Har spenderat heeeela förmiddagen med att plugga, kan säga att det är inge kul, känns inte ens som om jag kan mer än när jag började plugga inför dena fördömda tenta. Efter lunchen kände jag att jag behövde lite frisk luft så jag begav mig helt enkelt av till stallet. Chimal pysslade jag med i stallet, fick reda ut hans man som han alltid lyckas få massa tovor i. Sedan gjorde jag i ordning Kungen och stack ut på en sväng, och nog är han pigg alltid. Han var som på nålar men vi lyckades i varje fall med en riktigt lugnt och härlig gallopp! Nej nu ska jag återgå till pluggandet......

Chimal i starten på Vedemaritten 2010

W Helge (som jag hade en kort period) & Chimal

Idag fyller min mamma Ann-Christine Hansson 51år, stort GRATTIS på dig underbara mamma! Om det inte vore för dig skulle jag aldrig börjat med distans,  aldrig fått Chimal och vem vet jag kanske inte ens skulle rida. För er som läser kan jag även passa på att säga att min mamma är utbildad instruktör i centrerad ridning och en väldigt bra sådan, så titta in på hennes hemsida vet ja, hon fyller ju trotts allt år!

Mammas hemsida: Harmonisk Ridning

Mamma<3 

   Nu ska jag fortsätta på berättelsen om Chimal och eftersom jag sist slutade med att säsongen 2009 var slut och då kom höst vilan, så mot 2010 och nya försök på 120km!

Efter Billingeritten så åkte vi på klinik besök med CHimal och det visade sig vara spatten som härjade så för att försöka bygga upp Chimals svagare bakben och rygg som träningen inte lyckades helt med började vi träna med lätta tyngder på bakbenen. Chimals vinter/vår träning gav bra resultat och inför säsongen 2010 var både han och jag i vårat livs form, Chimal var supertränad och jag har aldrig varit så bra tränad som då. Vi var taggade till max, nu var det dags, nu skulle vi klara 120km.

  Träning under vintern

Första tävlingen det året blev 120km**CEI på Vedemaritten och allt gick toppen fram till sista grind. Chimal gick perfekt i det tänkta tempot, envis som jag är red jag i det tempo jag tänkt mig och hade sällskap av och till men jag höll på mitt tempo, red efter min plan och skulle lyckas. Chimal gick toppen, veterinärbesiktningarna gick jätte bra, snabba inpulsningar och inga markeringar. Ut på andra slinga låg vi 2:a, det var en skön känsla men jag red efter hur Chimal kändes och trotts att 3:an och 4:an låg strax bakom brydde jag mig inte om det, vi skulle bli godkända. In i 3:e grind kändes allt bra men när vi skulle pulsa ner ville inte Chimal det, det tog inte jätte lång tid men för lång tid och efter den godkända besiktningen med några få A- (1:or) var jag beredd att bryta, nått stämde inte med Chimal. Efter ett telefon samtal från Eva Borg och lite diskuterande med min mamma bestämde jag mig för att gå på reinspektion och om han gick igenom skulle jag rida jätte sakta på sista slingan och bara försöka komma in i mål godkänd eller bryta på banan.

Dagen innan Vedemaritten 120km**CEI

Chimal gick iegnom besiktningen, men veterinären sa till mig att hålla koll på hans puls och att jag skulle rida sakta, precis som jag tänkt. Jag skrittade nästan runt hela sista slingan och gick upp för en 2-3km lång backe med honom för att försöka få honom godkänd. Efter att ha travat in i mål så tog jag av grejerna och gick in i slutbesiktningen. Om inte pulsen redan var nere effter den långsamma slingan skulle han inte bli godkänd ändå så jag pulsa honom aldrig innan. Väl inne i besiktningen var pulsen under 64, hans värden var inte sämre och det var bara upptravet kvar. På första springet sprang knappt Chimal, har alltid varit ett problem på andra upptravet fick jag lite fart på honom trotts att jag trodde att jag själv skulle spy. Vi blev inte godkända. Veterinärerna bedömde att han inte var halt men han var för trött. Jag hade inte känt att han blivit sämre på banan men Chimal är precis som jag, en riktig fajter så han biter ihop och går på för han älskar distansen, vilket innebär att det är otroligt svårt att veta när man går över tröskeln med honom.

