Ja en sammanfattning på 2012 kommer nu lite sent, insåg häromdagen när jag satt och tittade på vilka datum NDRK ska ha sina tävlingar (Finnerödjaritten, Nerikeritten & Laxåritten) att jag tävlade faktiskt förra året, känns konstigt att tänka att jag gjorde det eftersom jag i mitt huvud inte varit med och ridit på en tävling på evigheter. Så jag tänkte helt enkelt sumera förra årets "stora" händelser för att få lite grepp om vad jag och hästarna hittade på.

Det första som hände var att Chimal blev halt efter att jag anmält honom till Finnerödjaritten 40km CR så efter en del tvekande (och avtrillande) bestämde jag mig för att rida Rezy istället. Tänkte först byta till PP då jag inte visste hur hennes kondis var och endast hann med att rida 1mil hemma på henne innan, Rezy var inte tävlad sedan sommaren 2010. trillade så klart av henne när jag red 1milaren och fick hjärnskakning, toppen laddning inför tävling? Nej! Iväg åkte jag i varje fall med en häst som jag inte hade koll på kondisen på med pappa och Malin som groomar, mamma var ju funktionär men kom och hjälpte till med nedpulsningen. Rezy var galnare än någonsin på tävlingen och jag hade fått hålla så hårt i tyglarna i grinden att jag när ja hoppade av inte kunde räta ut fingrarna. Men första slingan och besiktningen gick till min stora förvåning bra och vi hade dit ridit i 10km/h och Rezy pulsade ner riktigt hygligt. Iväg bar det på andra slingan, vågade inte riktigt hoppas på att hon skulle vara pigg ända in i mål men vi rullade på i ett något högre tempo på andra slingan, in i mål och godkänd med ett sluttempo på 12km/h. Alla var glada och nöjda, Rezy hade gjort comeback och gått mycket bättre än någon vågat hoppas på.

Sadling innan start!

Framridning

Nedpulsning

Eftersom Rezy gick bra på Finnerödjaritten tränade jag igång henne lite och anmälde oss till Sydnärkeritten 50kmT med tanke att hon skulle avsluta med Laxåritten och då gått KRAFFT-Cupen. Men så gick det inte, efter en veckas in och ut åkande till akuten för min del med vad som troddes vara påbörjad infektion i blindtarmen sa läkarna att om det kändes bra dagarna innan tävling så kunde jag rida om jag var försiktigt, så envis som man är slängde jag ihop grejerna dagen innan då jag red Rezy en sväng på 10 minuter efter duschningen för första gången på en vecka (mamma hade hållit igång henne). Med mig hade jag Malin och min kompis Lisa som varit med som funktionär på tävling en gång när vi var små men aldrig som groom. Men förutom mig gick allt toppen. Rezy fick rulla på i 14km/h och var ganska nöjd med det men i grind efter en godkänd besiktning (Rezy var jätte fräsch) så bröt jag för jag hade fått ont igen. Mamma slutade som funktionär för dagen då hon inte ville att jag skulle köra ekipaget hem, vi packade in häst + grejor och begav oss hem och slapp tack och lov akuten. Att komma ihåg: Starta inte en tävling samma vecka du varit på akuten 3 gånger med misstänkt blindtarm;) Kan ju lägga till att veckan som kom sjukskrev en läkare mig hela veckan men allt slutade bra.

Med en misslyckad Sydnärkeritt ibagaget (för min del) så struntade jag helt enkelt i Laxåritten och var funktionär istället. Men vi åkte på ridläger med alla hästarna i agusti som vi alltid gör och förutom en liten omkullridning av mig och Chimal så var allt toppen.

  Jag & Chimal

  Sandra på Kungen & jag på Niccan

Sedan avslutades året med klubbmästerskapen hemma hos Bobergs på hösten då jag red Kungen, målet var att ta oss runt lugnt och utan dramatik. Kungen skötte sig prima och vi lyckades till och med knipa 3:e placeringen! Helene din häst är underbar!

2012 slutade ganska okej trotts den otroligt dåliga början för Chimal, allt blir inte som man tänkt sig!

tack 2012 nu är det dags för 2013!

