Som jag sa i fredags skulla jag gå på bio med min bror. Viktor är den jag går på filmer som är åt fatansyhållet till enkelt förklarat. Alla The Hobbit filmerna och alla filmerna om de olika Avengerserna har jag sett på bio med min bror. Så i fredags var det dags för den nya Avengers filmen, Avengers: Age Of Ultron. För andra gången har Avengershjältarna samlats i en och samma film. Den var verkligen jätte bra och allt jag hade hoppats på.

Det kan enkelt beskrivas som att i denna film försöker en av karaktärerna skapa en robot som har ett eget medvetande som inte styrs av någon för att ta över att skydda världen så att The Avengers inte ska behöva göra det. Ett eget medvetande innebär som vi vet hos människor att det kommer in känslor, medvetandet ska själv avgöra vad som är rätt och fel, samt att det kan komma att känna sig förvirrat. Och ja, det går snett. Då Disney kommit att bli involverad i Avengers märktes det lite grann, men endast på ett positivt sätt. Det kommer in referenser kring Pinocchio och att kapa av sina trådar, men det passade helt underbart bra in! Jag ger denna film top betyg och kommer se den så snart det bara går igen!

Lyssna på musiken i bakgrunden av trailern och ultron sista ord innan den tar slut så kommer ni förstå vad jag menar med Pinoccio.

Ibland när jag ser en film, lyssnar på en låt, läser en bok eller liknande börjar jag fundera lite. Det som ofta kommer upp i mitt huvud är: "Hur många trodde det". Då syftar jag på hur någon eller något utvecklats. Jag har några exempel som kommer nedan där jag liksom funderar, hur många, om någon hade kunnat sia denna framtid?

Hur många trodde att en tjejgrupp som blev ihopsatt utefter hur de såg ut (varav en utav dem inte kom med från början för hon ansågs ha för stora vader) skulle bli en av, om inte världens största tjejgrupper inom musik under en tid?

Spice Girls uppträder vid OS 2012:

    Vilka trodde att sensationen vars låtar typ alla dansade runt tills liv skulle gå helt åt helvete? Hur många trodde att hon efter det skulle ta sig tillbaka och återgen börja turnera?!

Början på 2000 talet - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 2013

Vem hade trott att de böcker som JRR Tolkien skrev om den påhittade världen Middle Earth på 30 och 40 talet skulle vara så sjukt stora runt om i världen än idag, och dessutom ha blivit några utan de största filmerna någonsin när de publicerades för första gången?

Hur många trodde efter den missade Oscarn, efter sin insats i Titanic att Leonardo Dicaprio fortfarande inte skulle ha vunnit en enda Oscar, trots alla dessa nomineringar?

Hur många trodde att tonåringarna som inte klarade sig som soloartister in i X-Factor och åkte ut som 3:a i tävlingen (som grupp) skulle komma att bli ett av världens största pojkband, någonsin?!

2010 - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - 2014

Hur många som läste Anna Todds böcker AFTER på nätet hade trott att de skulle få miljontals läsare innan de ens var klara, sedan bli publicerade (4:e och sista boken kommer nu i februari) och att rättigheterna till filmerna skulle vara uppe för diskussion redan innan första boken publicerats?!

Anna Todd

Sättet Anna Todd skriver på och hur hon formulerar sig är en utav de saker jag älskar med hennes böcker.

Det här är bara några av de gånger jag tänkt "Hur många trodde det". Jag kanske är lite konstig som tänker på sånt, men jag fashineras över vad som kan finnas i framtiden, vilken storhet som kan finnas gömd hos de minst tänkbara saker och personer!

Jag har ägnat min lediga eftermiddag till att läsa lite. Jag har läst ut den senaste boken i AFTER serien. After We Fell. Över 800 sidor ren magi! Det är tredje av fyra böcker av serien och den fjärde kommer ut nu i februari. Jag kan knappt vänta. Det enda tråkiga är att sista boken endast är på strax under 500 sidor... Det är den kortaste av de fyra böckerna som hittills, tillsammans (utan den fjärde som ej kommut ut) är på över 2000 sidor. Tillsammans, om jag lägger ihop dagarna det tagit att läsa böckerna skulle jag säga att de över 2000 sidorna har lästs ut på under en vecka.