  Första slingan på Vedemaritten

Misslyckandet på vedemaritten slog mig hårt och jag hade under att tag ingen lust att tävla mer det året, Chimal var sitt vanliga pigga jag igen så fort vi kom hem och två veckor efter tävlingen var vi ute på en joggingrunda och Chimal försökte som vanligt sticka med mig. Så jag bestämmde mig för att tävla åtminstonde en gång till under säsongen, vi anmälde oss till A9ritten 80km. Vi kom bara första slingan sedan åkte vi ut på hälta, det kom inte som en schok då jag tyckte att Chimal hade snubblat till några gånger på banan men jag kunde inte känna någon hälta.

Efter A9ritten åkte vi åter igen in till klinik men ingen skada hittades, han hade helt enkelt stukat sig rejält. Kan ha varit en stukning från Vedemaritten eller inte det kunde inte vet. säga. Jag bestämmde mig för att ge Chimal våren/sommaren att bli av med stukningen, jag har alltid trott på lång och långsam rehabilitering så att allt ska få chans att läka helt. På sensommaren red jag återigen igång Chimal och hade kul med honom, ingen träning eller liknande bara ridning.

Första dressyrpasset med både trav och gallopp efter den långa vilan.

Under sommaren blev jag återigen sugen på att tävla så jag planerade att åtminstonde starta honom en gång till nästa år och se hur det gick, men nu var vi officiellt klara med försök på 120km och sedan Vedemaritten 2010 har jag inte försökt rida 120km igen varken på Chimal eller någon annan, jag ska försöka igen men definitivt inte Chimal. Ibland får man helt enkelt inse att det inte är värt det, Chimal är värd så mycket mer än en 120km.

Vintern 2010/2011 dags för barbacka tur

Vinter/Vår 2011

    vinter/vår 2011

Chimals höst blev lugn och sedan drog jag igång med distansträningen igen men det tar vi i nästa inlägg i berättelsen om Chimal del 5!

Passar helt enkelt på att blogga igen idag, har nu pluggat klart för idag och ska efter detta inlägg fortsätta på berättelsen om Chimal. Tänkte sumera vad jag hunnit med idag:

Har varit inne på universitetet en sväng, åkte hem och pluggade ett tag. Passade på att sova middag när jag ätit (gud vad det är skönt), pluggade lite till. Bestämmde mig för att jag behövde frisk luft och att jag ville hälsa på min lilla älskling en sväng så jag gick helt enkelt hem till mamma och stallet, tog min cykel som fortfarande stod där hem igen, pluggade lite till. Åkte och handla och så pluggade jag ännu mer. Tycker att jag trotts allt plugg hela tiden hunnit med ej del.

Sandra på Kungen & jag på Niccan, ridlägret i sommras efter en liten simtur!

Reyziann efter godkänd 40kmCR på Finnerödjaritten i år! 

So would you kiss the sun goodbye?

And give your life to never die?

TIME IS NOTHING, CHILD OF THE NIGHT

      Längtar till nästa The Vampire Diaries avsnitt!!!!  

Har inte bloggat på länge då jag har VÄLDIGT mycket att göra i skolan nu, har en tenta på fredag som jag absolut inte får grepp om, kommer antagligen få göra om den då det känns som om det inte spelar någon roll hur mycket jag pluggar är fortfarande massor jag inte kan. Ovanpå det håller jag på att bli sjuk, så jag pluggar och sover för att fösöka hålla mig frisk. Rider så lite som möjligt vilket innebär att Chimal har fått en liten höst vila på snart 2 veckor och Kungen hålls igång så han kan gå KM och inte tappar all utveckling helt. Nu vet ni varför bloggandet ligger lågt och nu ska jag återgå till mitt pluggande.......

Finaste

Idag kom de första höselagebalarna för hösten, nu ska hästarna bara vänjas över till höselage från hö så slipper man mata dem 3 gånger om dagen sen. Vi har hästarna på fri tillgång under höst, vinter och vår, under denna period behöver vi alltså bara GE dem deras krafft foder, mineraler och så vidare en gång under dagen vilket innebär att arbetet minskas drastiskt.

Den 28/10 har NDRK klubbmästerskap och då får man gärna vara med  och rida utan tävlan eller bli medlem för 2013 och vara med och slåss om KM guldet. Alla kan vara med och vill ni veta mer kan ni läsa det HÄR.

Har precis beställt lite nya böcker till plugget och passade även på att beställa 4st nya vampire diaries böcker. Har 3 och 4 i samma bok sedan tidigare, beställde nu 1 och 2 som är i samma, 5 och 6 som är i varsin. Har redan läst 1 och 2 men ska jag fortsätta köpa dem vill jag ju ha hela serien!

