då veta att det inte försigår doping i Sverige? Som sagt, jag säger inte att det är så och de dopingtester vi gör visar inte annat men ändå, av alla hästar som tävlar aktivt på en säsong, hur många blir testade. Och självklart sker det mer tester i UAE då det är fler hästar som tävlar där men så länge vi inte testar varenda häst som tävlar i Sverige kan vi igentligen inte säga att det inte finns doping här.

Det här är inga åsikter utan mer ett funderande kring Sverige och att det är svårt att veta vad som försigår bakom stängda dörrar, det försvarar inte hästhållningen och dopingen i UAE men det kanske kan ge en liten tanke kring det, kan alla upptäckta fall ha och göra med att de kan testa flera hästar eller är det så enkelt att de dopar sina hästar i mycket större utsträckning? Hur allt det här kommer spela ut sig blir intressant att se och jag kommer alltid fashineras (och må dåligt) över det faktum att någon dopar sin häst för att göra bättre resultat istället för att se till hästens bästa.

Mamma skickade en bild på min söta lilla kille, han tycker verkligen om att ligga och sova i maten!

Inga vila här inte, hemtentan åkte in i fredags, i morgon ska arbetsplatsanalysen in och på torsdag ska den redovisas. Vilket innebär att jag, Irma och Klara sitter och pluggar på universitetsbiblioteket!

Tänkte det kunde vara kul för er att se lite hur en vecka kan se ut för mig, mestadels med ridning av hästar och sånt. Jag skriver alltid att jag har gjort ditt och datt men nu kan ni få se hur själva planeringen ser ut och sedan blir det förhoppningsvis en utvärdering av hur veckan gått i slutet, om jag följt planeringen och hur passen gått. Ha i åtanke att jag har mycket i skolan så saker kan komma att flytta på sig på grund av att det är examinationsvecka, och att Chimal endast är under igångsättning, vi tar det långsamt eftersom jag ändå har ganska mycket nu!

Måndag:

Idag är tanken att det ska bli plugg för hela slanten tillsammans med mina kompisar. Jag har avsatt hela dagen för det då jag vill komma så långt som möjligt med min arbetsplatsanalys.

Antagligen sover jag även kvar i Örebro!

Tisdag:

Idag ska Chimal skrittas och jag ska plugga. Om jag har kommit tillräkligt långt åker jag in till Hallsberg och simmar.

Kungen har vila, tanken var ju att han skulle gå 20km i södags och därför få två dagars vila, nu behöver han inte det eftersom vi bara kom 10km men min planering var redan gjort och alla pass redan utplanerade så jag håller mig till det som var planerat.

Onsdag:

Idag ska jag förutom det dagliga plugget rida både Chimal och Kungen. Chimal ska ut och skritta och Kungen ska gå ett dressyr/markarbetes pass (beroende på vad man vill kalla det) på ridbanan.

Torsdag:

Idag har jag examination på min arbetsplatsanalys vilket innebär 20min redovisning... Då jag vet hur jobbigt jag tycker det är, är det här de enda som är inplanerat denna dag, jag är så pass stressad över redovisningar så jag vill inte ha något mer att göra.

Fredag:

Idag ska jag pausa från pluggandet

Chimal ska gå skrittdressyr och Kungen ska gå ett styrkepass

Om det inte lir för sent i stallet ska jag även iväg till simmhallen

Lördag:

Chimal ska ut på en skrittur och Kungen ska gå ett dressyrpass

Söndag:

Idag ska Kungen gå 20km vilket innebär att om vädret är dåligt får Chimal vila. Anlednignen är för att jag inte vill behöva rida honom före Kungen och bli blöt eller kall eller efter när jag redan varit blöt och kall i 20km. Är vädret bra rider jag en skrittur på Chimal.

Igår när Kungens sko skulle slås på irriterade jag mig på att jag inte kan göra det sälv. Jag har inte gått någon tappsko kurs, mamma och Bosse har det så de kunde slå på Kungen skon. Poängen är att jag tycker inte om när det blir så, jag har inget emot att få hjälp med saker och är jätte tacksam för all jag får hjälp med men jag vill inte känna att jag är beroende av den. Jag vill kunna klara det själv även om det är bra och skönt med hjälp. Jag vill kunna tantera min egen häst, jag vill kunna lasta och åka iväg med den själv, jag vill kunna fixa i ordning den utan att någon håller i eller behöva binda upp den när vi är någonstans och jag vill kunna klara mig själv! Det gjorde jag inte idag, det är en grej att bli hämtad i skogen, det är svårt att hämta sig själv med transport när du står ute i skogen med hästen, det är en helt annan sak. Men att inte kunna slå på en tappsko är något jag skulle kunna själv om jag gått en kurs för det. Nu vill jag alltså gå en tappsko kurs.

