Är något som alltid är en aktuell fråga på bloggar i många olika grenar. Om man snabbt går upp i klasser kan man få skit för att han har för brottom men om man ligger kvar i en klass ett tag av någon anledning får man skit för att man bara vill plocka rosetter. Jag har aldrig riktigt förstått livet kring hur folk väljer att göra. Ingen vet hur hästen känns för en annan ryttare och vilka beslut ryttaren tar och varför.

Jag klättrade ganska snabbt i klasserna med både Rezy och Chimal, målet var att tävla 120km internationellt då det är mästerskaps nivån för young riders. Mamma tävlade Rezy under sin första säsong, på den andra där jag började rida henne halvvägs in, vilket var min första säsong red vi 120km godkänt. På hennes andra tävlingssäsong gick hon sin första 120km klass. Chimal startade även han 120km sin andra tävlingssäsong, under 2006 gick han 65km som längst, på grund av skada tävlade han inte 2007 och 2008 startade han sitt första YR-SM på 120km. Det gick snabbt upp i klasserna för oss men då var det inte lika mycket kvalregler för att tävla internationellt, de reglerna kom 2009.

Jag & Chimal på väg in i andra eller tredje grind på hans första 120km & SM på Simlångsritten 2008, Chimals andra tävlingssäsong, tyvärr fick vi bryta på banan efter 105km.

Jag/Rezy & Bosse/Miro på min och Rezys första 120km internationellt på Simlångsritten 2006, vilket var hennes andra tävlingssäsong och min första. Som resulterade i en godkänd ritt och en andra plats.

Men om jag nu ska lägga in min personliga åsikt kring vilken klass man rider i utan att gå in på varför någon gör det, och då utifrån distansridning som gren eftersom det är den jag kan ja då kan jag definitivvt undra varför man ligger kvar så pass länge som vissa gör i en klass. Ibland förstår jag inte varför personer inte testar att gå upp i klasserna när hästen med lätthet går 50km eller 80km, i lite högre tempon. Jag förstår inte varför man hellre ligger kvar och plockar rosetter i 50km klasser när man istället skulle kunna, i varje fall testa att rida 80km. Detta beror delvis på att jag aldrig sett speciellt mycket utmaning i att rida 50km själv, det är alltid bara ett steg på vägen till något större för mig, så är det visserligen inte för alla. Jag ser inte utmaningen och prestigen i att vinna 50km, visst det kan väl vara lite kul men jag rider tusen gånger hellre 80km eller 120km godkänt.

Men det är som sagt så som jag känner och hur andra tänker vet jag inte, det finns en miljon anledningar till att inte gå upp i klasserna även om jag inte haft en av dessa anledningar än.

Jag & Chimal strax innan start i min och hans första tävlingsklass, 50km på Nybyggetritten 2006, April. Andra bilden är jag & Rezy i förbesiktningen till min och hennes första 120km* CEI internationellt på Simlångsritten i September 2006. Båda ritterna var godkända på ca: 12km/h. Så kilometrarna skiljer sig åt ganska mycket men inte tempot. På ett halvår gick jag ifrån att rida min första tävlingsklass på 50km till att tävla 120km internationellt med en 2:a plac.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...