Säsong 4 börjar i USA i natt och jag har längtat mängder!!!

                 The Vampire Diaries!

Sitter med frukosten och pluggar lite, ska in till universitet till kvart i 9 idag, har det passaet till kvart över 10 och har sedan ett pass mellan 1 och 3. Så det blir en låååååånf lunch idag. Red Kungen igår, red runt östrabacka (ve ej hur långt det är) så han fick gå lite på asfalt. När jag kom hem red jag även lite dressyr och fick till två godkända vänster gallopper vilket jag är nöjd med. Han tog även ett par riktigt bra höger fattningar där han kunde hålla galloppen någorlunda lugn. Käner tyvärr att jag spänner vadmusklerna väldigt mycket när jag travar på honom så det måste jag göra nått åt, har preccis kortat stigläderna ett håll men kanske får länga dem igen. Ska prova att sätta på distansstigbyglar på sadeln, kanske blir lite bättre med stötdämpning. Chimal fick en liten promenad med tyngderna på. Idag blir det då ingen ridning för mig och hästarna utan de ska ridas på fredag igen då jag är "ledig".

Nej nu ska jag återgå till min pdf som ska läsas och mitt te!

  Jag & Rezy, Starten på Billingeritten 2008

Jag & Chimal, målgång Sämsholmsritten 2009

Jag & Rezy A9ritten 2009

Jag & Rezy på ridbanan 2008 el. 2009

Lite bilder som jag använde första månaden jag bloggade här! (agusti 2009)
  

Slutade senast med att tävlingssäsongen 2008 var ett både lyckat och misslyckat försök till 120km. Den misslyckande biten var så klart att jag fick bryta på banan på grund av att Chimal blev halt och den lyckade var att han hade gått jätte bra och över förväntning fram till brytningen.

Vintern 2008/2009 ligger focus på att fortsätta bygga upp Chimal till en 120km häst och även träna inför att fixa de nya kvalen som kommit upp för att kunna rida internationellt. Under 2009 kunde du novis kvala med tre stycken 80km på under 16km/h. Chimal hade två stycken godkända 80km under 16km/h i bagaget så vi behövde klara en till och sedan 80km*int för att kunna fortsätta som planerat.

Efter att under vintern kronglat lite med vad jag skulle ha under Chimals sadel, har tidigare använt renskinn och schabrak, upptäckte på KM att det hade börjat glida under sadeln och att sadeln inte låg helt hundra med det under. Visade sig att Chimal behövde fylla ut lite under sadeln så efter lite krongel hit och dit slutade det med att jag nu red med en bomlös pad och renskinn under, problemet löst. Under denna säsong börjar jag även rida med pulsmätare och GPS för första gången och vilken skillnad det blev att nu veta exakt hur fort jag red hela tiden inte bara vid mil markeringarna och även veta hur pulsen ligger hela tiden.

Julklappsritten i januari 2009, Bosse/Tippen, jag/Chimal och mamma/Rezy

Första tälingen blev sämsholmsritten 80km som jag var tvungen att bli godkänd på för att kunna rida 80km*Int. Vi åkte upp dagen innan och både häst och vi sov hos Lilian Tanneby. Tävlingen blev en långsam en, red på strax över 11km/h. Chimal gick precis som han skulle, anledningen till det låga tempot var på grund av en massa tung lera på banan där det endast gick att skritta och jag hade ingen lust att rida som en galning på grusvägarna utan tog mig lugnt och fint in i mål utan minsta lilla problem. Allt var bra och vi var godkända.

Framridning med en laddad Chimal på Sämsholmsritten. Har här även bytt bett under hela tävlingarna. börjar första slingan på pessoa och resterande av tävlingen rids på hackamore vilket jag gör än idag.

Nästa start blev på Björkviksritten, 50km var tanken och jag skulle endast rida för att det var kul. Hade inga speciella planer utan kännde att vi behövde göra en kortare tävling med LITE högre tempo, alltså inte snabbt men inte i 12km/h. Chimal gick jätte bra och skötte sig fint, han trivdes väldigt bra med att få gå i ett tempo som inte var så långsamt utan fick ligga bland de första under hela tävlingen. In till mål släppte vi det sällskap vi haft under 2:a slingan. Maria Hagman-Eriksson och Terese Compier för att slippa ett upplopp. Vi slutade 3:a med ett tempo mellan 15-16km/h om jag inte minns fel och var nöjda med det.

Bilden är tagen från Carro Pont och stall crescam. Vi på prisutdelningen.

