Så här ser det ut när två par sitter med sina varsenna C-uppsatser hela dagen. När bilden togs var dock två iväg och pratade med sin handledare, därav att det är bara Irma, som jag skriver med, som sitter vid bordet. Ser ni föresten min och Irmas "lilla" bokhög brevid henne? Det är bara en del utav litteraturen vi använt hittills....

Sena kvällar och tidiga morgnar, lill lördag, fredag och lördag är det fest som gäller, helgerna spenderas festandes eller bakfull, föreläsningar sovs bort och det sociala livet är på topp. Ja det är några av de fördommar som finns angående studentlivet, vad man förväntar sig när man går in i det är nog olika.

Det är definitivt sena kvällar och tidiga morgnar, helgerna spenderas inte festandes eller bakfull, de spenderas panikpluggandes eller med att ta igen allt som inte hinns med på grund av allt plugg på vardagarna. Och ja till viss del kan föreläsningarna sovas bort men det är för att man är för trött för att lyckas hålla sig aktiv på grund av allt pluggande. Det sociala livet da, är det på topp? Det beror på hur man ser det, jag umgås relativt mycket med mina klasskompisar och den person som jag skriver min uppsats med men det är allt. Alla andra relationer är undanknuffade och bortprioriterade tills jag har tid för dem igen.

Just nu är det plugg, mer plugg, stress, mer stress, inget direkt avslappnat och social liv att prata om och när jag tog ledigt över helgen ifrån skolan ja då blev det ändå inte helt ledigt. Pratade lite med en utav mina kompisar som jag faktiskt hinner umgås med regelbundet just nu, och vi pratade till större delen om skolan, varför? Jo för att vi pluggar ihop, så är det när de man hinner med att umgås med är sina klasskamrater. Det spelar ingen roll att vi kan umgås privat utanför skolan som "vanliga" kompisar, vi pratar ändå om skolan. Så nej, det går inte att stänga av, plugget är alltid i huvudet och stressar. Det jag hinner med förutom plugget är Chimal och stallet och knappt det känns det som ibland. Jag slappnar aldrig av och jag är alltid stressad, ibland övergår stressen lite i panik, som idag när jag insåg att idag, idag börjar officiellt vår c-uppsats kurs, det är nu det gäller, allt eller inget, vilket resulterade i lite tyst panik inombords samtidigt som jag försöker hålla mig lugn på utsidan.

Studentlivet och c-uppsatsskrivande:

Hejdå socialt liv

Hejdå sovmorgon

Hejdå lugna kvällar

Hejdå att slappna av

Hejdå allt vad heter lugnt och ro, för på insidan, ja här är det alltid full verksamhet

Är inte studentlivet underbart?

Trots att jag hade tänkt ta sovmorgon idag vaknade jag vid 7 då min pappa kom hem ifrån jobbet. Istället för att försöka sova vidare så gick jag upp, åt frukost med pappa innan han gick och la sig och sen har jag bara myst hela morgonen. Jag har lyssnat på P3 Dokumentär om kidnappningen av Uppsalastudenten, haft tända ljus, läst lite i min nya bok jag fick hem i förrgår. Helt enkelt bara haft det bra.

Jag och Irma lämnade in vårt arbete igår, jag har lite saker som ska fixs med inför att kursen där vår C-uppsatts ska skrivas börjar på måndag men förtom det har vi bestämt oss för att vi, nu, lördag söndag ska ta helt och hållet ledigt från att plugga. Ja det finns självkalrt saker vi skulle kunna göra för uppsatsen men vi känner båda två att vi ska orka jobba till max de närmsta veckorna så två dagar ledigt behöver vi. Jag ska i helgen, rida, läsa, ta en tur till marieberg och bara ha det bra. Hoppas på att hinna läsa ut boken idag så jag hinner läsa den en gång till innan måndag, den är verkligen jätte bra, författaren är sjukt duktig på att skriva. Längtar tills nästa två böcker kommer ut!

Första boken, som jag håller på att läsa samt andra och tredje som jag längtar efter att de kommer ut!

Har föresten kommit snö, det kom igår och ligger kvar än så länge...

Ja nu är ddet dags, nu är det hundratio procent som gäller. Igår bokade vi in alla våra träffar med vår handledare för C-uppsatsen, ända fram till sjunde januari när den ska vara klar och lämnas in. Milt uttryckt är att jag ser på de kommande veckorna med skräck blandad förtjusning, igår blev det verkligen verkligt, nu börjar vi skriva vår C-uppsats på riktigt, det är nu det gäller. Två och ett halvt år, nu ska vi lyckas använda större delen av det vi lärt oss.

I morgon har vi opponering på våra påbörjade bakrunder till uppsatsen, känner mig inte ett dugg nervös för det, det får liksom inte plats i mitt huvud att vara stressad och nervös över. Nu ska jag sätta mig och läsa andras arbeten till i morgoon innan jag åker upp till stallet och rider på Chimal, samt tittar på en ny häst som kom igår...

Känner mig helt slut efter en dag i skolan, en sväng till marieberg med en fika tillsammans med Irma och sedan varit uppe istallet och ridit Chimal. Nu har jag ätit middag och slagit mig ner på sängen med datorn för att plugga ett par timmar.

