Det här är ett sånt där inlägg som egentligen inte är något kul att skriva men det jag gör det ändå, för att visa på att även världens underbaraste hästar kan vara riktiga monster ibland. Min gulliga och snälla "lilla bebis" (15år i sommar) Chimal har idag betett sig riktigt ila mot mamma. Han har visat på varför han även är en riktigt farlig häst. Chimal framgår nästan alltid som en lugn, avslappnad häst som finner sig i mycket och inte hittar på otyg, sån är han inte, tro mig! De som känner Chimal väl vet att han titt som tätt sparkar efter borsten för att han är kitlig, kan små nypas, har både sparkat och bitit mig och andra, kan göra världens värsta bocksprång och avkastningar, försöker sticka och mycket, mycket annat. Poängen är att desto fler år som gått ju mindre håller han på med och jag har blivit mycket bättre på att hålla honom i shack även om det fortfarande händer mycket med honom. Och det är anledningen till att han är farlig, för dem som inte känner honom eller hålls med honom varje dag kan det komma som en chock att något ritkigt farligt händer, ur ingenting så snabbt att man knappt hinner uppfatta det förens efteråt.

Idag när jag var i skolan fick Chimal tokspel i hagen. Jag har inte skrivit något men han har skadat sig på benet i hagen för en vecka sedan och har därför fått sy ett par stygn. Inget alvarligt och han är inte ens halt. Men han går i en liten hage med sällskap brevid och står inne på natten. Förutom de korta promenader jag tar med honom varje dag rör han inte mer på sig, och nu pratar vi om hästen som alltid tyckt att träna för mindre än 80km är att röra på sig för lite. Det har helt enkelt lätt till att han blir odräglig, vilket det alltid gör när han rör på sig för lite. I varje fall började han fara runt i sin lilla hage, mamma skulle plocka in honom så han kunde lugna sig. Istället för att låta sig bli fångad fortsätter Chimal gladeligen fara runt, detta innebär inte lite snygg uppvisning och snygg fartfylld galopp utan renodlad rodeo med sparkar högre än honom själv. Min lilla gris gjorde helt enkelt så att han drog av en utav dessa sparkar precis brevid mamma, precis brevid henne i huvud höjd.

Tack och lov träffade han inte, det enda som gör att man inte ser djävulen själv när man tittar på Chimal efter en sån här sak är att jag vet att Chimal missar inte det han siktar på. Vill han träffa träffar han alltid, vilket innebär att han "bara" betedde sig odrägligt och stöddigt mot mamma. Det gör inte saken mindre otäck och farlig. Men mamma är okej och hästen likaså, plus att hon fick in honom. Det här hände alltså med min mamma som i princip är lika van som jag med att handskas med Chimal, och alltid varit. Det här är anledningen till att jag skriver om det här, de sötaste, lugnaste, gulligaste och mest avslappnade hästar kan förvandlas till livsfarliga djur på nolltid och enligt mig är de farligaste inte dem som hotar och konstant påminner dig om att de är farliga utan de som är som Chimal, där de flesta tror att han är en liten prins som aldrig gör en fluga förnäm när han i själva verket är den häst vi har som är farligast.

Det här är anledningen till att jag är otroligt noggrann med vem som handskas med Chimal, går in i boxen till honom eller ens matar honom, för att han är så pass ombytlig. De flesta tror mig inte när jag berättar hur han är men det här är han, det här är hästen jag älskar. Han kommer föralltid vara en utmaning för mig och omgivningen och jag måste alltid vara beredd på det värsta, när jag inte är det blir han farlig. Och ja det här är ett otroligt hemskt inlägg, hur kan jag vara så lugn med en sån här häst och så otroligt daltig? Han blir inte farligare för det utan har bara blivit bättre och bättre men nu vet ni varför jag verkar så överbeskyddande över Chimal, det är inte alltid för hans skull utan även för alla andras, för har du inte upplevt Chimal som det djur han kan vara kan du inte föreställa dig situationerna vi som dagligen hanterar honom har hamnat i och antagligen kommer fortsätta hamna i.

Han ser ju knappast ut som en farlig häst, men skenet kan bedra!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...