Tänkte helt enkelt fortsätta lite på utrustning men då bara lite allmänt om vad jag använt på olika hästar genom åren som jag tävlat och ridit mycket. Chimal fick en helt egen genomgång eftersom jag provat väldigt mycket på honom genom åren men tillexempel Rezy har gått med nästan samma sak genom åren  så nu blir det en liten genomgång på henne + två till. Tänkte börja lite med träns och olika bett jag ridit olika hästar på. Rezy har från början under en kort period innan hon blev en galning på tävling gått utan martingal och på hackamore men efter hand fick hon byta upp sig först till vanligt tränsbett, sedan tränsbett och martingal och efter det blev det martingal och pessoabett. Vid 12mils tävlingar om hon lugnat sig har jag ibland plockat av martingalen till sista slingan men annars har hon gått hela tävlingen med samma bett och martingal.

På den ena bilden rider jag Rezy på vanligt tränsbett & martingal(vinterbilden) & på den andra är

det pessoabett och martingal(Isabergsritten 2009 50km 4plac)

Det syns inte så bra på bilden då den är gammal men här har Rezy endast hackamore.

Tänker bara säga att alla hästar jag ridit och tränat hemma rider jag på tränsbett av något slag, två eller tredelat när jag rider dressyr, förutom Kungen som ibland även då får ha sitt Pessoabett beroende på vad vi gör. Fortsättningsvis tänker jag skriva att de andra hästar jag ridit unger längre perioder är Kungen och Nortons Ceasar, för er som inte läst bloggen länge är Nortons Ceasar(Ceasar) en häst jag hade 2009/2010 som jag skulle tävla men han visade sig ha en skada, medfödd eller som uppkomit när han var föl. I varje fall, Kungen rider jag som tidigare sakt på ett pessoabett då han trotts känslighet i munen är otroligt stark när han bestämmer sig för att sticka. Man får jobba hårt för att få stopp på honom i bland men man måste vara otroligt försiktig i handen då han även är väldigt känslig och lätt retlig i munen, det gäller även när man rider honom på ett vanligt bett vilket jag gör ibland när jag rider dressyr. Ceasar gick som sagt dressyr på tränsbett men då han var inriden på sidepull och hackamore så föredrog både han och jag det. För det mesta när han tränades hemma gick han på hackamore men reds även mycket på sidepull då jag på den CR jag hann rida startade på på Chimals hackamore men bytte sedan till sidepull då man inte behövde ta mycket i tyglarna bara han lugnade sig. Ceasar hade även en rem som gick mellan tyglarna en period då han hade en tendens att slänga över åda tyglarna på samma sida när man red, vilket inte var så kul.

  Ceasar (tv) har på bilden på sig sidepull och remmen mellan tyglarna, Kungen (th) i sitt pessoabett.

En bättre bild på det sidepullträns jag red Ceasar i, här på Chimal då jag köpt det av Ceasars ägare.

Och om ni undrar om jag köper färgade plast träns till alla hästar jag rider kan jag säga att nej det gör jag inte. Chimals blåa distansutrustning har jag köpt, Rezys vita har mamma köpt till henne (mammas häst), Kungen är hans ägare Helene som köpt och de grejer Ceasar hade fick jag med när han var här + en väldig massa andra saker. Dock har jag för ungefär ett år sedan köpt lite av Ceasars gamla utrustning av hans ägare som minne av den underbara hästen då han inte finns i livet längre. Det jag köpte var sidepullet och ett gult hackamore huvudlag jag fortfarande inte använt sedan Ceasar bodde här. Det var vad jag hade om träns, nu över till sadlar. Rezy har alltid gått i sin hector sadel, samma som både Chimal och Miro gått med under perioder av sina tävlingsår. För Rezy har dock det som ligger under skiftat genom åren. Från början var det endast renskinn under som gällde, sen blev det rennskinn + fårskinnspad och efter det renskinn, fårskinnspad + schabrak, detta för att justera anpassningen på den när hon ändrat rygg. Om det går att fixa med det man har under så sadeln passar när hästen ändrar sig är det billigare än en ny sadel. Rezy gick under flera år med den sistnämnda kombinationen tills i år på Sydnärkeritten då jag tröttnat på renskinn och bestämmde mig för att prova med Chimals HAF pad hemma under sadeln, det låg finnemang så då starta hon Sydnärkeritten med den under hectorsadeln. Ceasar gick med flera olika sadlar under perioden han var här då han ändrade sig mycket men gick mestadels med Chimals Star Trekk sadel. Kungen rids i två sadlar, jag rider honom i min engelska sadel som jag köpt av Helene(hon köpte den till Kungen) till Chimal och Helene rider honom i en likadan Star Trekk sadel som Chimal har men med annat framvalv och paneler.

