Direktlänk till inlägg 6 december 2014
Mamma bad mig igår om att jag skulle rida Rezy i helgen, hon har ont i en fot och då är det inte toppen att rida Rezy då hon lätt kan var lite stuttsig, och Rezy behövde komma ut i skogen tyckte mamma. Så, eftersom jag är en så underbart snäl dotter gick jag självklart med på att rida ut en henne en sväng så hon fick komma ut och springa lite. Mamma bestämmde sig för att följa med på Charm när jag ändå skulle ut med Rezy idag.
Det är ingen hemlighet att jag och Rezy inte alltid kommer jätte bra överens om vi säger så, när jag kom in för att sadla henne (mamma borstade henne när jag grejade med Chimal på ridbanan) började hon rätt och slätt med att hugga efter mig. Nej hon har inget emot att bli sadlad, hon har typ alltid varit sån mot mig, trevlig häst det där... Nej, men seriöst, vi kommer inte toppen överens jämt men jag har ändå tränat och tävlat henne i både och hoppning och distans i flera år så någonstans är det ändå överkommligt. Och idag, idag var hon himelsk att rida, trots försök til att sticka och lite stuttsande.
När hästarna var igångskrittade började vi trava lite lätt för att värma upp dem, Rezy är lite svår i börja på ridturer innan man vet hur stel hon är för dagen, men i dag var en bra dag. Inte nog med att hon galdeligen gick först, hon satte dessutom efter en stunds travande iväg i distanstrav. Hon liksom lägger i en växel där hon svävar fram i traven i typ 20km/h. Det finns en gångart jag trivs bra i på henne och alltid har gjort och det är när jag kan släppa iväg henne i traven, hon är helt undderbar. Charm stakaren fick galoppera bakom för att hänga med, men jag och Rezy, ja, jag vet inte vem som var gladast. Såna här tillfällen med Rezy, när hon känns som hon gjorde på tävling, när hon bara gick och allt känndes toppen med henne, gör att jag saknar distansen så otroligt mycket. Om jag blundar när hon travar iväg på det där sättet så är det som om vi är på tävling igen, känslan är näst intill magisk.
Visst vi kommer för det mesta inte överens men vi har våra stunder och då är de näst intill fantastiska, jag och det rödhåriga stoet, vi blir snabbt irriterade och griniga på varandra, men vi kan nuta av våra stunder tillsammans. Mamma släpper liksom inte iväg henne på samma sätt i traven då hon från ingenstans kan bestämma sig att fara iväg i sidled och mammas kropp klarar inte riktigt av det längre. Men jag gör det, så när hon känner att hon vill, kan och sköter sig, ja då släpper jag gärna iväg henne i distanstrav, speciellt eftersom den ger mig smak på något jag saknar något extremt!
Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...