Jag tycker om att jag kan hantera både Kungen och Chimal, och Chimal är jag utan tvvekan den som hanterar bäst, jag kan lugna honom och jag kan få honom att lyssna igen när han stänger av. Jag kan lasta både Kungen och Chimal själva, Chimal är det inte det lättaste med men han är lättast att lasta när jag får göra det ifred. Urlastning är inte det lättaste men det spelar ingen roll hur många man är Chimal kastar sig ändå ut. Och bäst lyssnar han när jag står bakom. Att åka på till exempel KM och kunna göra i ordning hästen själv är super enkelt med Chimal, Kungen har lite svårt att stå still men det går. Men slå på en jäkla tappsko det kan jag inte... Jag vill klara det själv, jag vill inte vara beroende av andra, jag ska kunna det själv, jag måste bara lära mig!

Chimal står snällt med grimskaftet på halsen utan att röra en fot på Klubbmästerskapen 2011

Har preccis kommit hem efter att varit uppe i stallet igen, mamma och Bosse slog på Kungens tappsko. Ridningen med Kungen gick jätte bra, han var pigg men lyssnade jätte fint. Efter att vi tagit oss upp för min favorit backe så lugnade han sig och började mala på i sin härliga trav. Den har blivit så fint avslappnad och självbärig. Den är så otroligt bekväm att rida i att jag skulle kunna sitta och rida lätt hur länge som helst bara han höll sig lugn. Även galoppen gick jätte bra idag igen. Bara en stund innan Kungen tappade skon satt jag och tänkte att jag älskar verkligen att träna och rida distans. Jag brydde mig inte ens om att det duggregna, det störde inte mig någonting, vi bara rullade på i ett lugnt tempo, bara han och jag. Jag vet inte hur jag lyckats överleva snart två år utan det här. Jag älskar det verkligen, och jag har saknat det något grymt. Att bara rida och känna hur det är vi två och vi skulle kunna rida hur långt som helst, jag vet att ja är tjatig men JAG ÄLSKAR DET! Det enda som skulle kunna göra det bättre vore om jag höll på att träna Chimal inför tävling men det kommer inte hända.

  Kanske lite tråkigt videoklipp men ibland kan man höra den jämna takten från Kungen nedslag. Det är väldigt skumpigt eftersom Kungen travar, jag rider lätt och försöker filma samtidigt.

Till tappningen av skon nu da. Vi hade ridit strax över en mil när Kungen snubbla på ena framfoten, jag blev riktigt fundersam för det gör han aldrig så jag vände mig om för att se vad det var, hade marken gett vika, och i så fall hur mycket? Fanns det risk för att han stukat sig? Men nej, precis när jag vänt mig såg jag det, Kungen hade tappat en sko. När jag skulle bromsa kom vi återigen ut på lite is. I vanliga fall behöver jag inte bry mig om det när jag rider för han är broddad så det är alltid bara att rida på, men med bara en framsko är det inte det. Jag kände hur Kungens fot gled iväg och hur han fick stora problem att hålla sig uppe. Tack och lov för den stadiga häst han är, Chimal hade antagligen dragit omkull men inte Kungen, jag höll i mig och väntade på en okullridning eller att han skulle återfå balensen. När han väl fått ordnng på fötterna kunde jag hoppa av. Vi gick av vägen, gick och plocka upp vår sko, som inte var ett dugg sne eller nått. Sedan ringde jag helt enkelt mamma, förklara va vi var och hon kom 20-30min senare och hämta upp oss.

Fina (svettiga) Kungen i väntan på mamma!

Som skrivet i inlägget nedan fick Kungen ta min jacka så han inte blev kall över korset i väntan på mamma, jag var blöt, kall och frös men vad gör man inte för att hästen inte ska ta skada!  

Nere i kanten ser ni är gul stjärna där det står, "Här var vi" och ungefär där var vi när vi tappade skon!

Står och väntar på mamma och transporten, kungen har tappat en sko... Men vi kom i varje fall 10km av de tänkta 20km, och vi har hunnit med den jobbiga backen så nått har vi kanske fått ut av det.

Eftersom jag rider kungen nästan jämnt utan ländtäcke så fick han ta min jacka. Jag fryser men nu blir han förhoppningsvis inte kall om korset medans vi väntar!