Jag verkligen älskar böckerna och tycker de är underbart skrivna och sjukt spännande, trots att jag redan läst dem sedan innan, innan de publicerades. Författaren skrev dem nämligen på nätet först och fick flera miljoner läsningar på nätet så de publicerades som vanliga böcker. Till publiceringen har hon utvecklat och lagt till scener och grejer som hon av någon anledning inte var nöjd med eller som inte kommit med tidigare. Ska bli sjukt kul att läsa slutet igen då det tydligen ska finnas mycket mer med där nu när det publiceras som bok. När den boken kommit ut och jag läst den kan jag äntligen återgå till Sagan om Ringen böckerna.

Där står de tre första första böckerna bra på hyllan!

Det är så det är för mig. Jag har svårt att sätta ord på varför jag läser så pass mycket som jag gör, jag kan radda upp masor med fördelar av det som jag har men jag har svårt att säga varför jag faktiskt läser så pass mycket. Bilden säger ganska mycket skulle jag säga, att läsa tillåter dig att försvinna in ett annat liv, någon annans liv och värld, det är nog därför jag gillar fantasy så pass mycket, alla dessa fantastiska världar som författare kommer på och skapar är helt otroliga och jag skulle ge vad som helst för att få besöka dem.

Men ibland kan det vara svårt att vara en bokslukare, att få hem en ny bok man sett fram emot att läsa, som jag fick igår, och veta att om jag börjar läsa den, kommer jag inte kunna lägga ifrån mig den förens jag läst ut de 650 sidorna, vilket kan ta runt två till tre dagar för mig. Därför måste jag skjuta på den till helgen istället för att kasta mig in i den på en gång, men gud vad jag bara vill sätta mig med den och inte lägga ifrån mig den förens den är slut.

Så många gånger jag tänkt det på kvällarna, ett kapitel till, ett kapitel till, BARA ett kapitel till, sen är boken slut eller det har hunnit bli morgon igen. Ja, jag har läst hela nätter ibland, timmarna bara flyger förbi när man har kul, när man måste veta om alla överlever, vad som händer i nästa kapitel, eller bara vill läsa tills boken är slut och du vet inte riktigt vad du ska göra längre, för, ja, den är slut och den tog slut alldeles för fort.

Mer eller mindre (bilden), periodvis beställer jag en ny bok i månaden, och läser oftast två samtidigt, jag vill ju liksom veta vad som händer i den nya även om jag inte är klar med den jag redan läser... Jag köper mer och mer böcker, mer än vad jag hinner läsa. För tillfället står mina favorit böcker och böcker som jag ska läsa på bokhyllan över mig, 49st. Utav dem är det 19 som jag ännu inte ens börjat läsa, böcker jag köpt för att jag ska läsa dem. Av dessa 19, håller jag på med en och fick hem en igår, den ska jag läsa i helgen. Snabbt och eftektivt så jag sen kan längta till tredje boken i trilogin kommer ut. Böcker bidrar med ett annat liv, ett liv som inte är mitt, en annan värld så långt bort att jag tillåts försvinna in i den för ett antal  timmar, bli förälskad i karaktärerna och berättelsen för ett tag, en bok kan göra de tristaste dagar helt underbara!

Jag får väl göra som så många andra och sumera år 2014 lite. Eftersom jag inte gör så där sjukt mycket med Chimal längre utanför gården så blir det helt enkelt en liten sumering av några få små höjdpunkter av mitt 2014!

En höjdpunkt var så klart spontan trippen till Camilla i Gävle mitt under hektiskt tentaplugg i mars. Kanske inte framstår som ett av de smartaste besluten men det var en rolig helg och tentan blev godkänd åndå!

Som den boknörd jag är kom det en till höjdpunkt i mars, jag fick efter flera års läsande läsa sista boken i The Southern Vampire Stories serien, 15:e boken för att vara exakt. (ignorera rättsregler boken)

En utav höjdpunkterna var självklart att återigen vara tillbaks på tävlingsbanorna, och inte med vem som helst utan med Chimal. Även om vi inte blev godkända så var det en sjukt härlig känsla.

Att Sandra kom till Närke (som vanligt) och spenderade två hela veckor här, det är inte många utöver familjen, och knappt dem jag kan spendera hela dagarna med i två veckor utan att bli trött på dem men med Sandra funkar det perfa!

  Självklart kommer även ridlägret i augusti med här:

Att äntligen vara tillbaks på universitetet med mina underbara vänner! För att bland annat spendera över 12 timmar i skolan och tentaplugga dagen innan salstentan med Irma!

Att vara med på träningstävling med Chimal i sällskap av mamma och Rezy.

Det närmsta vi kommit att tävla tillsammans, någonsin!

