Jag kommer ihåg när Bruce Springsteen för några år sedan släppte sitt Wrecking Ball album, innan jag själv han lyssna på det läste jag att det var folkmusik inspirerat. Minns att jag mer eller mindre tänkte "vafan", jag var sjukt tveksam till det albumet. Men det var innan jag hörde det för i efterhand så älskade jag det, jag förstår vad recensenten menade med folkmusik.

Shackled And Drawn

Death To My Hometown

Bra exempel på två utav mina favorit låtar ifrån den skivan. Men nu har det hänt igen, inte ifrån Bruce Springsteen men jag kan ändå inte låta bli att fundera. Jag tycker denna låt låter lite folkmusikaktig och ja, jag gillar den verkligen. Måste säga att jag gillar nog låtar med lite folkmusik touch!

Act My Age

Hur fort de två senaste dagarna (måndag och tisdag) har gått. Större delen av dagen har jag och Irma suttit och skrivit på vår c-uppsats i skolan. Vi har nu typ tio sidor bakgrund till arbetet och den är fortfarande inte klar. Nästa vecka ska vi dessutom börja göra intervjuer vilket känns sjukt nervöst... Men det ska bli kul att faktiskt komma fram till det som är själva grejen med uppsatsen och få gräva ner sig ordentligt i arbetet med barnmisshandel som sker genom Barnahus i Sverige.

Jag har under dessa två dagar inte ridit Chimal utan har spenderat efftermiddagen med att läsa mer när jag kommit hem. Inte skolmaterial. Nej jag har läst en bok som jag nu är klar med, jag är för tillfället inne i en period när jag läser sjukt mycket, så fort jag får en chans. Det är väldigt skönt att kunna stänga av lite mitt bland all stress. Det blir kort sagt mycket läsande mellan skolan och det jag läser hemma för skojs skull. Nej nu ska jag borsta tänderna och åka till skolan, i eftermiddag blir det stallet och lite ridning utav Chimal.

Klubbmästerskap 2008

Så här ser det ut när två par sitter med sina varsenna C-uppsatser hela dagen. När bilden togs var dock två iväg och pratade med sin handledare, därav att det är bara Irma, som jag skriver med, som sitter vid bordet. Ser ni föresten min och Irmas "lilla" bokhög brevid henne? Det är bara en del utav litteraturen vi använt hittills....

Såg att ett par skor jag velat ha var på rea igår, jag behövde verkligen ett par nya vinterskor så jag åkte för att köpa dem eftersom de ändå var nedsatta. När jag kom till affären, provade skorna och hittade min storlek såg jag även att det var rea på lite andra skor. Hittade så klart ett par till för 200:-. Så då tänkte jag att två par skor för 400:- är inte mycket så jag bestämmde mig för att köpa båda paren. Det bästa är att i kassan visade det sig att köpte man två par skor var det ena halva priset. Så ett par skor för 200:- blev istället två par skor för 300:-.

Jag har en tendens att samla på mig inredningsprylar med text på, jag har denna skylt i fönstret, ett litet trähjärta med texten Ångra aldrig något som fåt dig att le, en afisch med texten You had me at hello vilket är ifrån en film, och flera andra saker, allt är så klart inte framme på mitt rum. Skylten på bilden står i mitt fönster och har stått där sedan jag köpte den då jag gillar budskapet.

"Happiness is not a destination, it is a way of life"

Ett budskap jag verkligen vill leva efter, om lycka är det man alltid strävar efter att uppnå, kommer man verkligen uppnå det? Lite filosofiskt kanske men jag minns att vi hade precis den här diskussionen i gymnasiet när jag läste kursen Etik och Livsfrågor. Jag tycker det är en viktig fråga. Målet är väl snarare att ha levt lycklig inte att livet till slut ledde till typ en lycklig stund eller En lycklig period? Så tänker jag i varje fall. Men det är sjukt svårt att leva efter, jag menar hur ofta känner man sig inte nere och olycklig på grund av något? För min del är det ofta. Men ändå är livet fyllt med lyckliga stunder, de simplaste stunder är fyllda med lycka.

Jag spenderar timmar i skolan med samma människor, mina klasskompisar som även är mina "vanliga" kompisar och vi skrattar sjukt mycket tillsammans. Vi kan oftast inte vara konscentrerade allihopa samtidigt, ofta kan vi skratta utan någon anledning alls. Jag vet inte hur många gånger jag börjat gråta i skolan för att jag skrattat så mycket. Varje gång jag rider Chimal, hur jobbig han än kan vara känner jag mig lycklig för att jag har honom, varje stund emd honom är det så med. Dessa stunder är så simpla och en del av min vardag men de gör att en dålig period i livet får lite ljus och blir bättre, kort sagt finns lyckan nog ändå med hela tiden i mitt liv, även om jag inte är konstant lycklig. Så, ja, jag skulle nog vilja säga att jag lever med lycka i livet och inte har det som ett livsmål.

