Var länge sedan jag var inne på detta spår, om ni är intresserade av vad som skrevs sist i berättelsen om Chimal så finns det inlägget under oktober..... Så ja länge sedan jag senast skrev om detta men nu ska jag ta mig i kragen och göra klart det! Så nu i del 5 kommer vi fortsätta under vintern 2010/2011, efter ett tävlingsår som innehöll nya 120km försök och trillar nu in på vad som blev Chimals sista tävlings år innan jag tog beslutet att pensionera honom vid 12 års ålder!

Så Chimal började åter tränas för att tävla under 2011, tanken var från början att kolla av läget och behålla det internationella kvalet med en 80km*CEI på Vedemaritten i april och sedan fortsätta från det. Jag hade nog omedvetet redan nu börjat fundera på att sluta tävla 120km på honom men hade inte riktigt gett upp hoppet. Chimal startade på Vedemaritten och målet var att rida i 16km/h som långsamast, första slingan gick jtte bra och Chimal var nöjd med tempot på 17km/h men i grinden tog han nästan 5minuter på sig att pulsa ner, något stämde inte till hundra. Chimal hade både druckit och ätit dåligt under natten och varken drack eller åt i grinden, inte jätte konstigt när det kom till honom men den långa pulstiden (för Chimal) fick mig att fundera lite på om allt var som det skulle, jag bestämde mig för att sänka tempot i hopp om att han skulle börja dricka och då ha bättre pulstider i nästa grind. In i grind hade Chimal fortfarande inte druckit och jag hade bestämt mig för att bryta, men det fick jag inte chans till, Chimal var uttorkad och lite halt så vi blev uteslutna. 

Strax före start på vedemaritten 80kmCEI* med en otroligt taggad Chimal

Vi åkte strax efter tävlingen in till kliniken för att se över hältan, det visade sig att Chimal som endast gick med neoprenskydd fram hade sparkat sig själv så pass hårt på benet att han inte bara blivit halt utan även varit på senan som fått sig en rejäl smäl ,ingen senskada men en irritation på den vilket lett till hårda benskydd i fortsättningen.  Chimal var konvalicent igen, sjukhage och små promenader. Chimal blev snabbt bra från skadan och veterinären tyckte att jag skulle kunna starta 50km klasser på honom för att se hur det gick, så under sommaren reds han och tränades igen med målet att starta 50km i agusti, han hade nu avancerat till halvpensionär inom distansen (inga tävlingar över 50km). Under sommaren så åkte vi på ridläger som vanligt och allt var bra men han blev svulen i frambenen från att stå inne i boxen på natten vilket inte varit ett problem förr. Det var absolut inga fel på honom men efter att ha diskuterat lite med mamma om tävlande osv. strök vi oss från 50km tävlingen och bestämde oss för att det inte skulle bli mer tävlingar i år.

Bilderna är från ridlägret 2011

Under hösten då allt fortsatte rulla på att vara bra med Chimal så red jag NDRK:s träningstävling i Finnerödja på 20km där högsta tillåtna hastighet var 10km/h, vi red runt på 9,8km/h, Chimal tyckte det gick jääääte sakta! Vi lyckades även knipa första platsen på NDRK:s klubbmästerskap vilket var kul då vi endast hade två stycken 3:e placeringar sedan tidigare.

KM 2011, 1:a plac

Finnerödjaritten 20km

Under hösten började jag små träna lite distans tillsammans med Carina Appel/Gredos som startade sina första tävlingar under 2012. Tanken var att rida Krafft-cupen på våra egna tre tävlingar under 2012. Men så blev det inte, under en träningsritt 2 veckor innan Finnerödjaritten 40kmCR lyckades Chimal vrida till sitt ben och slå upp sin skada från våren innan och återigen hamna i sjukhage. Enligt veterinären så hade han lyckats sparka sig på sitt tidigare skadade ben igen när jag ledde honom över en bro som resulterade i en hälta. Jag bytte Chimal mot Rezy till tävlingen men det är en annan hisoria. Efter att Chimal skadat sig igen tog jag ett beslut som enligt mig var väldigt svårt att ta då Chimal alltid varit en häst jag tränat och tävlat men som jag är så otroligt glad över att jag tog, Chimal var nu en pensionär vid 13års ålder, och vilken pigg pensionär han är!

  Mysig ridtur med Chimal

Under 2012 har vi haft väldigt kul ihop, inga skador, inga krav, inget tävlingsplanerande, inget jag måste rida så här fast vi inte har någon lust utan man kan helt enkelt bara bestämma sig för att göra något annat på ridturen. Chimal tror fortfarande att han är en tävlingshäst men det kommer han antagligen alltid tro. Under 2012 har Chimal som varit oskadad fortfarande "tränats" jag gjorde ett försök att sluta rida längre ridturer men han blev helt galen, så ibland får han gå lite hårdare pass och hålla konditionen uppe, han skulle när som helst kunna gå 50km utan ansträgning men eftersom jag är så orolig över att något ska hända med honom så är det inte värt risken, jag vill ha min häst för evigt och det är då lätt att offra att få tävla distans med honom, vem vet någon gång kanske vi gör slag i saken och startar den där dressyr tävlingen jag drömmer om att rida på honom.

Ridläger 2012, nästa år kanske vi lyckas komma i helt och simma!

Världens underbaraste häst, finns ingen som dig<3

Är man seg som handhäst får man helt enkelt gå lös i skogen!  

Så numera rider jag fortfarande efter ett träningschema, ser till att han håller sig skadefri och i form, rider våra dressyrpass och åker på ridläger 1 gång per år, ja så får han såklart vara med på julklappsritten varje år men KM vågade jag inte åka på! Så det här var Chimals berättelse fram till idag, hur han dök upp människoskygg och näst intill oridbar, hur han blev en tävlingshäst som tyvärr aldrig blev godkänd på 120km även om vi kommit så långt som i mål på flera. Hur han lyckades nässla sig in i mitt hjärta trotts att han var det största monster jag träffat, hur jag trott att jag kommer förlora honom på grund av skador, lyckats gå från att det tar 4timmar att få på honom på transporten till att jag lastar helt själv på några minuter. Hur han lärt mig att det alltid kan bli värre, men att det är värt att genolida för att vi gör det tillsammans! Han är min ängel, jag kan inte leva utan honom, han är viktigtast i världen och den dag han inte finns längre vet jag inte hur jag ska klara mig! Han kommer alltid vara den som gjorde allt värt det, som gjorde att det alltid fanns en orsak, han är mitt liv!

Han är mitt allt!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...