Direktlänk till inlägg 31 mars 2014
Så har min inställning alltid varit, och då syftar jag inte direkt på att fortsätta orka följa dina drömmar och att om du verkligen vill kommer du nå dem. För tro mig det har jag tvivlat på många gånger, men jag hoppas fortfarande på att om man bara fortsätter drömma och jobbar för att uppfylla dem kommer man på ett eller annat sätt yckas tillslut! Nej jag syftar helt enkelt mer direkt på nuet, jag skrev för några dagar sedan att jag alltid har svårt att svara på frågan hur orkar du? Och jag skrev då något i stil med att hur skulle jag inte kunna orka, då i sammanhanget med hur mycket tid hästarna tar och hur man orkar kämpa vidare på banan fast du har så ont att du knappt kan gå.
Hur skulle jag inte kunna "orka" jag vill det här, det är jag som vill, det är ingen annan som kan orka åt mig. Anledningen att jag satt orka inom citat tecken är för att jag vet inte om det alltid har med ork att göra, jag har sett så många distansryttare som varit trötta och haft det tufft på banan, och när även hästen kommer in i en svacka och tappar modet, ja på något konstigt sett "orkar" ryttarna helt plötsligt att hoppa av och gå/springa med hästarna, de "orkar" bli pigga nog åt både sig och hästen så de kan fortsätta fram. Vid dessa tillfällen vet jag själv att det spelar igen roll om det inte finns någon ork kvar alls, du bara gör det. Jag tror helt enkelt att orken att fortsätta inte hänger lika mycket på fysiken hos ryttaren som man tror utan väldigt mycket på envishet och psyke. Ta mig själv som exempel, jag har haft så ont i mitt dåliga knä ibland att jag knappt håller mig på benen när jag hoppar av hästen efter 100km, men på något sätt lyckas jag springa med häsen utan minsta lilla teccken på att jag knappt håller mig stående. Hur? Jo jag vet ju att om jag ger med mig, ja då har vi tävlat klart, jag vet att jag måste ta mig de där 40m fram och tillbaks så det gör jag. Sedan orkar man sig upp på hästen och bestämmer sig för att det spelar ingen roll hur ont det gör, vi fixar det här!
Jag har mitt egna motto jag levt efter när jag tävlat och det har hälpt mig på tävlingar, att psykist orka egenom smärtan, "prestationen jag och min häst gör på tävling ska aldrig falla på min fysik, mitt psyke eller likande. Jag ska aldrig bryta på grund utav mig". Jag har lyckats hålla mig till det här och alltid fortsatt förutom en gång. Då hade jag inget val, det var när jag tävlade med vad de trodde var en påbörjad blindtarms infektion, och ja, i grinden fick jag bryta då det började göra ont. Men jag har även varit noggrann med att jag inte får låta min trötthet gå ut över hästen, ridningen får inte bli dålig! Så för mig har det alltid varit så, jag orkar, ställ in dig psyksit ordentligt på det du ska utsätta dig för, bestäm dig för att du ska orka, och ja, för min del så orkar jag då! Jag har visserligen inte alltid mått så bra efteråt men har alltid kunnat se positivt på min egen prestaton, oavsett hur det gått har jag vetat att jag gav banne mig inte upp och jag "orkade" fast ingen ork fanns kvar!
Dackeritten 2008, 120km**CEI. En tävling där både jag och Rezy hade det tungt tillsammans och det gick riktigt, riktigt sakta en stund, men vi "orkade" på något konstigt sätt fortsätta. Desvärre gick inte Rezy igenom sista grinden.
Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...