Nu kommer större delen av alla bilder som mamma tagit under dagen idag. Det är på i princip alla som deltog under dagen.

Nu är jag hemma och ska äta middag efter dagens klubbmästerskap. Det var jätte kul och Chimal var sjukt pigg. Vi red 16km och jag sa att jag skulle rida på 11,6km/h. Vi missade med ett par minuter och jag tror vi kom 4:a men jag är inte säker. Men huvudsaken är att vi hade kul! Jag fick bromsa Chimal hela vägen men sista, typ, halvmilen var han ganska jobbig. Han började liksom bli irriterad på att vi red så sakta så han hoppade, bockade och sparkade en massa. Han är jobbig när han är sån samtidigt som det är väldigt kul när han har så otroligt mycket energi. Men en väldigt bra dag helt enkelt även om det hade varit kul att få komma hem med en placering.

Idag blev det ridning för instruktör, låter väldigt seriöst eller hur? Det är det väl för de flesta men inte riktigt för mig, inte för denna istruktör i varje fall. Med tanke på att det är min mamma kanske det inte är så konstigt, men det gör inte att hjälpen jag får är värd mindre, nej den är värd massor! Jag kan säga att det inte alltid är lätt att rida för sin mamma, det spelar ingen roll att hon är en suverän instruktör som är sjukt bra på att undervisa, det är fortfarande min mamma och genom åren har vi haft svårt att hålla sams av olika anledningar, det går alltid att härleda till en enkel sak, mamma dotter relation är inte lätt när det kommer till undervisning.

Men nog sagt om det, jag hoppade upp på banan på Chimal och kände på en gång att ridningen inte känndes hundra från min sida, det har inte riktigt funkat den senaste tiden och idag var mamma hemma på gården och ute i stallet när jag red så jag bad henne komma och titta en stund. Vad jag hade tänkt som 10 minuter av mammas tid blev en väldigt välbehövlig ridlektion för mig. Som jag sa till mamma, jag lärde mig inte något nytt direkt och vi löste inga problem men vi hittade dem. Ridningen har inte fungerat och mamma kunde som vanligt på direkten börja hitta saker som tydligt var grejer som inte funkade med min ridning. Vi jobbade på dem, hittade lite mer saker och det blev bättre.

Mycket är spänningar jag har, antagligen på grund av stressen jag är under för de har kommit den senaste tiden. Senast jag red för mamma var i sommras och då fanns inte de här problemen och ridningen funkade jätte bra, och även om jag inte rider lektion ofta så ser mamma mig rida mycket och brukar komma om hon ser något uppenbart eller om jag påpekar att något inte funkar. Men som sagt, stress som blivit spänningar, massor av spänningar. Men nu har jag ett bra hum om vad de är, var de sitter och hur jag ska kunna jobba med dem. Så skönt med en mamma som är instruktör och kan hjälpa en när man behöver det som mest. Chimal, stakaren skrittade runt, runt på banan när mamma och jag grejade, allt fokus på mig och min ridning i skritt. Inget annat. Även om Chimal i sig inte gör mycket så märks det hur uppmärksam han är,  jag flyttar mig i sadeln, läger tyngd på ett sittben, ändrar tyngdpunkt, när vi står still och mamma förklarar något och jag försöker göra det, typ svanka mindre, flytta tyngdpunkten eller liknande blir han inte så glad. Han är en känslig häst och minsta lilla ändring gör att han reagerar, vilket ibland innebär att han inte vill stå still. Men han är ändå väldigt tålmodig, han grejar lite med mamma och putttar på henne men står still för det mesta.

Men riktigt bra är det att ha en mamma som är centrerad ridningsinsttruktör som kan hjälpa en med ridningen när det behövs, och hör och häpna, jag red en hel lektion för henne utan att vi ens blev irriterade på varandra. Sedan mamma och jag insåg vad det var som gjorde att vår kommunikation inte alltid fungerade på banan har det gått så mycket bättre. Mamma förklarar mycket med bildspråk och exempel som folk tar till sig i ridningen. Det funkar inte med mig, jag fattar ingenting av hennes bildspråk, det har bara tagit typ 10år innan vi insåg att hon helt enketl får förklara allt väldigt konkret för mig inte med bildspråk, men bättre sent än aldrig!

Bild ifrån en lektion för mamma på ridlägret 2012 eller 2013.

Ibland tänker jag på hur mycket lättare livet var för bara ett par år sedan, och då menar jag inte när man var liten utan bara ett par år tillbaks när universitetsplugg, jobb och hur jag vill att mitt liv sak se ut inte rörde sig så mycket i huvudet. Visst var det så att jag tänkte på framtiden när jag gick i gymnasiet men då var tankarna kring ridning, hästar och distans. Jag jobbade alltid hårt för att få bra betyg, allt för att jag sedan skulle kunna plugga vidare, men till vad hade jag ingen aning om och det var inte något jag ägnade speciellt mycket tankar till. Som det ser ut nu går jag en C-kurs på univerisitetet, har börjat min 5:e av 6 terminer på Hälsoutvecklarprogrammet, blir mer eller mindre färdig folkhälsovetare efter jul (så länge allt blir godkänt) och kan då även ta ut en universitetsexamen om jag vill.

