Direktlänk till inlägg 28 mars 2014
Ibland när jag träffar nya människor och det kommer upp att jag rider regelbundet och under flera år tävlade internationellt med två hästar får jag jätte ofta frågorna hur hann du, hur orkade du och hann du med något annat? Jag kan kort sagt säga att det handlar så klart om prioritering. Tidsmässigt ser mitt liv mycket annorlunda ut idag än vad det tillexempel gjorde i gymnasiet. Nu för tiden hittar jag på mycket mer saker med mina vänner och är tillexempel med på fester i bland.
Som svar på den första frågan har jag alltid sagt att det varit tajt och ibland inte speciellt kul men jag har prioriterat hästarna och träning framför allt annat. Mina föräldrar har dock alltid varit hårda på att skolan skulle skötas. Jag tror jag fick det att funka tack vare att jag alltid vill prestera mitt bästa och tog därför studenten med MVG i flera ämnen. Dessvärre har jag även prioriterat bort mycket andra saker, som till exempel familj och vänner. Jag har missat massor med mina vänner och en del med min familj. Jag har tävlat på födelsedagar och missade min brors student då jag var i Växjö och tävlade med Rezy. Ett annat praktexempel på bort prioriterade händelser var min skolavslutning i 9:an, jag var med på själva avslutningen men på kvällen åker alltid alla 9:or till skara sommarland, men inte jag, jag hoppade rakt in i bilen med en transport bakom som stod och väntade på parkeringen vid skolan. Jag bytte om från kläning och högklackat i bilen och begav mig till SM med Miro.
Jag & mina syskon på skolavslutningen i 9:an inann jag åkte vidare till SM
Hur orkade man da, ja det är lätt, de gör man inte! Du bara älskar det du gör och har en otroligt tydlig bild av dina mål så när det blir tungt och energin tar slut, då fortsätter du ändå. Det låter kanske hårt och löjligt men som nu när jag haft nybörjarkurs och folk frågar, hur orkar man, är det inte jobbigt att det gör så ont i ditt knä att du knappt kan rida lätt. Orken, den är något som för mig gått över till envishet, någonstans förstår jag inte hur jag inte skulle kunna orka, jag vill ju det här, det är bara att bita ihop, det har aldrig varit någon fråga om ork med hästarna. Och hur står jag ut med smärtan, ja det är ju bara smärta, det är bara att fortsätta ändå och inte låta det påverka din prestation oavsett hur ont det gör. Ja det är hårt och man bör antagligen inte tänka så, men jag funkar så. Så frågan hur orkar du, kan jag enkelt svara på jag vill/ville det här, hur kan jag inte orka?
Och nej, jag hann inte med något annat, jag tog mig iväg på mina närmaste vänners födelsedagskalas och lyckades sitta i elevrådsstyrelsen under gymnasiet, för att de runt mig var förstående, jag har flera gånger suttit i telefon när jag ridit hästen med någon annan från styrelsen för att jag inte hann stanna i skolan och göra arbetet på plats. Jag kan tacka gudarna för de underbara vänner jag haft, som förstått och accepterat att i skolan, då är jag där men efter skoltid var det inte stor chans för att jag hann vara kvar. Var det inte ridning var det gymmet eller simmhallen som gällde. Jag kan enkelt säga att de vänner jag har kring mig som funnits där genom mitt elittävlande, ja de är äkta vänner som stannat genom vått och torrt och förstått att jag priotiterar hästarna, träning och tävling framför allt annat.
Jag älskade denna tid i mitt liv, den var organiserad och följde ett tydligt schema och jag skulle ge vad som helst för att få tillbaks det. Jag är en människa som behöver organisation och spontanitet gör mig otrolig, nervös och stressad. Det har blivit bättre, men om något inte följer min planering ja då blir det jobbigt... All tid på hästarna vad var som gällde och då hann jag på något konstigt sätt.
Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...