Chimal har alltid varit svår att träna och rida på hemmaplan. När jag började rida honom kunde jag inte rida ut själv, inte för att jag inte fick stopp på honom eller liknande, nej, jag kom inte ens av gårdsplanen. Chimal stod alltid rakt upp på bakbenen när jag försökte rida av gårdsplanen, han vägrade gå någonstans. Hade jag sällskap och någon som red framför gick han. Men träna och rida ut själv måste man ju kunna göra för att rida distans. Öppenbarligen löste vi det eftersom jag näst intill alltid rider själv sen flera år tillbaka, har tävlat Chimal på internationell nivå och även ridit hela tävlingar själv. Jag började med att alltid ha med vår dåvarande hund Freja när jag red. Hon gick att ha lös var som helst för hon lyssnade kklockrent på röstkomandon, även när man satt till häst. Så med henne framför kunde jag rida ut i skogen på stigar med Chimal.

Första gången jag var ute och distanstränade med någon annan än mamma och Bosse, här kunde jag fortfarande inte komma av gårdsplanen om jag red själv men med sällskap gick det jätte bra.

Det var så jag började, så småning om kunde jag om jag gick med Chimal ett par hundra meter hemirån och sedan satt upp rida på en liten travbana som finns i skogen själv. Travbanan är en halvkolimeter och med ett fint packat sandlager. Perfekt för att rida på. När jag kunde börja rida till den och på den själv kunde jag börja rida så lånt som en mil själv. Vilket innebär 10 varv åt varje håll på travbanan, då blev det en mil. Det gjorde jag ungefär en gång i veckan under en periodm sjukt tråkigt men jag var så glad för att vi kommit så långt och både jag och Chimal fick bra mental träning av det. Så småningom kunde jag börja rida ut själv men fick hoppas av flera gånger under ridturerna. Så fort Chimal blev minsta lilla rädd eller orolig för något reste han sig, slängde sig och vände i en och samma rörelse. Att säga till honom och ving ahonom gick inte, han reste sig bara högre och högre.

Denna bilden är inför en träning för några år sedan, inför 2010 eller 2011 tror jag. Vid den här tiden hade jag tränat själv i flera år...

Det var i denna veva vi startade vår första tävling, jag startade utan att veta om jag kunde få sällskap eller inte, vilket inenbar att jag kunde få gå en väldig massa i värsta fall. Men under de fem milen behövde jag endst hoppa av två gånger vid två gårdar, trots att jag red helt själv bitvis. Chimal skötte sig klocrent och efter det gick det bättre och bättre hemma med. Nu för tiden, 9 år senare när Chimal blir rädd och gör sina resningar, kastar sig och vänder, ilekt är tters sällan så kan jag med lite övertalning få honom att gå, och jag är kvar uppsutten. Det händer att jag hoppar av, mestadels för att göra allt lite säkrare. Det var länge sedan, år sedan jag inte kunde få Chimal att gå förbi något. en oavsett hur bra han än sköter sig hemma är han alltid bättre på tävling. Varför? Bra fråga men det är han, han lyssnar bättre, han struntar i andra hästar. Inte ens när vi åkt med två hästar hemmifrån, där Chimal gärna håller sig nära de andra i skogen så bryr han sig inte när vi kommer till tävling. På träning hemma vill han inte gå ifrån den andra hästen, det går men krävs en del övertalande, på tävling tittar han knappt åt samma häst. Det är han och jag, vi är på tävling och på tävling gäller det. Det har alltid varit som att han inser att det är vi, vi är själva och vi gör det tillsammans. Vilket gjort att han sköter sig bättre på tävling. Men det skiljer sig så klart åt, jag har nämligen tävlat hästar som är precis tvärt om!

Chimals första 80km, andra året jag tävlade honom. Från vintern 2005/2006 då jag inte ens kom över gårdsplanen kunde jag våren 2007 rida Chimals första 80km helt ensam. Han skötte sig fenomenalt mycket bätttre än vad han gjorde hemma..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...