Har preccis kommit hem efter att varit uppe i stallet igen, mamma och Bosse slog på Kungens tappsko. Ridningen med Kungen gick jätte bra, han var pigg men lyssnade jätte fint. Efter att vi tagit oss upp för min favorit backe så lugnade han sig och började mala på i sin härliga trav. Den har blivit så fint avslappnad och självbärig. Den är så otroligt bekväm att rida i att jag skulle kunna sitta och rida lätt hur länge som helst bara han höll sig lugn. Även galoppen gick jätte bra idag igen. Bara en stund innan Kungen tappade skon satt jag och tänkte att jag älskar verkligen att träna och rida distans. Jag brydde mig inte ens om att det duggregna, det störde inte mig någonting, vi bara rullade på i ett lugnt tempo, bara han och jag. Jag vet inte hur jag lyckats överleva snart två år utan det här. Jag älskar det verkligen, och jag har saknat det något grymt. Att bara rida och känna hur det är vi två och vi skulle kunna rida hur långt som helst, jag vet att ja är tjatig men JAG ÄLSKAR DET! Det enda som skulle kunna göra det bättre vore om jag höll på att träna Chimal inför tävling men det kommer inte hända.

  Kanske lite tråkigt videoklipp men ibland kan man höra den jämna takten från Kungen nedslag. Det är väldigt skumpigt eftersom Kungen travar, jag rider lätt och försöker filma samtidigt.

Till tappningen av skon nu da. Vi hade ridit strax över en mil när Kungen snubbla på ena framfoten, jag blev riktigt fundersam för det gör han aldrig så jag vände mig om för att se vad det var, hade marken gett vika, och i så fall hur mycket? Fanns det risk för att han stukat sig? Men nej, precis när jag vänt mig såg jag det, Kungen hade tappat en sko. När jag skulle bromsa kom vi återigen ut på lite is. I vanliga fall behöver jag inte bry mig om det när jag rider för han är broddad så det är alltid bara att rida på, men med bara en framsko är det inte det. Jag kände hur Kungens fot gled iväg och hur han fick stora problem att hålla sig uppe. Tack och lov för den stadiga häst han är, Chimal hade antagligen dragit omkull men inte Kungen, jag höll i mig och väntade på en okullridning eller att han skulle återfå balensen. När han väl fått ordnng på fötterna kunde jag hoppa av. Vi gick av vägen, gick och plocka upp vår sko, som inte var ett dugg sne eller nått. Sedan ringde jag helt enkelt mamma, förklara va vi var och hon kom 20-30min senare och hämta upp oss.

Fina (svettiga) Kungen i väntan på mamma!

Som skrivet i inlägget nedan fick Kungen ta min jacka så han inte blev kall över korset i väntan på mamma, jag var blöt, kall och frös men vad gör man inte för att hästen inte ska ta skada!  

Nere i kanten ser ni är gul stjärna där det står, "Här var vi" och ungefär där var vi när vi tappade skon!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...