Direktlänk till inlägg 31 oktober 2014
Idag blev det ridning för instruktör, låter väldigt seriöst eller hur? Det är det väl för de flesta men inte riktigt för mig, inte för denna istruktör i varje fall. Med tanke på att det är min mamma kanske det inte är så konstigt, men det gör inte att hjälpen jag får är värd mindre, nej den är värd massor! Jag kan säga att det inte alltid är lätt att rida för sin mamma, det spelar ingen roll att hon är en suverän instruktör som är sjukt bra på att undervisa, det är fortfarande min mamma och genom åren har vi haft svårt att hålla sams av olika anledningar, det går alltid att härleda till en enkel sak, mamma dotter relation är inte lätt när det kommer till undervisning.
Men nog sagt om det, jag hoppade upp på banan på Chimal och kände på en gång att ridningen inte känndes hundra från min sida, det har inte riktigt funkat den senaste tiden och idag var mamma hemma på gården och ute i stallet när jag red så jag bad henne komma och titta en stund. Vad jag hade tänkt som 10 minuter av mammas tid blev en väldigt välbehövlig ridlektion för mig. Som jag sa till mamma, jag lärde mig inte något nytt direkt och vi löste inga problem men vi hittade dem. Ridningen har inte fungerat och mamma kunde som vanligt på direkten börja hitta saker som tydligt var grejer som inte funkade med min ridning. Vi jobbade på dem, hittade lite mer saker och det blev bättre.
Mycket är spänningar jag har, antagligen på grund av stressen jag är under för de har kommit den senaste tiden. Senast jag red för mamma var i sommras och då fanns inte de här problemen och ridningen funkade jätte bra, och även om jag inte rider lektion ofta så ser mamma mig rida mycket och brukar komma om hon ser något uppenbart eller om jag påpekar att något inte funkar. Men som sagt, stress som blivit spänningar, massor av spänningar. Men nu har jag ett bra hum om vad de är, var de sitter och hur jag ska kunna jobba med dem. Så skönt med en mamma som är instruktör och kan hjälpa en när man behöver det som mest. Chimal, stakaren skrittade runt, runt på banan när mamma och jag grejade, allt fokus på mig och min ridning i skritt. Inget annat. Även om Chimal i sig inte gör mycket så märks det hur uppmärksam han är, jag flyttar mig i sadeln, läger tyngd på ett sittben, ändrar tyngdpunkt, när vi står still och mamma förklarar något och jag försöker göra det, typ svanka mindre, flytta tyngdpunkten eller liknande blir han inte så glad. Han är en känslig häst och minsta lilla ändring gör att han reagerar, vilket ibland innebär att han inte vill stå still. Men han är ändå väldigt tålmodig, han grejar lite med mamma och putttar på henne men står still för det mesta.
Men riktigt bra är det att ha en mamma som är centrerad ridningsinsttruktör som kan hjälpa en med ridningen när det behövs, och hör och häpna, jag red en hel lektion för henne utan att vi ens blev irriterade på varandra. Sedan mamma och jag insåg vad det var som gjorde att vår kommunikation inte alltid fungerade på banan har det gått så mycket bättre. Mamma förklarar mycket med bildspråk och exempel som folk tar till sig i ridningen. Det funkar inte med mig, jag fattar ingenting av hennes bildspråk, det har bara tagit typ 10år innan vi insåg att hon helt enketl får förklara allt väldigt konkret för mig inte med bildspråk, men bättre sent än aldrig!
Bild ifrån en lektion för mamma på ridlägret 2012 eller 2013.
Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...