  Kungen i min engelska sadel på KM-12 3:e plac.   Rezy i hectorsadeln med renskinn, fårskinnspad och schabrak på isabergsritten 2009, 4:e placI

Ceasar i Chimals Star Trekk sadel, hackamore och halsring på Rönningeritten 50kmCR 2010

Sedan är det ju hela grejen med benskydd och sånt säger jag kort och gott att den enda jag ridit i benskydd förutom Chimal är Rezy på första slingor då hon inte har koll på frambenen i allt hoppande och skuttande och har ibland sparkat sig vilket enligt mig är en onödig skada så då har hon fått ha neopren benskydd fram. Det var nog allt jag hade kvar på utrustning när det kommer till hästarna. Som ni ser använder jag ibland ländtäcke, då jag tävlat två hästar med utläkt spatt bak som absolut inte får bli kala över länden har jag alltid kört på filosfin att när jag rider ska det hellre vara lite för varmt än lite för kallt. Om jag missat något säg till!

Hur håller ni värmen på vintern? Jag har alltid haft problem med att hålla värmen på vintrn utan att se ut som en uppstoppad tomte på hästryggen som inte kan röra sig. I år har jag för första gången lyckats hålla mig varm om fötterna, eller nästan alltid varm. Jag köpte i höstas ett par nya vinterkängor från Börjes i höstas som är i vattentätt läder, plus att jag har impregnerat dem. I dem behöver jag endast ha strumpor och ett par raggsockor vilket är toppen! Har även hittat en bra jacka som är varm och skön att rida i även om den är lite stor. Det är en dunjacka från ellos som är toppen att rida i, sen har jag ju så klart min NDRK mössa sedan några år tillbaka, den är liten och tunn i microfleece och är perfekt under ridhjälmen. Vilka är era bästa vinterridkläder, hur håller ni er varma?

I går när jag åkte upp till stallet så svängde jag av den större asfaltsvägen i vretstorp och mitt på vägen jag svängde in på bland alla hus (villaområde) stod det ett rådjur, han hade en kompis stod brevid vägen så jag fick helt enkelt stanna i tron om att han skulle fly när han fick se bilen men nej da! Rådjuret stod kvar en bra stund mitt på vägen, gick mot kanten  som att han var påväg därifrån och sen gick han tillbaks, djur är underliga ibland.

      De är bra söta!

När jag sedan efter en ridtur med Chimal skulle pulsa snö med Kungen i skogen kom jag typ 20meter hemifrån innan vi fick syn på en älg. Han låg och sov precis brevid ridstigen en bit fram. Så Kungen som är rädd för älgar fick så hög och snabb puls att jag kände den genom sadeln men han stod snällt still utan att försöka sticka åt andra hållet vilket är första gången. Älgen reste sig när han ficksyn på oss och gick iväg in i skogen så vi kunde fortsätta vår ridtur.

Måste bara visa en bild på mina otroligt fina semlor jag gjorde i veckan! Är rikgti stolt då det är första gången jag fixat egna, både jag och pappa tyckte de var riktigt goda.

Tänkte bara lägga till att när jag skriver om utrustning, träning och ridning allmänt är det utifrån hur jag tänker och mina erfarenheter så när jag svarar på kommentarer är det samma där! Har absolut inget emot att svara på frågor tänkte bara säga att bara för att nått funkat för mig och de hästar jag rider behöver det inte funka för andra. Fortsätt fråga för jag svarar gärna!

Var länge sedan jag var inne på detta spår, om ni är intresserade av vad som skrevs sist i berättelsen om Chimal så finns det inlägget under oktober..... Så ja länge sedan jag senast skrev om detta men nu ska jag ta mig i kragen och göra klart det! Så nu i del 5 kommer vi fortsätta under vintern 2010/2011, efter ett tävlingsår som innehöll nya 120km försök och trillar nu in på vad som blev Chimals sista tävlings år innan jag tog beslutet att pensionera honom vid 12 års ålder!