Förr så var livet lättare i den utsträckning att jag tävlade eller tränade för att tävla, allt cirkulerade kring det, all planering och alla mål, bra betyg och att vara duktig i skolan, det var för att veta att jag skulle ha en grund att stå på när gymnasiet var klart och jag förhoppningsvis kommit på vad jag ville göra med mitt liv förutom distansen. Som det var då hade jag nog aldrig trott att jag skulle ha varit utan tävlingshäst i flera år vid det här laget, tagit en paus och inte ens försökt rida 160km vid det här laget. Jisses vad livet ändras, vet inte riktigt om jag tycker att det varit bra ändringar eller inte. Oavsett kommer jag förhoppningsvis snart ha en klar universitetsutbildning i bagaget, även om jag inte har någon tävlingshäst är det inte så dåligt det heller...

För att köra vidare lite på sitstemat nu när jag är i skolan och inte har något bättre att skriva om så tänker jag tipsa er om en länk till en artikel jag läste igår om sitsen. Artikelt hittar ni HÄR. Det är Hippson som publicerat den och den ger ett antal tips på vad man ska tänka på, definitivt läsvärd!

De flesta som rider och vill bli bra brukar lägga och bör (enligt min mening) lägga tid på sin sits då den påverkar hästen väldigt mycket vid ridningen. Det är något jag ofta tänker på när jag tittar på distans, både den i Sverige och utomlands. Och alltid fascineras jag över ridstilar och hur sitsen ser ut. Speciellt hur man ofta rider i de arabiska länderna. På många bilder därifrån så ser deras ridstil ganska mycket ut så här tycker jag:

De sitter bakåtlutade och med benen raka och väldigt långt fram. Det ser framförallt inte snyggt ut, det ser obalanserat ut och det ser ut som om man skulle kunna störa hästen med fötterna då de ligger vid hästens bog. Det är verkligen skillnad på hur man kan rida och om man tittar på Maria Alvarez Ponton som vunnit VM och EM så ser det annorlunda ut:

Stor skillnad i ridstilar skulle jag säga. Hon sitter balanserat med benen under sig på hästen. Det ser tusen gånger bättre och bekvämare ut måste jag få säga. En jämnförelsebild på olika ridstilar:

Här ser inte Marias (på bruna hästen) speciellt bra ut kan jag erkänna men det ser fortfarande bättre ut än ryttaren som rider före skulle jag säga. Så som han sitter kan han inte lätta i sadeln och underlätta för hästens rygg om så krävs. Maria däremot kan i sin sits enkelt lätta i sadeln och ge hästen en fri rygg. Jag förstår verkligen inte hur man kan rida en häst i 160km som ryttaren på den vita hästen, jag tycker inte det är okej mot hästen.   

Dressyrpasset med Chimal igår gick både bra och dåligt. Från början var han väldigt loj och inte speciellt arbetsvillig. Men efter att vi tagit första galoppen så piggna han snabbt till. Bara han får galoppera brukar han piggna till ganska fort. I varje fall gick det lite bättre efter det men jag höll det på en lätt nivå med mycket övergångar och sedan lite "galoppombyten" det är inga byten då vi tar travsteg emellan galopperna men det var ett tag sedan jag jobbade hårt på galoppombytena och han blir sjukt hetsig när vi gör dem. Han kör väldigt gärna upp huvudet och försöker sticka så då tar jag hellre ner honom till trav, känner att han bär sig och jag har kontroll innan jag tar andra galoppen.

Det kommer ett tidsinställt inlägg om sitsen senare idag annars kanske det inte blir mycket till uppdatering, jag sitter och äter frukost nu sen ska jag till skolan och slutar vid fyra igen. Men ha en bra dag allihop!

Jag har tidigare publicerat ett inlägg om hur min drömdistanshäst skulle vara (finns HÄR), först och främst tolka det inte som att jag inte älskar Chimal över allt annat och att han är min drömhäst allt som allt, jag kommer alltid jämnföra alla hästar med honom. Men grejen är att hur underbar Chimal än varit att tävla så har han självklart brister precis som alla har, och ja jag vill ha allt som gjorde Chimal helt underbar att tävla hos min nästa distanshäst men det finns även lite saker som Chimal saknade som jag skulle vilja ha hos en framtida distanshäst.

Några av dessa saker är storlek, Chimal är en relativt robust arab för att endast vara 152 vilket jag älskar, jag tycker om när de är lite stadigare i typen. Jag vill inte ha en tung häst utan en lätt och smidig men som samtidigt har en fot i varje hörn och har en en lite rundare kropp, men med lite mer höjd än den Chimal har. Sedan har jag alltid önskat att Chimals trav vore lite bättre, lite mer svung och lite luftigare, det har jag skrivit här många gånger så för er somm läser bloggen dagligen vet ni redan det. En häst som springer upp för veterinären relativt bra vore att föredra. Hur pigg Chimal än varit på banan ser han ofta ut som en seg säck med potatis framför veterinären, när han sedan kommer ut på banan igen så är han jätte taggad och pigg igen. Så en häst som visar lite mer energi på besiktningarna vore att föredra. Och det sista, Chimal har alltid haft mentaliteten att gå långt, redan från början, han går om jag rider. Det var inte svårare än så, men på grund av hans svagheter kopplade till spattförändringarna så har han kommit i mål på 120km men aldrig blivit godkänd. Han har gått flera 120km tävlingar men inte godkänd och skulle därför inte kunnat gå längre. Jag vill ha en häst som kommer kunna gå 160km för det är en dröm, att få rida 160km.

Men annars har Chimal något som ingen annan häst kommer ha, någonsin. Han är den häst jag började tävla distans med, han är mitt allt och ingen häst kommer någonsin betyda samma sak för mig.

Innan prisutdelning på Björkviksritten 2009