Okej då var det dags att påbörja berättelsen om Chimal (sedan han kom till oss), Tar med bilder när det passar och finns några. De flesta äldre bilderna finns på mammas gamla dator så jag har fått ta lite vad jag har.

Chimal ox

1999

E. Jalaam ox U. Chimra ox U.E Ramses ox

Jag börjar med att berätta att under sommaren 2005 blev jag utan häst, höll fortfarande på med hoppning och hade endast startat en CR på min förra hoppony Pysen för att mamma tvingade mig. Så hösten 2005 letade vi hoppony åt mig och jag red Reyziann och Miro ibland, de tävlade i distans med mamma och Bosse men jag red ut och hoppträna med dem. Så nu när ni vet lite om hur det låg till för mig 2005 kan vi nu börja med Chimals "lilla" berättelse. Mamma fick under hösten 2005 en förfrågan av Eva Borg (dåvarande landslagsledare) om hon var intresserad av en arab som var ett blivande distanshopp, mamma fick inte reda på mycket utan sa ja till att ta hem honom. Chimal var vid detta tillfälle 6år gammal och hade gått på stor lösdrift i storflock och utan speciellt mycket mänsklig kontakt (han är låg i rang och rädd så han höll sig undan) tills han var 5, 2004. Efter det reds han in och testades i konditionstest och fick bra resultat. Så efter uppgörelse med ägaren Louis Hermelin blev det sakt att Chimal skulle vara hos oss tävlingssäsongen 2006 och sedan skulle han köpas eller lämnas tillbaks. Mamma bestämmde sig för att han skulle gå 80km innan vi viste om vi ville ha honom kvar. Så avtalat och klart Chimal åkte ner från härjedalen där han för tillfället bodde.

Chimal kom med en hästlastbus en höst kväll, jag var inte hemma så mamma har återberättat detta för mig. Lastbilschaufören frågade mamma om det var hon som skulle ha den lilla valacken och mamma svarade "jag ska ha en skimmel". Vilket beskriver ganska bra hur mycket vi viste om Chimal tills det att han anlände hos oss. vi hade inte ens sett honom i verkligheten. Ut ur transporten kliver en liten arabskimmel som ser livrädd ut, det var Chimal. Med honom fick mamma en rosa grimma och ett kuvär där det stod "den lilla valacken" (finns sparat). När jag sedan kom hem gick jag raka vägen ut i stallet för att titta på den nya hästen, i stallet stog en liten vit sak som såg mindre ut än min ponny jag haft (vilket han inte är) och min föreställning om en ståtlig välmusklad distansarab passade inte in på hästen i boxen. Men vacker tyckte jag han var, han var skimmel med lång man och det räkte för mig.

Chimal första dagen hos oss. 

Per automatik blev det jag som började rida Chimal då jag inte hade nån häst för tillfället men jag var fortfarande inställd på att få en ponny att hoppa på men tänkte att Chimal dög så länge. Mamma började genast dra med mig ut på träningsritter med honom och bestämmde sig i hemlighet för att nu skulle hon få mig att börja tävla distans då hon märkte att jag bara blev kärare och kärare i Chimal. Jag föll pladast för Chimal men inte var det någon dans på rosor att rida honom inte. Han var rädd för precis allt, kunde ej vara uppbunden för då fick han panik, var svår att sadla, tränsa var bara det en utmaning och rida honom var ett rent helvete men trotts det skulle jag, 14år gammal ut och träna själv på kvällarna efter skolan. Vi kom dock aldrig så långt för det mesta, i princip jämt stod Chimal på bakbenen och vägrade gå av gårdsplanen för han var så rädd, så på med westernsadeln och så fick hunden följa med ut och gå framför, om nån gick framför gick han alltid.