När man är i skolan innan halv 8, då är man i skolan tidigt enligt mig. Har trots att jag gick upp tidigt det bra och mysigt här. Sitter än så länge helt själv på tredje våningen, skriver lite här innnan jag tar tag i bakgrundsskrivandet till uppsatsen. Har musik i öronen, lyssnar igenom One Directions nya album och en sak är säker, det är deffinitivt deras bästa hittills och jag är inte ens halvvägs igenom. För er som har er uppfattning om deras musik sen några år tillbaks borde verkligen ge dem en liten chans åtminstonde, deras musik har verkligen ändrats, ljudet har ändrats deras song är bättre och "djupare" samt att deras texter är riktigt bra.

Så ja en mysig morgon trots att jag är tidigt i skolan!

Favoriter är hittils Night Changes, Fool´s Gold, 18 och Stockholm Syndrome.

Men har som sagt inte hunnit igenom hela albumet än!        

Ibland blir det så där toppen, när vissa saker går så sjukt mycket bättre än mina förväntningar. Idag är en sån dag. Åkte upp för att rida ett dressyrpass på Chimal nu på eftermiddagen innan det blev mörkt. Han hade sjukt mycket enrgi och var inte lätt att hålla inom kontroll och bärig idag, jag är glad för att jag efter energin han hade igår bestämmde mig för att ha martingalen på honom, vilket jag nästan aldrig har på banan. Men idag var hans extrema energi som i början innebar ett typiskt arab högt huvud något positivt.

Efter en del jobb lyckades jag få hon att använda större delen av energin på rätt sätt, för att sätta under sig, det är inte det lättaste jämt med Chimal men om man jobbar sig själv svettig och verkligen går in för det så går det oftast till slut. I varje fall så när vi skulle jobba lite på galoppfattningarna som inte direkt var suveräna igår om vi säger så, ja då hände det något. Visst jag fick hålla i Chimal ordentlgit med hela sitsen och lite mer än vad jag vill behöva i handen, men vilken jävla fattning, och i hans svåra galopp. Chimal liksom, i skritten när jag tog fattningen fick in bakbenen så där perfekt så jag kände hur hela ryggen lyfte sig, Chimal försökte inte ens kasta upp huvudet och bara rullade in i en riktig power galopp men som fortfarande var bärig. Inte nog med det, han gjorde det om och om igen i båda varven flera gånger nästa lika bra som den där första fattningen. Så sjukt skön känsla!

Såg att en vän inom distansen skrev ut en fråga på ett av distansforumen på facebook idag. Frågande gällde om det fanns något intresse för en CR i december. Hon undrar kort sagt hur stort intresset är för att tävla då och om det är någon ide att arrangera en tävling. Även om jag inte har en häst att rida älskar jag iden. De flesta hästar är inte i träning i december men jag menar en långsam CR är knappast något ansträgande för en häst som annars är tränad för att tävla, de har trots allt grund kondisen och styrkan.

När jag tävlade hade jag älskat att kunna rida en CR i december, tänkt vilken pepp det är att få tävla under de sega vinter månaderna då man bara vill tillbaks till tävlingarna. Det blir lite mer peppe att hålla igång sin egen träning och komma igång med hästens ordentligt inför den väntande säsongen, helt plötsligt blir de där långa, kalla och ensama ridturerna lite roligare, det finns ett mål mycket närmre, ett mål som påminner dig om varför du står ut hela vintern med frusna tår och händer. Jag tycker helt enkelt det är en toppen ide och hoppas de genomför den. Jag minns när jag red Rönningeritten på Ceasar i mars, det var efter vintern 2009/2010 när det var helt sjukt mycket snö. Så jag red över 40km i 50cm djup blötsnö, inte det lättaste kan jag säga. Såg dessutom efter tävlingen i resultatlistorna att jag och de två jag red tillsammans med hade haft högre tempo än den som vann 50km tävlingsklassen, kan bero på att typ alla red runt 11km/h den dagen, så tungt var det att de som vann tävlingsklasserna red så sakta, och då var det ändå bra hästar som vann.

Vi kan säga så här, där det inte var snö där var det lervälling. Denna bild är tagen på förbesiktningen med Ceasar och redan här ser man lervällingen, ni vill inte veta hur det såg ut i mål när alla ekipage sprungit up på precis det här stället under hela dagen.

Hallå viloområde, det var ett lagom tjockt snötäcke på hela området...

Trots snön, lervällingen, den tuffa banan och en uteslutning i mål med Ceasar var det en rolig tävling att rida, jag menar hur många har tävlat i knädjup snö med hästen? Så ja, hade jag haft häst hade jag definitivt tävlat i december!