Igår på eftermiddagen när jag hade varit ute och ridit på Chimal i snön som kommit (och som idag är borta) kom våran hemmaveterinär förbi stallet. Charmör skulle vaccineras och då fick hon passa på att titta lite på Chimal. Det är inga fel på honom alls, eller, inte mer än i vanliga fall. Han har ju sin cancer och den har han alltid. I varje fall så fick hon passa på att titta lite på den, det gör hon i princip alltid när hon kommer förbi stallet. Det känns bra för mig att hon håller koll på den och jag kan prata om den med henne ibland. Mamma påminnde mig om innan hon kom att jag måste komma ihåg att vad som helst händer när det kommer till cancern är det inte mitt fel. Chimal har mycket cancer som, utifrån vad vi kan se är rejält spridd. Han kan helt enkelt om oturen är framme dö väldigt plötsligt helt utan märkbar mening. Mamma vill bara påminna mig om att oavsett när det händer så är det inte mitt fel, vilket jag vet men jag känner mig själv och vet att jag oavsett kommer ha dåligt samvete över det.

Men allt var "normalt", inget som verkar ändrats och veterinären sa samma sak som hon alltid gör att det är bara att vara uppmärksam på förändringar hos Chimal och så länge han är pigg och glad är det inga problem att rida honom precis som vanligt. Eftersom han är en häst som tycker om att vara aktiv och faktiskt mår mentalt dåigt av att bli stillastående är det bara sämre att låta bli att rida honom. Ridningen påverkar inte cancern och om jag slutar rida honom helt finns det en stor chans för att jag får ta bort honom på grund av det. Alla hästar klarar inte av att bara gå i en hage. En sak som är tråkig men inte speceillt förvånande är att cancern inte är godartad. Alla veterinärer både våran hemma och klinik veternär har sagt att cancern antagligen är godartad och bara sitter som bulor och så länge det inte sätter sig på fel ställe är det inga problem, men igår konstaterade veternären att cancern sprider sig mycket och blir tydligare och tydligare vilket innebär att den antagligen är elakartad. Självklart känns det jobbigt men egentligen inte mer än förut då det inte gör någon skillnad.

Jag vet inte hur jag ska se på saken, antingen att jag vet att chansen för att Chimal dör i förtid är väldigt hög och att jag delvis är förbredd på det eller det faktum att jag varje dag påminns om att han antalgien kommer dö i förtid och den dagen kan vara vilken dag som helst. Det är sjukt jobbigt att veta det. Jag har vetat det i flera år men för varje dag som går blir det mer och mer påtagligt och jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. För det mesta försöker jag låta bli att tänka på det, för det är min bästa vän, min bebis det handlar om, den som betyder mest för mig i hela världen... Att det är jobbigt är bara förnamnet och jag vill inte veta hur min värld ser ut utan Chimal eller hur mitt liv ens skulle kunna fortsätta utan honom där. Nu måste jag sluta skriva och tänka på de här för det är fan inte normalt att börja gråta för att man skriver ett blogginlägg. Men nu vet ni i varje fall läget med Chimal och varför veterinären fick titta på honom igår.

 

Sandra

8 januari 2015 15:27

Jag kan inte skriva något som "kommer sätta plåster på såren" men jag vet hur det är att leva i ovishet. Det tär på en enormt mycket, både fysiskt och psykiskt... Nu hoppas jag att det dröjer länge till innan ni tvingas skiljas åt men när dagen är kommen, kommer du att vara så förbannat jävla förkrossad och känna dig helt ensam, jag vet hur det är.. Men ändå så kommer du känna dig lugn innuti av vetenskapen av att du alltid, under alla år har satt Chimal före allt annat. Och det viktigaste av allt, jag kommer alltid stå vid din sida Stina, vad som än händer! <3

http://www.sandrajjohnsson.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...