Att rida klubbmästerskapen med Chimal 

Sist men inte minst måste jag så klart ta med något jag sett fram emot under ett helt år, den sista The Hobbit filmen, som jag längtat efter den och den var allt och lite till jag kunnat tänka mig!

Det här är bara en del av några höjdpunkter under året. Vissa kanske kan ses som underliga, typ den om film... Tanken är att jag så snart som möjligt ska skriva ihop ett inlägg om vad jag ser fram emot för 2015 också!

Igår på X Factor finalen i Storbrittanien uppträdde One Direction med singeln Where Do Broken Hearts Go, och ja de var bra men det var inte dom som gjorde uppträdandet smått historiskt enligt mig. Det var någon helt annan. Efter ungefär 1 minut i låten kommer det nämligen upp någon på scen, någon som är sjukt känd och har varit i många år. Upp på scen kom ingen mindre än Ronnie Wood från Rolling Stones.

Klicka på bilden för att komma till klippet!

Äntligen, det är verkligen så det känns, ÄNTLIGEN! Så jag har längtat efter den sista filmen i denna fantastiska trioligi gjord på min favorit bok. Jag tillhör en av de som trots att jag älskar boken över allt annat har avgudat filmerna, de är helt fantastiska enligt mig, ja mycket har ändrats, karaktärer har försvunnit och lagts till. Men grejen är, att inte ens jag hade velat se en exakt kopia av boken på bio, älskar tempot i boken men det hade varit sjukt segt att se vissa bitar på bioduken. En sak är säker, sista filmen levererade till 100%! För er som inte vet vad som händer och absolut inte vill veta vad som händer innan ni ser filmen råder jag er att inte läsa vidare, jag kommer inte nämna nått specifikt men jag kommer nämna saker som händer i filmen.

Jag kan erkänna att jag var smått nervös över hur vissa karaktärer som fått ta en del plats i filmerna skulle få dö. Tre dvärgar som varit med från början dör nämligen i slutet, varav en är en utav huvudkaraktörerna och en annan är min favorit dvärg... Men de dödas riktigt bra, en får en riktig sån där, lite längre dödscen som är ganska vacker. De andra dödas på ett så bra men hemskt sätt så det är helt fantastiskt, en kompis till min bror som inte visste vad som skulle hända var med oss och såg filmen på bio, och hon fick världens chok, menst för att, så där dödar man inte karaktärer, men hon tyckte fortfarande det var bra gjort. Hemskt, men tro det eller ej jag grät ingenting, något jag var säker på att jag skulle göra, eller jo vid ett annat tillfälle men inte för att något dog, utan det var mer en sån där fantastisk scen som gav en rysningar. Men nu är det över, inga fler filmer kommer, det slutade perfekt in i det sista, lugnt och fint tillbaks i the Shire precis som i boken.

"One day I’ll remember. I’ll remember everything that happened:

the good, the bad, those that survived… And those that did not."

Egentligen är det ett ganska hemskt slut för en barnbok, men samtidigt, när det kommer till äventyr och krig, då överlever inte alla, även de man tycker om bäst dör. Ja det är en fantasy bok om troll, drakar, trollkarlar men man kan samtidigt se när man läser böckerna Tolkien skrivit, förstå vad han levde i för tid, en tid av krig, där verkligheten inte alltid var vacker, inte ens i fantasins värld. Han visar på det på helt fantastiska sätt, samtidigt som han tar med dig till en helt ny värl, en värld som Peter Jackson visat på bioduken på ett helt fantastiskt sätt. Jag längtar tills jag kan titta på alla tre filmerna i sträck, om och om igen för att återvända till Middle Earth och se allt. Framförallt längtar jag till den dag jag besöker Nya Zeeland och får se all den vackra naturen i verkligheten, att få besöka Hobbiton, det är med på min bucketlist.

Ibland blir bara kombinationerna helt fantastiska, jag menar hur låter The Hobbit och One Direction tillsammans? Okej, kan väl erkänna att det inte ringer så bra... Men ändå! Tittade på senaste avsnittet av The Graham Norton Show, sjukt roligt program. Och med som gäster samtidigt var One Direction och Ian McKellan (Gandalf i Sagan om Ringen och The Hobbit). Blir det mycket bättre än så? Ian McKellan är sjukt kul under intervjun och det skämtas hit och dit, som jag sa till min bror, titta på det och skit i One Direction om ni vill för Ian McKellan är så jävla rolig, så värt att se det bara för hans skull!