Så Chimal började åter tränas för att tävla under 2011, tanken var från början att kolla av läget och behålla det internationella kvalet med en 80km*CEI på Vedemaritten i april och sedan fortsätta från det. Jag hade nog omedvetet redan nu börjat fundera på att sluta tävla 120km på honom men hade inte riktigt gett upp hoppet. Chimal startade på Vedemaritten och målet var att rida i 16km/h som långsamast, första slingan gick jtte bra och Chimal var nöjd med tempot på 17km/h men i grinden tog han nästan 5minuter på sig att pulsa ner, något stämde inte till hundra. Chimal hade både druckit och ätit dåligt under natten och varken drack eller åt i grinden, inte jätte konstigt när det kom till honom men den långa pulstiden (för Chimal) fick mig att fundera lite på om allt var som det skulle, jag bestämde mig för att sänka tempot i hopp om att han skulle börja dricka och då ha bättre pulstider i nästa grind. In i grind hade Chimal fortfarande inte druckit och jag hade bestämt mig för att bryta, men det fick jag inte chans till, Chimal var uttorkad och lite halt så vi blev uteslutna. 

Strax före start på vedemaritten 80kmCEI* med en otroligt taggad Chimal

Vi åkte strax efter tävlingen in till kliniken för att se över hältan, det visade sig att Chimal som endast gick med neoprenskydd fram hade sparkat sig själv så pass hårt på benet att han inte bara blivit halt utan även varit på senan som fått sig en rejäl smäl ,ingen senskada men en irritation på den vilket lett till hårda benskydd i fortsättningen.  Chimal var konvalicent igen, sjukhage och små promenader. Chimal blev snabbt bra från skadan och veterinären tyckte att jag skulle kunna starta 50km klasser på honom för att se hur det gick, så under sommaren reds han och tränades igen med målet att starta 50km i agusti, han hade nu avancerat till halvpensionär inom distansen (inga tävlingar över 50km). Under sommaren så åkte vi på ridläger som vanligt och allt var bra men han blev svulen i frambenen från att stå inne i boxen på natten vilket inte varit ett problem förr. Det var absolut inga fel på honom men efter att ha diskuterat lite med mamma om tävlande osv. strök vi oss från 50km tävlingen och bestämde oss för att det inte skulle bli mer tävlingar i år.

Bilderna är från ridlägret 2011

Under hösten då allt fortsatte rulla på att vara bra med Chimal så red jag NDRK:s träningstävling i Finnerödja på 20km där högsta tillåtna hastighet var 10km/h, vi red runt på 9,8km/h, Chimal tyckte det gick jääääte sakta! Vi lyckades även knipa första platsen på NDRK:s klubbmästerskap vilket var kul då vi endast hade två stycken 3:e placeringar sedan tidigare.

KM 2011, 1:a plac

Finnerödjaritten 20km

Under hösten började jag små träna lite distans tillsammans med Carina Appel/Gredos som startade sina första tävlingar under 2012. Tanken var att rida Krafft-cupen på våra egna tre tävlingar under 2012. Men så blev det inte, under en träningsritt 2 veckor innan Finnerödjaritten 40kmCR lyckades Chimal vrida till sitt ben och slå upp sin skada från våren innan och återigen hamna i sjukhage. Enligt veterinären så hade han lyckats sparka sig på sitt tidigare skadade ben igen när jag ledde honom över en bro som resulterade i en hälta. Jag bytte Chimal mot Rezy till tävlingen men det är en annan hisoria. Efter att Chimal skadat sig igen tog jag ett beslut som enligt mig var väldigt svårt att ta då Chimal alltid varit en häst jag tränat och tävlat men som jag är så otroligt glad över att jag tog, Chimal var nu en pensionär vid 13års ålder, och vilken pigg pensionär han är!

  Mysig ridtur med Chimal

Under 2012 har vi haft väldigt kul ihop, inga skador, inga krav, inget tävlingsplanerande, inget jag måste rida så här fast vi inte har någon lust utan man kan helt enkelt bara bestämma sig för att göra något annat på ridturen. Chimal tror fortfarande att han är en tävlingshäst men det kommer han antagligen alltid tro. Under 2012 har Chimal som varit oskadad fortfarande "tränats" jag gjorde ett försök att sluta rida längre ridturer men han blev helt galen, så ibland får han gå lite hårdare pass och hålla konditionen uppe, han skulle när som helst kunna gå 50km utan ansträgning men eftersom jag är så orolig över att något ska hända med honom så är det inte värt risken, jag vill ha min häst för evigt och det är då lätt att offra att få tävla distans med honom, vem vet någon gång kanske vi gör slag i saken och startar den där dressyr tävlingen jag drömmer om att rida på honom.

