Skrev ju igår om att jag fick ont i händerna när jag red dressyr på Chimal utan handskar. Jag rider både med och utan handskar, oftast är de på men det beror lite på vad jag ska göra. När det kommer till dressyren varierar jag lite då jag tycker det ger lite skillnad i känsla, vet inte riktigt varför men för mig gör det de. När jag är ute i skogen beror det helt på vilken sorts ridning jag gör. När jag tränar ordentligt har jag alltid hanskar på då jag har en tendens att rida pigga hästar som lätt blir starka. Men om jag är ute och skrittar, klättrar, tränar stigar eller är ute med tyngderna rider jag ofta utan handskar. Anledningen till att jag rider utan ibland är för att jag inte tycker om att vänja händerna vid något. Om jag rider utan ibland kan jag ju liksom härda dem lite.

Men en sak jag aldrig gör eller ens har gjort är att tävla utan handskar. Det skulle jag aldrig göra, möjligtvis att jag skulle kunna rida sista slingan ibland utan om hästen är lugn men oftast inte ens det. Det är av den enkla anledningen att jag får sjukt ont i händerna av att bromsa hästarna på tävlng med handskar på ibland, då vill jag inte veta hur det skulle var om jag ridit utan. Sist jag var på tävling med Rezy och red 40km CR så hade jag fått hålla så hårt i henne att när jag hoppade av för grinden efter 20km kunde jag inte ens räta ut mina händer. De hade liksom krampat ihop för att jag fått bromsa så mycket. Efter tävlingen hade jag skavsår i händerna trots att jag haft handskar hela tävlingen, och det är anledningen till att jag alltid härdat händerna här hemma då och då, och alltid tävlat med hanskar.

Tanken var ett lätt "känna igenom" dressyrpass på Chimal idag eftersom han vilat en vecka. En sak är säker, när Chimal vilat en vecka och bara varit ute en skrittur ska man inte rida ett dressyrpass utan handskar. Chimal var pigg och emellanåt stark, så pass att jag desvärre fick ta en del i honom. Det är det som är det tråkiga när jag rider dressyr på honom då jag har vanligt bett och ingen martingal , det går i princip alltid bra men om han bestämmer sig för att han ska försöka bestämma, ja då har jag att göra även inne på banan. Kort sagt så gjorde mina händer lite ont när jag ridit klart. Var lite som när jag alltid red Pysen utan handskar, även när jag hopptävlade med honom, jag slutade ganska snart med det.

Men annars gick passet bra, gick VÄLDIGT bra i galoppen. Han har verkligen blivit starkare, galopp på volt går numera ritkigt bra, på spåret är han super fin, bärig och rund med bäriga fattningar från skritt. Men på volt, speciellt i höger varv har han varit ritkigt svag. Men förutom en mycket starkare galopp i båda varven kunde jag idag sätta ihop honom mer och korta galoppen i båda varven lite då och då. Det har inte gått i höger varv förr, inte ens när han tävlade internationellt så det var sjukt kul!

Återanvänder ett gammalt inlägg, för er som inte läst bloggen så länge och kanske inte letar långt tillbaks i arkivet så tänkte jag publicera det här igen, delvis för att bloggen ska få lite hästrelaterade uppdateringar och för att jag har funderingar kring det här som jag kommer att utveckla i ett senare inlägg. Så för er som inte läst det tidigare enjoy, för er som har, kan ni ögna igenom det så kommer jag spinna vidare på det här vid ett senare tillfälle!

Vad har min drömdistanshäst, vad komer jag söka efter när det är dags att leta häst igen. Ja det jag själv har att utgå ifrån iform av positiva och negativa drag hos hästar när det kommer till träning och tävling av distanshästar baseras mycket på de 3 hästar jag själv tränat mest. Även om jag haft flera hästar och tävlat fler hästar än så baseras mycket av det jag söker eller vill undvika hos hästar på Chimal, Reyziann och Nortons Ceasar. Varför Ceasar kan man ju undra, honom red jag ju bara på en tävling, visst men jag tränade honom i ett halvår och personligen tycker jag att man om man vill och arbetar mycket på det kan läsa känna en häst relativt bra under den tiden.

Självklart vill jag ju att min framtida distanshäst ska ha de drag hos Chimal jag ansett varit de bästa med honom när det kommer till tävling. Vilka är: Hans låga puls och att han är väldigt snabbpulsad, att han är otroligt envis vilket i vissa sammanhang varit negativt men det possitiva i den egenskapen väger över, att han trots att det är tråkigt har fortsatt gå och att han utan problem kan gå flera mil själv med mig som det enda sällskapet och så klart grommarna en snabbis lite då och då. Jag har ridit 80km ensam på Chimal i 12km/h, det blir ganska lång tid själv och han tyckte inte det var tråkigt förens sista slingan och det märktes inte mycket. Men den bästa egenskapen hos Chimal jag som ryttare haft mest glädje av är hans galopp, den är helt underbart mjuk och perfekt. Nog för att Chimal endast har en växel i både skritt och trav, långsam men i galoppen har han 10, vilka sträker sig från typ 15km/h till vet jag faktiskt inte men jag tror jag kommit upp i 57km/h i uppförbake en gång och då drev jag inte.... När det kommer till Reyziann finns det faktiskt inte mycket som gjort henne till en bra distanshäst, inte för att vara taskig men Rezy var aldrig någon bra distanshäst, hon var svår pulsad, stressad, dålig galopp och vägrade gå när hon tyckte det var trist men en sak som var otroligt bra med henne var hennes trav, han hade en väldigt effektiv trav. Ceasar hade några av de saker jag alltid saknat hos Chimal, vilket var storleken, Ceasar var riktigt hög och hade enligt mig en väldigt trevlig kroppsställning, han älskade mat och drack alltid ordentligt vilket Chimal aldrig gjort och han var väldigt lätt att hitta sadel till.