Ridningen på Chimal idag gick inge vidare, förstod så fort jag tagit in honom att dressyrpasset inte skulle bli ett bra. Anledningen till att jag visste det var för att han inte ville stå still, när han inte vill stå still i stallgången blir passen nästan alltid dåliga. Väl uppe i sadeln och när Chimal var igångskrittat fick jag rätt. Han ville absolut inte lyssna framåt, han trykte in bakbenen under sig, sköt upp ryggen och kröp liksom ihop med försök att inte behöva lyssna på mig. Det posititva när han gör så är att han trampar under sig sjukt bra men han gör det av en anledning, varje gång jag ber honom att gå fram och han inte lyssnar så jag får säga till honom så sparkar eller bockar han. Så jag vet inte hur många gånger han har sparkat och bockat idag. Inga stora språng utan bara protester liksom.

Men så fort vi började galoppera gick bromsen han hade i över till en gas, huvudet rakt upp och super pigg. Idag gick det inte ens att ta en samlad fattning ifrån skritt till galopp utan bara ifrån trav. Han var verkligen på genom ruttet humör. Ser inte fram emot morgondagens ridning om jag säger så! Nej nu ska jag skriva på ett PM om utvärdering på en intervention som ska vara inne på torsdag, som jag inte hunnit börja på ännu... Det är mycket nu och stressen är på topp!

Här tänker jag sitta i några timmar!

Idag har vi två föreläsningar om kvantitativa forskningsmetoder. En på tre timmar på förmiddagen och en på två timmar på eftermiddagen. När jag vaknade idag vid sju för att gå upp och göra mig i ordning för skolan bestämmde jag mig för att inte gå. För det första så är det Koustuv som har föreläsningarna och jag hänger ofta inte med i vad han pratar om och har därför svårt att hålla mig koncentrarad då jag inte fattar något. Jag och Irma ska använda en kvalitativ metod till vår uppsats så på så sätt är det inte intressant för oss, vi kommer inte ha någon examination på det föreläsningarna gäller och det sista är att jag kan göra en massa skolarbete här hemmifrån om jag inte går och då även spara in bensin pengarna.

Så jag bestämmde mig rätt och slätt att för första gången helt enkelt inte gå på föreläsningarna, som förresten är frivilliga. Kort sagt får jag ingen frånvaro eller liknanade, det är de som är charmen med att plugga på univeristetet, de flesta föreläsnigar är frivilliga. Detta innebär att jag nu vaknat efter en välförtjänt sovmorgon och ska äta frukost innan jag sätter mig och läser vetenskapliga artiklar på engelska om samverkan inom arbete med barnmisshandel, låter intressant eller hur? Det är det faktiskt, enligt migi varje fall, det är ju det jag antagligen kommer vilja jobba med.

Det har varit sjukt mycket i skolan ett tag, stressnivån är hög och min energi är i botten. Igår när jag kom hem sov jag först två timmar, gick sen och la mig tidigt och sov som en gris till klockan ringde halv åtta i morse. På eftermiddagen idag somna jag nästan på föreläsningen och jag var helt slut när jag kom hem och lutade starkt åt att inte rida. Men upp till stallet åkte jag och när jag höll på att mocka hagen bestämmde jag mig för att åtminstonde skritta ut på Chimal.

När jag plockat in honom så ändrade mig och bestämmde mig för att rida dressyr istället. Det blev ett lugnt pass med mycket skrittarbete. Men gud så bra det gick. Han lyssnade bra, trampade på aktivt utan att försöka smita undan. Vi höll inte på speciellt länge men det tycker jag inte om att göra när det går bra, jag vill liksom kunna sluta med en bra känsla. När jag sedan åkte ifrån stallet hade jag tusen gånger mer med energi igen. Så pass pigg var jag att jag hör och häpna bestämmde mig för att laga mat till mig och pappa klockan halv sju på kvällen. Det händer typ aldrig. Det blev riktigt gott och jag som aldrig lagar mat känner mig stolt!

Det är sjukt hur mycket energi jag kan få av att åka upp till stallet och spendera tid med Chimal. Jag lyckas glömma skolan och stressen för en stund och bara njuta. Det var precis vad jag behövde och nu känner jag mig lite lagom trött utan att vara helt slut. Härligaste hästen ger mig energi när det inte finns någon kvar, han laddar mina batterier på bästa tänkbara sätt<3

Jag har fått in betyget på salstentan jag gjorde för ungefär tre veckor sedan och den är GODKÄND! Sjukt skön känsla, de där 12timmarna i skolan dagen innan med konstant nötande gav verkligen resultat. Först och främst är känslan att inte behöva skriva omtenta samtidigt som vi skriver C-uppsats fenomenal och den andra underbara känslan är att det var vår sista salstenta på programmet. VI har inga fler denna kurs och inga under vårens kurs. Efter strax över två år på Hälsoutvecklarprogrammet har jag skrivit tre stycken salstentor och alla har varit godkända på första försöket och det känns sjukt skönt!

Viserligen har vi fått kompleteringar på ett PM men det gör inget, det är ju bara kompleteringar. Och sen har vi så klart alla en miljon inlämningsuppgifter denna delkurs men som sagt vem bryr sig? Salstentan är godkänd, när jag kommer hem ifrån stallet idag ska jag fira lugnt och skönt med en kopp te och en bra film!