Ridläger 2012, nästa år kanske vi lyckas komma i helt och simma!

Världens underbaraste häst, finns ingen som dig<3

Är man seg som handhäst får man helt enkelt gå lös i skogen!  

Så numera rider jag fortfarande efter ett träningschema, ser till att han håller sig skadefri och i form, rider våra dressyrpass och åker på ridläger 1 gång per år, ja så får han såklart vara med på julklappsritten varje år men KM vågade jag inte åka på! Så det här var Chimals berättelse fram till idag, hur han dök upp människoskygg och näst intill oridbar, hur han blev en tävlingshäst som tyvärr aldrig blev godkänd på 120km även om vi kommit så långt som i mål på flera. Hur han lyckades nässla sig in i mitt hjärta trotts att han var det största monster jag träffat, hur jag trott att jag kommer förlora honom på grund av skador, lyckats gå från att det tar 4timmar att få på honom på transporten till att jag lastar helt själv på några minuter. Hur han lärt mig att det alltid kan bli värre, men att det är värt att genolida för att vi gör det tillsammans! Han är min ängel, jag kan inte leva utan honom, han är viktigtast i världen och den dag han inte finns längre vet jag inte hur jag ska klara mig! Han kommer alltid vara den som gjorde allt värt det, som gjorde att det alltid fanns en orsak, han är mitt liv!

Han är mitt allt!

Nu har det nya skalet kommit! Såååå snyggt! Är snyggare än vad jag trodde att det skulle vara vilket jag är väldigt nöjd med. För er som inte vet kan jag säga att Linbäck Racing är speedway föraren Antonio Linbäcks team, han kör för kumlas Indianerna (som jag håller på) i svenska elitserien och kör även GP vilket är VM tävlingar inom speedway. Kanske är lite av en nörd som tycker skalet är snyggt men huvudsaken är ju att jag gillar det!

Då jag jag har haft svårt att komma på vad jag ska skriva om här fick jag den fina idén om att skriva lite om utrustning, det efter att jag och Helene stått och funderat över sadel till Kungen i måndags, han har sadel det är inte det, vi bara grejade och kollade så hans star trek fortfarande ligger bra, vilket den gör.

I varje fall kom jag på att jag genom åren provat olika utrustning till hästarna, olika sadlar (har flera olika modeller hänger hemma), träns, bett, benskydd/inte benskydd, ländtäcke m.m Så för att få en översikt på vad jag använder/har använt genom åren till hästarna, varför jag fastnat för det eller helt enkelt slutat använda det så tänkte jag köra en liten genomgång. Till och börja med tänker jag säga att jag inte är rädd för att prova ny utrustning av olika slag, dock kan jag vara lite tveksam till helt nya saker innan jag provat dem själv. Så idag tänkte jag börja med Chimal, logiskt då han är min egen häst som jag provat olika utrustning på av olika anledningar, mestadels för att det slutat funka, men ibland även för att bara förbättra!

Så från början när jag tävlade Chimal red jag honom i en bomlössadel (Knights), ett vanligt träns med ett tvådelat tränsbett. Sedan kom det till en martingal under 2006 då han började slänga upp huvudet och sticka i starterna på tävlingar och hemma. Jag rider honom fortfarande på sitt tvådelade tränsbett hemma när jag rider dressyr och vid få tillfällen i skogen, vilket jag alltid ångrar.... Jag rider även dressyr utan maringal för det mesta.

Efter den bomlösasadeln red jag Chimal under en tid i vår hectorsadel, samma som både Miro (under en period när han kunde ha den) och Rezy gått 120km i. Det är en otroligt hård sadel men som är väldigt lätt anpassad på hästar med relativt platta ryggar, Rezy använder den fortfarande. Den red jag inte Chimal i så länge eftersom den inte passade speciellt länge. Chimal har en väldigt speciell rygg och det har alltid varit svårt att hitta sadlar till honom. 

Denna bild är från Björkviksritten 2007 då Chimal gick sin första 80km, Här rider jag i Hectorsadeln, med martingal och vanligt tvådelat tränsbett.               

