På ett sätt finns det mycket jag är rädd för, säkerligen, som att de jag älskar ska dö och liknande. Men det finns en sak, som genom en bild, som den nedan, kan ge mig hjärtklappning och göra mig rädd på en gång. När jag snubblade över denna bild på Pinterest så insåg jag att det här kanske skulle göra ett bra inlägg. Ordet fobi är något som slängs omkring ganska mycket enligt mig, många har dem jag det vet jag. Men om man läser på om vad fobier är så är det inte samma sak som att vara rädd för något.

En fobi är något som en person är onatuligt rädd för utan anledning att egentligen vara det. Som höjder, egentligen finns det oftast ingen anledning att vara rädd för dem men folk kan vara totalt livrädda för dem. En fobi tar fram ett ångestbeteende som ger lidande till personen av något slag. Det är helt enkelt när rädslan går över styr och potentiellt inte är kontrolerbar. Det här är anledningen till att jag ibland tycker att folk slänger runt ordet fobi, det är nämligen mer än att vara rädd. Jag säger inte att min rädsla är värre än andras men jag tar ibland ila upp när min rädsla för ormar kommer upp och folk säger att de förstår precis hur jag känner, och sen visar det sig att de utan problem kan se ormar på TV eller till och med se dem i skogen utan att bli totalt livrädda, för det är inte samma sak, så upplever inte jag "möten" med ormar.

Jag har haft denna diskussion med en person med ordentlig kunskap i området om vad det innebär att ha en fobi, hur de vanligast utrycker sig och även varför man kan ha dem. Denna person sa att jag föll in under fobi, att det var mer än bara rädsla, för så pass rädd som jag är för ormar, ska man inte vara. Jag struntar i om den är liten eller stor, farlig eller ofarlig. En orm är en orm och enligt mig det läskigaste som finns. Jag tar vad som helst före en orm och jag skulle inte må dåligt om någon en dag sa att de var utrotade... Ja jag rider i skogen, och ja jag kan gå i skogen, men jag gör det ytters vaksamt. Jag är rädd för döda ormar, prassliga ljud och grenar som är böjda, det ser ut som ormar. När jag träffar på ormar så får jag total panik, sån panik att jag inte vet vad som händer. När jag väl är medveten om vad som händer, befinner jag mig alltid långt ifrån ormen och oftast uppe på något, fråga mig inte hur jag kommer dit för det vet jag inte. Ovanpå det brukar det ta mellan 30-60min innan jag lugnar ner mig, slutar hyperventilera, vågar röra mig ifrån där jag är och slutar gråta.

Jag säger inte att det finns de som är värre för det gör de, jag kan, i viss måtta, nu för tiden se ormar på tv utan att få panik, men hjärtklappningen är rejäl och bilden nedan, ja det är samma med den. Jag mår dåligt av att titta på den, den är sjukt obehaglig och mitt hjärta rusar. jag avskyr när folk driver med min rädsla och typ pekar på pinnar och liksom beter sig som att det är något farligt för att vara roliga, för tro mig det är de inte. Innan jag hinner registrera att det faktiskt inte är någon orm så hinner jag bli rädd och mer eller mindre gå in i flykt instinkt... Ett exempel på hur obehagligt jag tycker det är är denna scen från Pirates Of The Caribbean, spola till 4.40min (ignorera tyskan) och titta på repet.

Det här är ett bra exempel på min rädsla, jag tycker den här händelsen är sjukt obehaglig och jag förstod aldrig varför till min syster konstaterade att det såg ut som en orm när repet åker ner. Så ja, jag är väldigt rädd för ormar, och tycker inte om när personer har kul åt det!

 

Sandra

9 december 2014 16:29

Ja alltså tack för att du varnade för bilden... Men jag förstår recis vad du menar och känner, förutom det där med att hyperventilera. Så långt går det aldrig för mig! ;)

http://www.sandrajjohnsson.bloggplatsen.se

Stina

9 december 2014 20:38

Inser nu att en förvarning kanske hade varit bra, scrollade igenom bloggen själv nu och överväger starkt att ta bort bilden så jag slipper de den....:)

 

Michelle Petersson

9 december 2014 17:22

Jättebra inlägg om ett bra ämne :d

Kram

http://michellepetersson.horseworld.se

Stina

9 december 2014 20:35

Tack så mycket!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...