Det här inlägget är svårt att skriva, inte för att det är ett jobbigt ämne lägre utan för att jag inte riktigt vet hur jag ska skriva, hur jag ska förklara. Men jag gör ett försök ändå. Ända sedan jag tog en paus från tävlandet för 2-3år sedan har jag varit fundersam och haft en tanke kring mig själv och distansen. Det är ingen tanke jag pratat om med någon egentligen, det har liksom varit en fundering, en fråga som konstant funnits i mitt huvud sedan dess. Jag har inte ens pratat med min mamma om det, den första person jag pratade med det om var Gunilla när vi åkte hem från styrelsemötet häromdagen. Anledningen till att jag nu har tagit upp det? Jo, i och med tävlingen i helgen med Chimal fick jag svar på frågan jag haft i mitt huvud i flera år.

Sista tiden innan jag pensionera Chimal och Rezy var tävlandet väldigt tungt för mig, jag tränade på, och jobbade stenhårt för att nå mina mål och drömmar. Men uteslutning efter uteslutning bara fortsatte hända, jag har ridit många 120km tävlingar med båda hästarna men har fortfarande inte blivit godkänd på en enda sedan den första jag starta 2006. Jag har kommit i mål flera gånger men inte blivit godkänd sedan dess. Jag är inte personen som skyltar med min besvikelse och hur dåligt jag mår inombords utanför familjen, knappt inom den ens. Men den där sista tiden med tränande och elit tävlande med nederlag efter nederlag var tung, riktigt tung. Hade det inte varit för pensionerandet av hästarna och den paus som kom att bli, ja då vet jag inte vad jag skulle tagit mig till. Den har verkligen varit välbehövlig, om än jobbig. Den tog bort en bit av mig, en bit som definerat vem jag är för mig själv sedan 2006.

I och med det här kom frågan i mitt huvud upp. Tycker jag verkligen dstansen är kul är det värt alla problem och motgångar eller har jag bara fastnat. Har jag bara fastnat i tränandet och tävlandet i strävan om att bli bättre och nå längre. Har jag kommit till stadiet där distansen är där för mig och betyder så mycket för att den borde göra det, är den verkligen det jag vill spendera stora delar av mitt liv åt? Det är tankarna jag burit runt på i flera år utan att veta svaret på. I lördags när jag var tillbaks på banorna fick jag äntligen svaret. Träningen jag gjort med Kungen har varit kul men samtidigt har jag tänkt, är det här allt... Jag tränar på och ja det är kul, ibland kommer det helt underbara stunder men det har inte kännts tillräkligt kul för att jag skulle kunna tänka mig att rida 120km igen. Så jag började tveka...

Då det här inlägget bir långt kommer det en del 2.

 

Erica

2 maj 2014 11:26

<3

http://Www.Eeckisdonna.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...