Så tillsammans skulle dessa olika drag ge vad jag tycker är den perfekta distanshästen, sen vet man ju aldrig om det skulle kunna gå att få allt det tillsammans, men önska kan man ju;)

Jag & Chimal i förbesiktningen på Simlångsritten 120km YR-SM 2008

Det regnade så klart fortfarande när jag kom upp till stallet, kanske inte så kontigt eftersom det regnat hela dagen och fortfarande håller på... Men men, jag plockade in Chimal som har täcke på sig så klart men var blöt på halsen, huvudet och benen. Av med täcket och på med back on track på hans rygg och haser så gjorde jag i ordning honom. Både jag och Chimal fick regn mundering innan vi stack iväg.

Trots det dåliga och tråkiga vädret hade vi en riktigt rolig ridtur. Vi klättrade som uppvärmning och sedan busade vi runt i skogen i mestadels galopp i olika hastighet. Chimal var lite jobbig i början då han hoppar för precis allt när han är över pigg. Det härligaste var när jag släppte iväg honom lite i galoppen och han bara sköt iväg och verkligen sträkte ut. När det väl var dags att rida hemmåt och varva ner ville han definitivt inte skritta först men efter lite övertalning och diskussion varvade han ner och kunde lugnt skritta hem på hängande tygel.

Både Chimal och jag var lite lagom blöta efter ridturen men lika nöjda för det. Nu ska jag färga håret lite rosa och plugga.

Underbart att sitta inne med en kopp varmt te och plugga just nu när det regnar ute, tills tanken om att jag ska rida senare kryper in i huvudet och man inser hur blöt och kall man kommer vara när man kommer hem... Fanns en tid då jag knappt brydde mig om att det regnade när jag skulle rida, jag var bara glad att det inte spöregna. Det var ju bara en chans att få träna i tävlingskläderna som åkte på om det regnade. Men nu när jag inte tävlar så finns det ingen anledning till att man måste rida i regnkläder ibland vilket gör det bra mycket tråkigare att rida när det regnar, men lite mysigt kan det vara ändå antar jag.

Glömde helt bort att uppdatera igår eftermiddag efter ridningen av Chimal. Jag åkte hem och plugga och så bara försvann det ur huvudet på mig. Dressyrpasset igår gick helt okej, kände mig smått besviken på det men eftersom jag har mycket i skolan just nu har Chimal fått lite en lite lugnare period så han är sjukt pigg hela tiden. Vi hade mycket energi att jobba med och galoppen har blivit tusen gånger starkare men när Chimal har så mycket energi, ja då slänger han upp huvudet i varenda övergång. Det är verkligen inte kul då han får väldigt mycket kontroll i det läget och även släpper mer ryggen. Funderar på om den skogstur som är inplanerad idag kommer få innehålla lite fartlekar så kanske den värsta energin försvinner.

Hur hästar är att rida är något jag tänker på mycket, både när jag rider själv och när jag ser andra rida. Jag älskar när hästar har ett inre lugn, ett sånt som Chimal har för det mesta, när han inte har det är han viserligen sjövild, han är lite extrem åt båda hållen. Jag tycker inte om att rida hästar som är lite små sega eller inte går av sig själva, jag vill gärna ha en pigg och energisk häst, gärna åt det lite extrema hållet men som inte stressar upp sig. För mig är det stor skillna på extremt mycket energi och stressad.

Så till saken, jag sitter hellre på en häst som är "för pigg" än en häst som du måste jobba framått hela tiden. Jag jobbar hellre med en häst som har en egen energi tillförsel där du kan jobba med att få energin till rätt ställe.

En extremt pigg Chimal på Dackeritten 2009 80km*CEI som inte vill sakta av men som 2-33 minuter senare står med sadeln av och har pulsat nerfrån ungefär 130 i puls till 64, då har hästen ett bra inre lugn!

Inom distansen säger de flesta erfarna att det är höga hastigheter som tar på hästarna. När jag satt och tittade på hoppningsdelen i fälttävlan på VM sa kommentatorn att det var många som tog det lugnt under terrängen dagen innan vilket sparat hästarna. Hon sa nämligen att det är de höga hastigheterna som är jobbiga för hästarna. Hon sa att de lugna stadiga tempona är mycket skonsammare för hästarnas kroppar och ork. Jag tyckte det var väldigt intressant då de flesta säger samma sak om distansen.

När jag började dras in i distansritt och var med på min första nybörjarkurs (när jag var typ 10), långt innan jag ens kom på tanken att tävla i det själv minns jag att de som höll i kursen sa att så länge man red lugnt kunde vilken häst som helst gå distans och även gå relativt långt. Det säger även jag när jag håller i kurser när folk frågar om det inte är sjukt jobbigt för hästarna. Saningen är att för en CR på 50km krävs inte mycket mer ridning än en regelbunden vardaglig ridning så länge du inte rider fort. Jag vet att jag tränade Chimal specifikt inför hans första 80km start men aldrig att träningen behövde vara stenhård, den var på hans andra tävlingsår så han gick fortfarande riktigt sakta, för att liksom få milen i benen. Öppenbarligen finns inte det här tänket endast i distansritten utan även inom fälttävlan vilket jag tycker är kul och intressant.

Chimals första 80km på Björkviksritten 2007 red jag i ett lugnt och jämnt tempo på ca: 12km/h