Min adventskalender här på bloggen handlar om hästar, och då om hästar som betytt mycket för mig där Chimal inte inkluderas. Han betyder så klart allt för mig men det finns andra hästar som är otroliga och som har påverkat mig och den jag är idag, Chimal gör det än idag men dessa hästar gör det inte längre. Ni ska få lära er lite mer om mig och hur vissa hästar format vem jag idag är helt enkelt. Nästa häst att presenteras i adventskalendern, nu den 2:a advent är Miro.

Miro

Miro var en förvuxet Welsh Cob valack som mamma började rida när jag och Miro (som var lika gamla) var ungefär 6-7år. Ägarna hade ingen som red honom så det började mamma göra, jag red en annan häst i samma stall, vilken ni kommer få reda på mer om den 4:e advent...

Så småningom bytte mamma sin motorcykel mot Miro då ägaren till honom gärna ville ha en motorcykel och gärna såg att mamma hade Miro. Mamma åkte inte längre på sin motorcykel så det var ett passande byte. Innan dess hade mamma dock börjat tävla lite på Miro som var ett riktigt stort monster när hon började rida honom och jag gick för det mesta inte i närheten av honom, inte i hagen, inte i boxen och knappt i stallgången. När min syster var med i stallet en gång så bet han hennel. Som sagt ett monster. Men även Miro blev trevligare så småningom, och till slut den snällaste herre man kan tänka sig, han var helt underbar. Jag hopptävlade honom på klubbtävlingar, mamma körde in honom och han tävlade många säsonger på distansbanorna. Mamma red upp till 80km på honom med en 2:a plats på Distriktsmästerskapen. Bosse tog vid efter det då mammas knä inte höll för längre tävlingar, med Bosse som ryttare gick Miro 160km godkänt våren 2007.

Strax innan start på deras 160km, jag håller i en laddat Miro medans Bosse fixar det sista inför start.

Miro var helt enkelt toppen, han var viserligen ganska tung, han gick långt men långsamt, 2007 var Miros sista år på banan. Bosse och Miro började säsongen med en godkänd 160km. Efter det red jag honom, som aldrig tävlat honom förr och aldrig ridit mer än 20km på honom hemma 120km på honom på SM där vi dessvärre blev uteslutna efter 105km. Sedan blev Bosse och Miro distriktsmästare på 80km och efter det åkte vi ner till Danmark och Nordisk Baltiska Mästerskapen. Där gick det däremot inte speciellt bra... Kort och gott så skadade sig Miro efter ungefär 50km.

Miro blev aldrig riktigt bra ifrån skadan, han vilade länge i sjukhage och blev ett tag så pass bra att både mamma och jag kunde rida ut barbacka på honom någon gång. Men det var sista gångerna någon satt på honom. Efter sommaren 2008, då Miro som var van att vara nummer ett fått se de andra hästarna åka och tävla gav upp helt, han var tom i blicken och gjorde ingenting i hagen. Det var hemskt att se och beslutet var tungt men inte så svårt att ta. Han avlivades. Han ligger begravd uppe på mamma och bosses mark. Han var en helt fantastisk häst, jag hoppade honom massor, han bara gick och gick ute på banorna och han gav aldrig upp. Även om han blev en sjukt trevlig häst, den hästen man slängde upp vem som helst på, även rädda ryttare som inte kunde rida på så förlorade han inte sin ungdomliga sida. Han var hästen som kunde gå lektioner med mamms elever ena stunden och andra for han runt med mig i skogen i full bockgalopp.

Här är Miro med flera av mammas elever efter att jag och Miro varit på hopptävling. Om ni undrar vad jag håller på med så lindar jag hans ben.    

Jag har lärt mig helt sjukt mycket på honom och han var helt enkelt underbar. Jag vet inte hur många gånger han har kastat av mig, det är helt sjukt många. Han hade en tendens att bocka så fort man landade efter et hinder så man flög som en vante, och jag har alltid varit bra på att hålla mig kvar. Jag minns en utav de sista hoppträningar jag gjorde med honom då min hopptränare när lektionen var slut frågade mig om jag visste vad som hade gått bra idag, något som aldrig hänt förr. Jag förstod ingenting för lektionen var väl ungefär som alla andra, men hon sa enkelt "du trillade inte av idag". Av alla desssa lektioner jag tagit med Miro satt jag kvar hela lektionen en gång... Men det var denna sida hos honom jag älskade, Miro var det ryttaren ville ha, jag ville ha en energisk häst som var lekfull så det var de jag fick när jag red honom...

Miro lärde mig massor och han har verkligen varit med och format mig som ryttare, han har tuffat till mig, lärt mig att bita ihop och ta mig egenom saker hur rädd jag än är, men framför allt har han givit mig säkerhet med ridning och hästar. Han lärde mig att alla kan ändras till det bättre, att det ALDRIG är försent, och oavsett vad fasaden säger om en häst finns det någonstans där inne en snäll och helt enkelt undnerbar häst. Sista bilden här nedan betyder så mycket för mig, det är Miros öron som syns, den här bilden tog jag när jag för sista gången någonsin satt på honom, när någon för sista gången satt på honom. Bilden är tagen utav mig ifrån Miros rygg sista gången någonsin som han blev riden...

Miro<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...