Jag har fått iden att göra typ en positiv inspirationstavla med grejer som för med sig positiva känslor för mig av olika anledningar. Jag har bland annat tittat igenom bilder som jag skulle vilja ha till den, grejen är inte att bilderna ska vara bra utan att de ska ge mig positiva tankar och minnen. En utav dessa bilder är den här nedan, den är ren lycka för mig. Bilden i sig säger inte någonting om sammanhanget.

Den är tagen precis efter att jag blivit godkänd på min första 80km. Jag hade aldrig tävlat Rezy innan denna ritt och jag hade aldrig tävlat längre än 65km och det var tillsammans med Chimal. Bosse och jag red så klart hela tävlingen tillsammans, vilket vi gjorde de första tre tävlingar jag red på Rezy. Som sagt så har jag fått reda på att vi är godkända i mål här och jag minns känslan, den var helt fenomenal, det finns få tillfällen i mitt liv när jag varit så här glad, tror inte ens jag blev så här glad när jag blev godkänd på 120km. Den här godkända ritten var värd så otroligt mycket för mig och när jag ser denna bild där jag kramar Bosse får jag tillbaks lite av den känslan. Minns även att jag grät när bilden togs för jag var så glad och, ja känslan var och är helt obeskrivlig. Denna bild kommer definitivt hamna på tavlan!

Idag ska jag åka till Lindesberg och kolla på handboll, min kusin spelar nämligen SM och jag åker dit och tittar med min familj. Jag har kanske aldrig berättat jag är uppvuxen med mycket handboll kring mig. Jag har spenderat många timmar lekandes på läktare under träningar och matcher, sprungit runt på handbollscuper och liknande. Grejen är att i princip alla i min familj på papps sida har vid något tillfälle eller under hela livet hållit på med handboll.

Farfar spelade både handboll som ung och satt sedan i styrelsen för Kumla handbollsklubb i många år. Min pappa och hans enda syskon (en tvillingbror, Billy) har spelat handboll som unga och vuxna, och sedan tränat flera lag efter det. Min storasyster spelade handboll till hon gick i högstadiet, min bror gick endast på bollskola men började ändå lite med fotboll. Min farbrors sambo, Lotta har spelat handboll och tränat andra, deras två barn (även de tvillingar) har båda spelat handboll, Tim slutade för flera år sedan men Angelica håller som sagt fortfarande på och har i år bytt från klubbem i Kumla till Lindesberg och ska som sagt spela SM. Deras storebror, Adam som tekniskt sett inte är min kusin (deras mammas son sedan tidigare) men är ändå en kusin till oss har så klart också spelat handboll. När jag var liten, innan min farbror och Lotta blev tillsammans brukade jag och Adam alltid leka ihop under träningar då Lotta har tränat min syster.

Så ja, handboll är en ganska stor grej i min familj, jag är typ den enda som aldrig har hållit på med handboll, jag spelade fotboll istället. Men jag tycker ändå mycket om att titta på handboll det är en rolig sport och jag är som sagt uppvuxen med den. Även min mamma har varit involverad i handbollen även om hon aldrig spelat, hon satt nämligen i styrelsen.

Bild 1 ser ni farfar och Adam längst till höger, sen Viktor, Malin, Billy & Angelica.

På Bild 2: Adam, Tim, Pappa, Billy & Angelica

Bild 1: Lotta & Adams yngsta dotter Minelah. Bild 2: Angelica & Billy

Bild 1: Tvillingpar nummer ett, Billy & pappa. Bild 2: Adam och äldsta dottern Vendela på min gamla moppe.

Tvillingpar nummer två, Angelica & Tim

I målet ser ni Angelica in action!        

Bara för att handboll är lite av en familjegrej fick ni helt enkelt en liten bildpresentation av familjen. Som ni ser på några av bilderna har vi en grej för att spela spel och ha femkamper när vi träffas på midsommar osv. Jag råkar vara typ bäst i familjen på det stora plockepinnet och har plockat rent flera gånger!