Det fick jag uppleva när jag var iväg på Rönningeritten i mars 2010 tillsammans med Ceasar. Jag skulle rida CR 50km med Ceasar, det var hans första distanstart och planen var att det bara var den första av flera den säsongen, så blev det inte men det är en annan historia. Det var ungefär 50cm snö den tävlingen, överallt inklusive på hela tävlingsplatsen förutom på upptravet, arrangörerna hade desutom fått flytta tävlingen i sista stund på grund av all snö. Ovanpå all denna snö regnade det desutom, en bana täckt med 50cm snö som var tung som attan på grund av allt regn, det var vad vi red i, i 50km.

Oavsett problemen med tävlingsplatsen, det dåliga vädret, det urusla ridunderlaget, en uteslutning i mål för min del med vad jag trodde var en fräsch häst hade det inte behövt sluta som en dålig dag för min del. Det som egentligen förstörde tävlingen för mig var inte uteslutningen, det är något som händer i denna gren. När vi pulsade in till målbesiktningen gick den sista veterinären därifrån. Han mötte oss och en funktionär sa till honom att vi skulle besikta. Trotts detta tyckte han att hästen som just gått 50km i 50cm blötsnö kunde vänta tills han varit med och valt ut best condition. Ja det är viktgit att rätt häst får priset men inte viktigare än att en häst besiktas i mål... Vi fick vänta i nästan 15min i veterinärgrinden innan det kom en veterinär och besikta Ceasar, jag var trött (jag hade feber) och Ceasar hade inte så konstigt hunnit bli både stel och kall i väntan. Ja han var halt oavsett det säger jag inget om, men 15min!

Jag har aldrig haft problem att hålla god min i veterinärbesiktningarna när jag blivit utesluten eller fått vänta lite men den här gången var jag rosenrasande. Jag har sällan varit så arg, det är inte acceptabelt att en häst ska behöva vänta så länge när den gått flera mil, det är inte rätt mot djuret, strunta i min tävling men vi ska besikta i målgång av en anledning. För hästens skull, och enligt min mening skedde inte det här för hästens skull. Jag har ALDRIG skrivit om det här på bloggen eller pratat speciellt mycket om det för man ska inte gnälla, och det står jag fast vid, man ska inte ifrågasätta en veterinärs beslut och man ska alltid tänka på att veterinären är där för djurets skull. Och jag visste mycket väl om det när veterinären väl dök upp, men jag har sldrig haft så svårt för att inte få ett utbrott, att helt enkelt säga vad jag tyckte om att vi fått vänta i en tom veterinärgrind i 15min när veterinären visste att vi väntade. Men jag höll tyst, jag bet ihop och tog mig igenom besiktningen, jag tog min uteslutning men inombords kokade jag. Jag var så arg att när veterinären frågade något (kommer inte ihåg vad) kunde jag inte svara, mamma som såg hur arg jag var svarade. Hade jag gjort det hade jag definitivt inte kunnat hålla tyst.

Men jag höll på mina principer, ta uteslutnigen med värdighet och bete dig inte ila. Jag kan däremot säga att så fort vi kom ut ur besiktningen klarade jag inte av det längre, jag gav hästen till mamma, gick undan och spotta och svor! Tack och lov fanns även Eva Borg på plats så jag kunde gå och prata med henne, jag behövde få ur mig min ilska på hur jag tyckte jag, och speciellt min häst behandlats i veterinärgringden, vilket var ritkigt dåligt enligt mig.

Mamma och Eva, underbara att ha runt sig när saker inte gick som man ville lyckades lugna mig och jag kunde snart återgå till min häst som inte gjort något fel och hade gjort en perfekt tävling, det var ju inte hans fel att han blev utesluten, han hade gjort allt rätt den dagen. Varför tycker jag att det känns okej att berätta det här nu, jag tycker fortfarande inte att man får bli arg, upprörd eller ifrågasätta en veterinärs beslut på tävling, älta det hur mycket ni vill efteråt men inte under själva tävlingen det är inte hyffsat. Jag har uppfostrats som tävlingsryttare av mamma, Bosse, Eva Borg och på YR Läger och det finns tydliga regler, man beter sig inte ila på tävling. Dock visar den här händelsen på hur svårt det kan vara ibland, det kan bli för mycket och jag tycker jag har rätt att säga att vi inte behandlades rätt i denna målbesiktning och det står jag för. Under alla år jag tävlat är det här enda gången något sånt här hänt mig, jag ser det som en isolerad händelse, men det har lärt mig något. Det spelar ingen roll om jag blivit arg och börjat härja om det, Ceasar hade ändå blivit utesluten, jag kan bara hoppas och tro att det här inte händer någon annan på en distanstävling. Men förutom det här var tävlingen jätte bra arrangerad, och jag vill även säga tack till min underbara mamma och Eva som tyckte det var okej att bli arg och ledsen för det som hänt!

Mamma som groomar mig & Nortons Ceasar på Rönningeritten 50kmCR 2010

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...