Då var det dags för första adventskalendern, den kommer handla om hästar, och då om hästar som betytt mycket för mig. Men Chimal som jag annars skriver mycket om  kommer inte inkluderas, han betyder så klart allt för mig men det finns andra hästar som är otroliga som jag tycker ni ska få veta mer om. Ni ska få lära er lite mer om mig och hur vissa hästar format vem jag idag är helt enkelt.

Först ut blir den senaste hästen, förutom Chimal som format mig mycket, det är Nortons Ceasar. Ni har säkert läst om honom här förut men nu ska jag berätta lite mer om honom och hur en häst som jag inte ens hade i ett helt år, samtidigt som jag hade Chimal kom att betyda så mycket för mig och hur han påverkat mig.

Nortons Ceasar ox

Ceasar var ett arabiskt fullblod som ägdes av Helen Moberg, han kom till mig hösten 2009 och var tänkt att vara min nya tävlingshäst. Ceasar var en supermysig, stor, ung bebis. Han var sjukt mysig, lite plockig med munnen och letade gärna godis plus att han gärna gick och tuggade på mina armar när jag var ute och gick med honom. Men han var verkligen snällheten själv, än dock lite busig. Han var verkligen toppen och alltid på för att prova nya saker. Välriden, underbart hanterad och verkligen toppen. Han var precis det jag ville ha hos en häst just då, ett litet projekt utan några stora problem. Helen hade verkligen gjort ett super jobb med honom.

Det fanns två grejer han verklgien inte tyckte om, gegga och bilar. Han gick lätt igenom vattendrag utan större tvekan men när det kom till ett lerigt parti på vägen då kunde jag få jobba för att han skulle gå igenom det. Sen var det bilarna, han tyckte de var läskiga, när de körde om hoppade han gärna ner i diket. Men de var inga stora grejer, var aldrig några problem att hantera och han blev snabbt bättre med det. Annars var det bara att han tyckte om att leka när man red och gladeligen bocka. Jo och så var det de faktum att han gärna kastade över båda tyglarana på samma sida när man red. Han hade därför en rem mellan tyglarna för att han inte skulle kunna göra det, det var nämligen svårt att styra honom när han kastad över ena tygeln över halsen...

Ceasar var precis det jag letade efter i en framtida tävlingshäst och jag längtade sjukt mycket till vår första start 2010. Säsongen och kvalen var noggrant planerade och jag kunde inte ha längtat mer och varit mer taggad när vi satte oss i bilen med Ceasar i släpet till hans första CR på Rönningeritten. Tävlingen i sig gick jätte bra, men vi blev uteslutna på hälta i mål. Kom som en chok för mig då han varit jätte fräsch, pigg och glad på banan. Men så är det ibland. Det jobbiga var att han inte blev bra från hältan. Efter många turer till veterinären och de inte längre visste vad de skulle göra bestämmde vi och Helen att han skulle få åka hem igen.

Ceasar blev aldrig bra ifrån sin skada och veterinären trodde att det var något gammalt han antingen fötts med eller som uppkommit som föl. Ingenting som kommit av ridningen eller tävlingen utan bara framträtt då. Men då han aldrig blev bra fick Helen ta bort honom. Han var en sjukt udnerbar häst och jag skulle ha varit så glad om jag fått behålla denna positiva och underbara lilla glädjebomb, att han varit frisk och att vi fått många underbara år tillsammans.

Jag lärde mig mycket med Ceasar, framförallt lärde jag mig att allt kan gå åt skogen utan anledning och ibland får man inte ens chansen att visa vad man går för, Ceasar fick aldrig det. Han fick aldrig chansen att visa hur bra han kunde bli, han var en underbar häst och det är svårt att beskriva hur snabbt han fångande mitt hjärta, det lilla matvraket som åt allt han kom över, tog en bit av mitt hjärta och har behållit den. Han kommer alltid finnas där, han lämnade så många bra och fina minnen<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...