Direktlänk till inlägg 25 juni 2014
Red både Chimal och Kungen barbacka idag, jag började med Chimal och passade sedan på att rida Kungen barbacka då jag ändå hade barbacka ridbyxorna på mig. Chimal fick ett "löspass", jag rider honom i repgrimma och grimmskaft, jag rider nästan hela tiden med grimmskaftet hängande runt hans hals. Jag gör det för att träna upp min tillit till Chimal och för att träna upp hans lystring. Det är värt ganska mycket att kunna ändra gångart med min sits och röst utan att påverka honom med ett par tyglar eller liknand.
Förr hade jag tllits problem med Chimal då jag alltid förväntade mig att något skulle hända och att han inte skulle lyssna på mig, även när det ändrades och vi började fungera bättre ihop så litade jag inte på honom till fullo. Därför bestämmde jag mig för att pressa mig själva lite och det gör jag genom att rida honom med bara grimmskaftet hängande runt halsen ibland. Det ger antagligen mig mer än Chimal men gör det inte mindre viktigt för det.
Sen bestämmde jag mig för att rida Kungen barbacka på hans skrittur i skogen, jag har ridit honom barbacka massor i flera år nu och har gjort många av hans dressyrpass barbacka men aldrig ridit ut honom utan sadel. Jag vet inte riktigt varför, det värsta som händer med Kungen är att han försöker sticka och börjar hoppa lite, eller blir rädd för en älg. I jämnförelse med Chimal är det väldigt lugnt och skönt att rida ut barbacka på Kungen med Chimal kan helt enkelt vad som helst hända, några barbackaturer i skogen med honom har trots allt slutat med en hjärnskakning för mig. Jag vet helt enkelt inte varför jag känner mig säkrare på Chimal än Kungen utan sadel
Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...