Det var något som Eva Borg (dåvarande landslagsledare för YR) brukade säga till mig när det inte gick som det skulle på tävling. Efter ett tag tog även mamma efter och sa det till mig när allt gick helt åt helvete.

"Det är bara att bita ihop och komma igen"

Det låter kanske lite hårt men de blev ett par otroligt viktiga ord för mig, man kan säga att det ofta gått fel och helt åt helvete för mig med hästarna, minst sagt. Dessa ord var ibland det som faktiskt fick mig att snabbt rycka upp mig, ta tag i saker och se ljuset på andra sidan igen. Det låter löjligt men ibland tror jag att höra dessa ord från mamma eller Eva var det som fick mig att inse att det var inte bara jag som ville att det skulle gå vägen, att det var fler än jag som visste hur hårt jag kämpade och att det fanns dom som aldrig slutade tro på mig.

Jag har ett minne som är hårt kopplade till dessa ord. Det var tidigt på morgonen, 5-6 någongång och jag hade precis blivit utesluten i sista grinden med Chimal efter att ha kommit 100km av de 120km på Midnattsritten 2010, jag hade ridit hela natten och var så trött och så otroligt ledsen. Eva hade helt enkelt tagit tag i mig efter att jag skött om Chimal och tagit med mig in till hennes husvagn för att se till så jag åt något. När jag blivit utesluten vill jag bara gå och försvinna i ett litet hörn och definitivt inte äta och älta tävlingen. Men Eva såg till så jag gjorde det, hon lät mig vara arg och ledsen en bra stund, sedan fick hon mig att gå igenom tävlingen, inse att jag inte kunnat göra något annorlunda och sedan kom orden. Att så tidigt på morgonen efter att ha ridit hela natten och sitta där helt otroligt besviken och få höra orden "det är bara att bita ihop och komma igen" det får en att le och må lite bättre. Och det gjorde jag, jag bet ihop och jag kom igen, lite starkare.

Poängen är att jag vet inte om jag riktigt har "bitit ihop och kommit igen" Sedan Chimal pensionerades. Det känns mer som om jag låtet den jag var runit ut i sanden. Jag var en person med alldeles för höga krav på mig själv, som aldrig blev nöjd oavsett hur bra det gick och som alltid, ALLTID strävadde mot att bli bäst oavsett motgångar. Jag vill ha tillbaks den personen, och jag tror äntligen jag är på väg. För första gången på länge, på flera år känns det som om jag är på väg någonstans, jag har ett tydligt mål och även om det är litet driver det mig framåt. Sedan jag började se framför mig att jag ska försöka starta Kungen på en CR i år har en låga tänts i mig. I och med det har även andra saker börjat gå åt rätt håll. Jag har börjat sätta större krav på mig själv i skolan, förra kursen var prestations och betygsmässigt den bästa jag haft på universitetet. Jag sitter de närmsta dagarna och väntar på betyget på sista skoluppgiften i höstens kurs, den avgör om jag får G eller VG i hela kursen. Tidigare terminer har jag varit hel nöjd med ett G på allt, men nu känns det inte så längre, jag kommer bli riktigt besviken om jag inte får VG. Förutom det har även min träning och därmed min viktminskning blivit bättre, det går sakta men det går åt rätt håll och känslan är helt otroligt skön. Och ridningen då, jo jag har hittat tillbaks till mitt jäklar anamma, Kungen ska i form och jag har mycket lättare att ta mig i kragen och rida det planerade passet oavsett. Just nu går saker åt rätt håll. Jag har äntligen efter flera år "bitit ihop" nu ska jag bara "komma igen".

Eftersom det är mamma och Eva som alltid sagt "Det är bara att bita ihop och komma igen" som kom att bli så viktigt för mig blir det helt enkelt en bild på var av dem, med lite stoltema!

Eva tittar på förbesiktningarna på Härjedalsritten 2006, det är jag som springer upp med Chimal på bilden

  Dagen innan Sämsholmsritten 2009, mamma njuter av solen efter att vi satt upp tältet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...