Direktlänk till inlägg 27 mars 2015
Folk pratar alltid om att man ska sikta mot stjärnorna så når man trätopparna, att mål ska vara höga och uppnåeliga. Jag håller helt med om det, man ska inte vara rädd för att sätta upp höga mål, det är det som kan komma att driva oss famåt när det blir tufft. Däremot tycker jag att det behöver pratas mer om delmål, att ha mål på vägen som är uppnåeliga.
Jag har alltid varit någgrann med att sätta höga mål, att inte vara rädd för att drömma om vad jag verkligen vill och även bestämma mig för att jag ska komma dit. Men jag har även varit noggrann med att ha flera olika sorters delmål på vägen med olika "svårighetsgrad". Ta mitt tävlande som exempel, när jag väl insåg att distansritt var det jag ville göra, och var det jag ville göra för resten av livet då var inte målet med det svårt att lista ut. Jag drömmde om att bli bäst och det var där målet hamna, det målet står än idag kvar.
Men att ha ridit en tävlingssäsong, även om jag redan börjat tävla internatienellt innebär att det är långt kvar. Det fanns mycket på vägen jag behövde och ville uppnå. Jag satte många olika nivåer på mina mål, allt från att kunna rida en hel tävling på Chimal utan att behöva hoppa av på banan till att rida i landslaget och faktiskt ha en chans att bli bäst. Ett av de mål jag satte som var uppnåeliga, som jag la ner tid och sattsade på inför Chimals andra tävlingssäsong var att kunna rida fram honom ordentligt. Chimal var svår att rida fram, han skrittade gladeligen runt men så fort jag började trava kunde han bara dra iväg åt ett hål. Så ett av mina mål inför tävlingssäsongen 2007 var att kunna rida fram Chimal ordentligt. Redan på första tävlingen för Chimal det året, på hans första 80km kunde jag rida fram honom ordentligt i alla gångarter och styra. Bilden nedan är från den framridningeen och jag var redan innan start sjukt glad. Självklart inte nöjd då vi kom dit för att bli godkända men ändå väldigt glad.
Jag & Chimal på Björkviksritten 80km 2007
Jag är glad att jag alltid satt flera mål med olika svårighetsgrad inför tävlingar och annat viktigt jag vill uppnå i mitt liv. Det kan göra att det där riktigt stora målet, det som är det slutgiltiga målet känns närmre och faktiskt uppnåeligt. För om målet känns utom räckvidd, för att det blir för tufft, hur ska du då orka sträva efter det? Varför ens försöka sträva efter något som känns ouppnåeligt. Så var noggrann med delmål med olika svårigheter som kan hjälpa till att hålla drivet igång. Det är de som gör att jag fortfarande tror att jag ska kunna komma i form och komma tillbaks till tävlingsbanorna igen, orka ta nya tag och kunna nå min dröm och mitt högsta mål om att bli bäst!
Jag ska tillbaks, min dröm och mitt mål ska jag komma att jobba efter igen, tyvärr inte tillsammans den jag tänkt men jag ska dit!
Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...