Efter att hectorsadel inte passade längre red jag barbacka under ett par månadder då Chimal inte hadde någon sadel, när hans rygg breddade sig lite kunde jag anvnda mig utav min mammas egensydda sadel som jag ridit 50km i och mamma 80km i. Den är otroligt skön men låg inte bra jätte länge den heller. Det var efter den som Chimals Star Trekk sadel kom in i bilden, under våren 2008. Den sadeln ligger fortfarade bra, dock har jag fått konstruera om den genom åren då du kan byta framvalv och flyta på panelerna, och ändra tjocklek på dem. Idag går han med det breadaste framvalvet och de tjockaste panelerna och med lite fin justeringar på panerlerna någon gång ibland ligger den perfa och har gjort de senaste åren.För några år sedan träffade jag även på en engels sadel som ligger bra på Chimal, har aldrig testat att tävla i den men jag rider dressyr i den. Det är en sadel Helene köpte till KUngen men som hon itnetrivdes i så när hon köpte en Star Trekk till Chimal köpte jag den av henne. Så Chimal har två sadlar, det är även den engelska sadeln jag rider Kungen i.

(Jag vet att Chimal tjurar över sadelgjorden på bilden, det gör han jämnt! Å andra sidan kan jag knappt peta honom vid magen utan att han tjurar för han är så kitlig)

Under åren fram till vintern 2009/2010 har jag alltid haft renskinn under sadel på Chimal, och av och till chabrak. Men våren 2010 tyckte inte jag det funka något bra längre då du alltid måste byta skinn till varje slinga, och jag ville ha mer stötdämpning under sadeln, så jag köpte mig en HAF pad och den är underbar, blir aldrig blöt även om du rider en hel 120km i den, och den är tjock och har bra stötdämpning. Tillbaks till bett da. Jo Chimal har gått från tvådelat tränsbett, till att byta till hackamore efter första slingan, han sticker på det om han har för mycket energi, så det är anledningen till att jag inte starta på det. Så småningom har bettet till första slingan bytts mot ett pessoabett med delta. Chimal är en oerhört stark häst som kör ner huvudet och sticker med al sin styrka, och kastar sedan upp det i ett försök att sticka igen. Så sista två åren han tävlade så startade han på pessoabett och gick resterande av tävlingen på hackamore. Han gick hela tävlingarna med Martingal.

Jag är en människa som absolut inte har något emot att behöva plocka på ett bett som är skarpare än tränsbett om det verkligen behövs. Jag har hellre ett skarpare bett än en häst som du får ägna hela tävlingen åt att slita i munnen, den dragkampen är varken bra för dig eller hästen, och på en häst som Chimal handlar det inte om uppfostran då han genom åren bara blivit lyhördare och bätte uppfostrad men svårare att få stopp på under första slingan. Enligt min mening, erfarenhet och det faktum att jag känner min häst anser jag att det är för att han tycker det vi gör är kul, blir uppspelt och helt enkelt glömmer att lyssna, då vill jag kunna säga till min häst, få honom att lyssna och återgå till en bekväm ridning så fort det går. När jag var yngre och frågade en vuxen om bettet hon hade i munen på sin häst (detta var innan jag fick Chimal) svarade hon att ett bett är aldrig skarpare i munen på hästen än handen som håller i tyglarna. Detta tycker jag är otroligt smart sakt, för det är sant. Ett väldigt skarpt bett kan vara väldigt svagt i munen på en häst under hela ridturen förutom de få tillfällen då du behöver säga til lhästen och ett svagt bett kan vara väldigt skarpt och stumt om du jämt måste ha dragtävling med din häst.

Men personligen tycker jag bäst om att inte ha ett bett i munnen över huvudtaget, men vi kan inte alltid få det vi vill. Tillbaks till utrustningen så kan jag säga att Chimal de senaste åren alltid går med frambensskydd om han gör något annat en skrittar, varför? Han sparkar sig så pass hårt att han fick en långvarig skada på ett framben en gång. När jag löslongerar och när jag fortfarande hoppade honom går han med full benskyddsmundering för att han inte har full kontroll på sina ben. Men om du inte behöver benskydd tycker inte jag att du ska använda det då det är en skavsårs risk precis som allt annat, inget är naturligt för hästen att ha på sig, så se till att det sitter bra och sätt inte på nått i onödan.

Om ni har åsikter om mitt resonemang kring utrustning kommentera gärna!