Näst på schemat stod Dackeritten i juni med 80km*Int, detta blev Chimals första internationella tävling och han gjorde den med bravur. Dagen innan start sa Eva Borg till mig att jag inte skulle bromsa lika mycket som jag brukar utan skulle låta honom gå lite mer utan att rida snabbt. Så sagt och gjort jag tog rådet. Chimal och jag red iväg och jag lät honom nöjd och glad rulla på under dagen. Fick bromsa ganska mycket men han tyckte att det var okej. Vi åkte på en reinspect i fösta grind då de flyttat in besiktningen till ridhuset och när Chimal kom in blev han stissig och pulsen pendla lite. den gick aldrig över 64 men vet. ville försäkra sig om att inget var fel. Jag besiktade inte Chimal själv här utan Bosse gjorde det åt mig vilket han fortsätter göra till slutet på denna säsong. I reinspeckt gick jag med Chimal och han var coolugn, så ut igen gick vi. Vi slutade på 15km/h, godkända och med en superpigg häst i mål som gärna gått mycket mer.

Slutet på första slingan Dackertten 2009

Nästa start blev midnattsritten i Sveg där det skulle ridas 120km under natten. Maria Hagman och jag blev de ända startande i klassen men de genpomförde den ändå och vi bestämmde oss för att rida ihop. båda hästarna skulle ändast gå godkända. Vi hade riktigt trevligt under natten i Sveg och hästarna gick bra ihop. Kan erkänna att vi typ 1 -2 på natten såg man inte ett skit och vi fick hastigt stanna många gågner då vi inte såg skyltningen förens vi red förbi dem. Jag och Chimal kom 10mil och åkte ut i sista grind klockan 5 på morgonen efter den häftigaste tävlignen jag någonsin gjort. Bosse som sprang med Chimal fick honom inte att trava upp då han inte ville. Chimal är väldigt svår att få att trava, då bestämmde jag mig för att jag skulle springa själv i fortsättningen, Chimal var halt ingen fråga om det, en liten hälta var det. Om han sprungit hade han kanske klarat sig till reinspect och antagligen åkt ut där men då jag alltid fått Chimal att springa ville jag nu göra det själv. Jag skulle aldrig säga att det var Bosses fel som inte fick honom att springa för Bosse är toppen på att springa och jag har alltid varit otroligt taksam för att han gjort det åt mig. Han har även fortsatt göra det med Rezy åt mig efter detta men eftersom Chimal är svårsprungen och det inte blir lättare på längre tävlingar så har jag efter dettta sprungit själv då jag alltid får honom att springa, sakta med han springer. Så en uteslutning och en lätt hälta blev resultatet.

Vi åkte in till klinik en vecka efter tävlingen för att vara säker på att inget var fel då jag hade en inplanerad tävling kvar. Inget är fel och vi anmälde oss till YR-SM 120km på Billingeritten. Chimal gick jätte bra på strax under 14km/h och när jag red i mål var jag säker på att vi var godkända, han var pigg, glad och känndes super fräsch. I princip redo för 4 mil till känndes det som. Men så var det inte, Chimal pulsade ner väldigt dåligt och vi fick utnyttja hela 15min sedan sket jag i om han hade hög puls eller inte och gick in till vet. Något var fel det visste jag så jag gick in och tänkte få uteslutningen undanstökad. Och efter två springningar visade röstningen ett nej. De kunde inte säga var hältan var men han var halt. Så in till klinik igen och det var samma ben som på midnattsritten. Nu visade sig spattförändringarna vara tillbaks vilket lett till muskeltrötthet. Han fick en spruta i hasen och vi fick vetrinära order om att börja rida försiktigt med lite tyngd på bakbenen då Chimals bakben, rygg och då musklerna där är lite svagare på grund av spattförändringarna som kronglat genom åren och även då när de är utläkta. Tävlignarna visade även på att han kom längre och längre, 10mil, 12mil och om jag ridit en tävling till det året kans  evi blivit godkända vem vet?

 In till 2:a el. 3:e grind Billingeritten, mamma, Chimal och jag

Chimal fick en välförtjänt vila då han trotts uteslutnignar genomfört sin första hela tävlingssäsong och gjort det jätte bra. Den bästa tävling vi gjort tillsammans var under denna säsong. Han gick klockrent på Dackeritten och den tävlingen har jag utnämnt till vår bästa någonsin. Vi blev  under hösten KM 3:a igen, och laddade om inför nästa säsong då det var nytt försök på 120km som väntade!