Ibland är det riktigt tråkigt att jag inte hoppar Chimal, vilket är av två själ. Det första är att han absolut inte är någon hopphäst, han är fortfarande efter flera års försök att få honom att inte vara rädd för hinder och bomar otroligt spänd, tittig och rädd när det är hinder i närheten. Även om han blir glad och busig när vi väl har hoppat både avsuttet och uppsuttet så tycker jag inte att det är värt den spändhet han får och ibland lyckats smitta av på mig. Vi har hoppat 70cm som högst ihop. Många tänker nog att för en person som hade bestämt sig för att bli hoppryttare och som hoppat 100cm på sin lilla D-ponny barbacka utan att tveka är det ganska mesigt att inte tagit sig över högre hinder tillsammans. Grejen är att när jag hoppade 70cm på honom var han sjukt rädd för hindret och minsta lilla tveksamhet från mig hade gjort att det slutat i kattastrof, han blev sjukt vinglig mot hindret och avhoppet var knappast ett avhopp utan kändes mest som om han hoppade för sitt liv. Han hopade för att jag sa att det inte var farligt, trots sin rädsa som både syns på filmen och som jag kände hoppade han för att jag sa att det var okej. Då är det inte kul att hoppa högt med hästen.

Förutom det slutade jag hoppa ens 50cm uppsuttet när han fick sin på började senskada, vilket funkat okej innan. Dum risk att ta enligt mig, det händer att han får hoppa 50cm på lina vilket han tycker är kul men det är ytterst sällan. Trots detta blir jag helt otroligt hoppsugen när jag tillexempel ser en film på när Nellie tävlar 120cm i Falsterbo. Det är ju ändå "bara" 10cm högre än det jag hoppade på min lilla D-ponny och det var sjukt kul. När jag hoppade de höjderna var det inte bara en stutts sen var vi över utan jag hann verkligen känna hur vi "sväva" i luften och den känslan är helt otrolig. Jag har hoppat 90cm med Rezy men inte bana. För en häst som kan vara riktigt vinglig och har haft tendenser att vägra och smita brevid kan jag säga att desto högre man hoppa med henne så hoppa hon bara bättre och bättre, de bästa hoppen vi gjort är de på 90cm. Har tyvärr tappat mycket av mitt självförtroende med hoppningen men om mamma plötsligt skulle säga: jag vill att du tränar upp Rezy och du får börja hoppträna henne igen. Ja då skulle jag inte vara sen med att säga ja. För som sagt man blir riktigt sugen och jag vet hur sjukt kul det är när man kommer över tröskeln där adrenalin rushen och det roliga tar över den osäkerhet som kan krypa sig fram.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...