Direktlänk till inlägg 1 december 2014
Ebba och jag pratade lite om ridningen på senaste styrelsemötet då hon undrade om jag kune vara med i en studie hon gör för sin C-uppsats, om distansryttare. Hon frågade om jag kunde vara med och mitt svar var kort att jag inte tävlat på flera år. Men hon ville ändå att jag skulle vara med då jag fortfarande rider regelbundet och är med på klubbmästerskap och sånt. Då kom vi i varje fall in på att jag rider typ bara fyra gånger i veckan och typ en timme åt gången just nu vilket enligt mig är ingenting. Och Ebba sa något i stil med att det är för att man inte har något att träna för.
Det stämmer så sjukt bra in på mig just nu, sedan jag pensionerade hästarna ifrån tävlingar har jag liksom inte haft något att träna för, jag tänkte på det häromdagen när jag satt och jobbade med Chimal på banan, varför träna honom för att bli bättre liksom, vi skulle lika gärna bara kunna hobby rida i skogen typ jämt, jag menar det är knappast så att han måste vara stark för något. Visst skulle det vara kul att kunna rida någon prova på eller CR nästa år men för det måste jag gå ner i vikt, och hinna med honom mer än vad jag gör nu. Grejen är att jag tappar liksom sugen väldigt mycket när jag inte har något att träna för, jag behöver mål att uppnå eller projekt att jobba på. Ge mig en galen unghäst och säg att den ska bli bättre, ja då har man ett mål. Men Chimal da? Ja vad har vi för mål? Det är faktiskt sjukt deprmerande...
Det är inte svårt att trotsa minusgraderna och den djupa snön, rida en halvmil för att komma till en bra backe att träna i mindre än en timme och sedan bege sig halvmilen hem igen när man har
mål och en tävlingsäsong att se fram emot!
Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...