På Bowlingen och julbordet i fredags med klubben fick jag frågan lite hastigt ställd om jag vill tävla. En kompis tyckte att jag kanske kunde rida en utav hennes hästar, och självkalrt är det smickrande och lockande, men ändå skrämmande. Men det väcks tankar, ideer och längtan, en rejäl längtan till banorna. Men det finns även en viss sorts rädsla, frågan är om längtan är större än rädslan? Frågan gällde den kommande helgen och en CR, jag la snabbt fram argumentet att jag är för tung mendet tyckte inte ägaren var ett problem, men efter lite funderande och starka tvekanden så blev det ändå ett nej, jag tror nämligen inte att pengarna hinner in på TDB så jag kan lösa licens i tid.

Ägaren pratade även om att jag kunde tävla en utav hennes hästar nästa år, vet inte hur seriös hon var då det är flera månader tills dess men det är ändå smickande. Det är inte första erbjudandet jag fått i år, trots min vikt och att jag just nu inte tävlar så får jag erbjudanden om att rida andras hästar, det är inte ofta men de kommer. Det var till Lag SM i år som ebjudandet kom, ägaren ville inte rida själv men tyckte definitvt att hennes häst kunde gå i vårat lag. Jag la samma argument om min vikt och det faktum att jag var veterinärgrindsansvarig. Det finns många i klubben som kan axla den rollen men de flesta var redan uppbokade på andra ansvarsområden, och att någon annan som aldrig gjort det förut skulle göra det på ett SM känndes kanse inte jätte snällt.

Men det finns en till anledning till att jag tackar nej, den är lite mer komplicerad och kräver en del förklaring och den kommer i ett inlägg senare idag. Jag kan kort sagt säga att det heter dålig självkänsla och hjärnspöken. Men oavsett är det sjukt upplyftande och smickrande att få frågan om att tävla någon annans häst som man aldrig suttit på (vilket jag inte har några problem med), jag har gjort det förr, tävlade en klubbkamrats häst för några år sedan och det gick bra så varför inte liksom. Men det väcks definitivt tankar, ideer och längtan, jag vill övervinna de där hjärnspökena och min vikt så nästa gång det kommer ett erbjudande vill jag tacka JA!

På bilden är det Lillian Tanneby på sin häst Razze som jag tävlade 2010 efter att ha suttit på honom en gång innan. efter att jag tackat ja till att tävla honom, en riktigt trevlig och pigg herre!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...