Träningsritt, januari 2006

Trotts alla de problem som fanns med Chimal och alla de nätter jag grät över denna omöjliga häst som var ett rent helvete och skrämde skiten ur mig så höll jag ut, lyckades genom en halv kilometer lång travbana rida 1mil genom att rida 20varv på den. Tillslut lyckades jag kunna få ut Chimal på de kortare rundorna hemma och mammas planer på att få mig att starta honom våren 2006 fanns inom räkhåll. Enda problemet var spatt förändringen i Chimals vänstra bakben som upptäcktes under våren, jag var helt förstörd, jag hade insett att det var Chimal jag skulle rida och att jag aldrig skulle kunna hopptävla honom då han var rädd för bommar på marken men att han skulle var skadad blev för mycket. Tack och lov så läkte spatten ut och vi kunde starta.

Starten blev på Nybyggetritten i april, Bosse red Miro 120km, mamma red Reyziann 80km och jag skulle klara mig utan mamma på Chimals och min första 50kmT. Jag hade så klart groomar och Eva Borg på tävlingsplatsen men mina förväntningar var inte högre än att jag skulle få gå runt med Chimal för han skulle vara så rädd för allt. Men tävlingen gick bra, Chimal skrittade sakta iväg i starten och tittade lugnt efter hästarna som försvann iväg, jag travade iväg och red av och till med sällskap. Vi kom in i grind på prick 12km/h vilket var målet, tog av sadeln och pulsen var under 60slag/min. Så in i besiktningen gick vi. tack säger jag till förstående veterinärer för rädda hästar. Chimal var och kan fortfarande än i dag vara rädd för människor ända skillnaden var att förr var han rädd för alla han inte träffa varje dag och nu för nya personer. I slutändan behövde jag bara hoppa av Chimal två gånger under tävlingen och vi blev utan minsta problem godkända på ca: 12km/h

Nygyggetritten 2006 50kmT godkänd

Så när allt gått bra tävlade vi lite till under året, allt gick toppen. Vi red Kinnekulleritten 50kmT godkända och Härjedalsritten 65kmT godkända. Men 2 veckor innan vår första 80km start på Rökullaritten Lag SM gick vi omkull ordentligt på en grusväg, jag klarade mig med några skrubbsår men Chimal skrapa upp knän och pana. Jourveterinären som kom ut akut trodde till en början att Chimal kunde skadat ledbanden vid käna då skrapsåren var så djupa. Jag trodde detta var allt för Chimal, jag var till en början säker på att vi skulle få avliva honom men när det sedan visade sig att så inte var fallet lev jag helt förstörd för att Chimal inte skulle hinna gå 80km under säsongen vilket jag skrev tidigare var det mamma sa var vilkoret för att vi skulle behålla och köpa Chimal. Men Chimal hade inte skadats sig värre än att han hade riktigt djupa skrapsår och mamma berätta under dagen för mig att vi köper honom ändå. Jag vet inte om jag någonsin kännt mig så lättad. Chimal, den jävliga hästen som än i dag alltid skadar sig, gick inte att rida ut på, gick inte att hantera, sparkade efter alla förutom mig som lyfte på hans bakben blev ändå köpt och blev "min". inte precis den hoppony jag hoppats på men jag brydde mig inte han var fantastisk. Chimal läkte sina sår bra, lugen växte ut igen och han kunde under hösten börja ridas igång igen och har aldrig haft några fysiska men från omkull ridningen igen. Den hösten startade vi KM och kom 3:a.

Klubbmästerskapen 2006, 3:e plac

Efter omkullridningen, Chimal är här rengjord lindat och smörjd så det framgår inte hur mycket skadad han blev men jag minns att så fort jag reste mig efter omkullridningen bad jag Linnea som var med ut att springa med honom för att se så han ej blev halt och när hon vände för att springa tillbaks med honom såg jag allt blod överalt. Det bara rann från knäna men halt vart han aldrig.

Härjedalsritten 65kmT

Detta var Chimals första år hos oss och det är allt ni får just nu, fortsätter berättelsen någon annan dag, man kan i varje fall säga att första året blev ganska händelserikt, i efterhand vet jag inte hur jag stod ut med Chimals sätt att vara, alla problem men jag kunde inte vara lyckligare för att jag gjorde det, han är det bästa som finns i mitt liv<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...