Och så var det plötsligt den 3:e advent och dags för ett inlägg om en häst som har betytt mycket för mig och har format mig som person och ryttare. Chimal är ju som sagt inte med då han fortfarande finns kvar och varje dag är involverad i mitt liv, 1:a advent handlade det om Nortons Ceasar (om ni missade det finns inlägget HÄR), 2:a advent handade det om Miro (det inlägget finns HÄR) och idag kommer det handla om Pysen.

Pysen var mycket av min första kan man säga. Han var den första häst jag hade som min egen, han var den första häst jag vann ett Klubbmästerskap med, han var den första häst jag åkte ut på en lokal tävling med och han var den första häst jag var på en distanstävling med. Jag gick i slutet av mellanstadiet och delar av högstadiet när jag hade Pysen, som egentligen hette Falcon Beer men ägaren kallade honom Pysen. Han var en New Forest valack, född 1988 och var liten D-ponny.

Pysen

Pysen kom till mig på foder genom ett tips från våran veterinär som visste att mamma letade foderponny åt mig. Jag provred honom två gånger och hoppade honom den andra och allt gick bra. Pysen skötte sig suveränt och de "varningar" ägaren gav om att han var en väldigt het häst som gärna stack visade han inga tendenser till. Så han flyttade helt enkelt hem till oss och jag hade fått hem en hoppony. Det tog ungefär en vecka innan Pysen skenade med mig för första gången, ända sättet jag fick stopp på honom, efter att han laddat på staketen i hagen som jag red i flera gånger, var för att jag svängde honom så snävt att han var tvungen att ta några få travsteg och jag kunde hoppa av i farten.

Och därifrån bar det av, efter några skenturer lärde jag mig handskas med Pysen och få stopp på honom, men det var svårt och jag fick under hela tiden jag hade honom jobba stenhårt för att han inte skulle sticka, om det så var på hoppbanan, dressyrbanan eller i skogen. Han var stadigheten själv, inte rädd för något, han hoppade aldrig till för något, och saker som skrämmde de flesta hästar tittade han inte ens åt, men han gick knappt att få stopp på. Han var en riktig liten livsnjutare som älskade fart, fläkt och bus, inte som en medelåldershäst, snarare som en unghäst. Vilket de lesta trodde han var. Men nej, Pysen var en läromästare som en gång i tiden hoppat höga klasser, han kunde allt, han mätte, kortade, längde, fixade avhoppen, bytte galopp och allt annat man kan tänka sig på banan. Allt jag gjorde i början var att bromsa (konstant) och svänga. Men allt eftersom han, min hopptränare och mamma lärde mig mer blev även jag själv duktigare och tog delvis över som den som styrde i hoppningen.

  Jag & Pysen efter min första start på en lokal tävling

Allt jag lärde mig i sadeln på Pysen har jag fått användning för med andra hästar och använder än idag. Så fort det kommer till något hopprelaterat, med Chimal, Rezy eller någon annan häst så tar jag tillvara på saker som Pysen lärde mig. Jag avgudade den hästen och när Chimal kom hit och jag grät av frustration kväll efter kväll i början kunde jag aldrig sluta gnälla till mamma om hur mycket jag saknade Pysen och bara ville ha tillbaks honom. Trotts att han alltid takta och försökte sticka var han min säkerhet, jag visste alltid vad jag kunde förvänta mig, jag kunde utmana mig själv men ändå på säker mark. Ja vi hoppade meter höga stockar barabacka i skogen, för vad kunde hända, ja han kundne sticka men efter ett tag fick jag ju stopp på honom, det var ju knappast så att han skulle stanna (han visste inte vad vägra var) och att jag skulle kunna slå mig fanns inte i mit huvud. Under de år jag hade Pysen har jag aldrig trillat av och slagit mig alvarligt. Han var min trygghet och min läromästare.

Här är vi utklädda till Fantomen & Hero, men det kanske syns....
  

Men Pysen blev halt och en gammal skada som ingen visste funnits där upptäcktes, han skulle inte få hoppa längre. Både vi och ägaren insåg att det inte skulle vara möjligt att fortsätta rida honom och att han inte skulle få hoppa, han verkligen älskade det, har nog aldrig träffat en häst som älskar att hoppa så mycket som han gjorde. Så han flyttade hem och fick flera år som pensionär i hagen innan han dessvärre dog av kolik när han var 20 +.

Han var en sjukt rolig ponny, en läromästare som lärde ut men ändå tuffade till dig, han gjorde det inte lätt och ville du lära dig kontrolera hoppningen, ja då fick du jobba för det, för om du tveka då tog han över och fixade det själv. Jag har hoppat ungefär en meter på honom barbacka, hoppat banor på strax över 110cm, vunnit flera klubbtävlingar, och haft så otroligt kul med honom. Han var den första häst jag hade som min egna och det kommer han alltid förbli.

Pysen<3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så, jag har inte varit här på en evighet, jag trivs super bra med den nya bloggen och det är skönt att börjat om på ett nytt ställe. Men jag tänkte jag skulle titta in här lite snabbt och se om det fortfarande är någon som är inne här ibland. Hör och...

Som ni säkert märkt uppdaterar jag knappt här längre. Det beror mestadels på att den här bloggen från börjat var en ren hästblogg där allt jag skrev bara var kring hästarna. Sen har jag mer och mer gått i från det efter att jag slutade tävla. Därför ...

Igår var det examensmingel på fakultetsklubben med vi elever som tar examen idag, gamla elever, våra nuvarande lärare, gamla lärare, anställda på institutionen och andra relevanta personer inom folkhälsoområdet. Anledningen till det var för att progr...

Idag är det första juni, första dagen på den första sommarmånaden. Vad är inte bättre än att påbörja denna sommarmånad med att skicka in sitt absolut sista arbete på min treåriga utbildning? Jag har precis skickat in det, 7 sidor om jämlik hälsa är n...

Den här veckan får börja med en låt från en av mina absoluta favoritartister, Ed Sheeran. Jag älskar i princip allt han gör, de låtar han skriver och släpper själv samt de låtar han skriver till andra artister. Han har bland annat skrivit en del musi...