Jag har tidigare publicerat ett inlägg om hur min drömdistanshäst skulle vara (finns HÄR), först och främst tolka det inte som att jag inte älskar Chimal över allt annat och att han är min drömhäst allt som allt, jag kommer alltid jämnföra alla hästar med honom. Men grejen är att hur underbar Chimal än varit att tävla så har han självklart brister precis som alla har, och ja jag vill ha allt som gjorde Chimal helt underbar att tävla hos min nästa distanshäst men det finns även lite saker som Chimal saknade som jag skulle vilja ha hos en framtida distanshäst.

Några av dessa saker är storlek, Chimal är en relativt robust arab för att endast vara 152 vilket jag älskar, jag tycker om när de är lite stadigare i typen. Jag vill inte ha en tung häst utan en lätt och smidig men som samtidigt har en fot i varje hörn och har en en lite rundare kropp, men med lite mer höjd än den Chimal har. Sedan har jag alltid önskat att Chimals trav vore lite bättre, lite mer svung och lite luftigare, det har jag skrivit här många gånger så för er somm läser bloggen dagligen vet ni redan det. En häst som springer upp för veterinären relativt bra vore att föredra. Hur pigg Chimal än varit på banan ser han ofta ut som en seg säck med potatis framför veterinären, när han sedan kommer ut på banan igen så är han jätte taggad och pigg igen. Så en häst som visar lite mer energi på besiktningarna vore att föredra. Och det sista, Chimal har alltid haft mentaliteten att gå långt, redan från början, han går om jag rider. Det var inte svårare än så, men på grund av hans svagheter kopplade till spattförändringarna så har han kommit i mål på 120km men aldrig blivit godkänd. Han har gått flera 120km tävlingar men inte godkänd och skulle därför inte kunnat gå längre. Jag vill ha en häst som kommer kunna gå 160km för det är en dröm, att få rida 160km.

Men annars har Chimal något som ingen annan häst kommer ha, någonsin. Han är den häst jag började tävla distans med, han är mitt allt och ingen häst kommer någonsin betyda samma sak för mig.

Innan prisutdelning på Björkviksritten 2009

Skrev ju igår om att jag fick ont i händerna när jag red dressyr på Chimal utan handskar. Jag rider både med och utan handskar, oftast är de på men det beror lite på vad jag ska göra. När det kommer till dressyren varierar jag lite då jag tycker det ger lite skillnad i känsla, vet inte riktigt varför men för mig gör det de. När jag är ute i skogen beror det helt på vilken sorts ridning jag gör. När jag tränar ordentligt har jag alltid hanskar på då jag har en tendens att rida pigga hästar som lätt blir starka. Men om jag är ute och skrittar, klättrar, tränar stigar eller är ute med tyngderna rider jag ofta utan handskar. Anledningen till att jag rider utan ibland är för att jag inte tycker om att vänja händerna vid något. Om jag rider utan ibland kan jag ju liksom härda dem lite.

Men en sak jag aldrig gör eller ens har gjort är att tävla utan handskar. Det skulle jag aldrig göra, möjligtvis att jag skulle kunna rida sista slingan ibland utan om hästen är lugn men oftast inte ens det. Det är av den enkla anledningen att jag får sjukt ont i händerna av att bromsa hästarna på tävlng med handskar på ibland, då vill jag inte veta hur det skulle var om jag ridit utan. Sist jag var på tävling med Rezy och red 40km CR så hade jag fått hålla så hårt i henne att när jag hoppade av för grinden efter 20km kunde jag inte ens räta ut mina händer. De hade liksom krampat ihop för att jag fått bromsa så mycket. Efter tävlingen hade jag skavsår i händerna trots att jag haft handskar hela tävlingen, och det är anledningen till att jag alltid härdat händerna här hemma då och då, och alltid tävlat med hanskar.

Återanvänder ett gammalt inlägg, för er som inte läst bloggen så länge och kanske inte letar långt tillbaks i arkivet så tänkte jag publicera det här igen, delvis för att bloggen ska få lite hästrelaterade uppdateringar och för att jag har funderingar kring det här som jag kommer att utveckla i ett senare inlägg. Så för er som inte läst det tidigare enjoy, för er som har, kan ni ögna igenom det så kommer jag spinna vidare på det här vid ett senare tillfälle!

Vad har min drömdistanshäst, vad komer jag söka efter när det är dags att leta häst igen. Ja det jag själv har att utgå ifrån iform av positiva och negativa drag hos hästar när det kommer till träning och tävling av distanshästar baseras mycket på de 3 hästar jag själv tränat mest. Även om jag haft flera hästar och tävlat fler hästar än så baseras mycket av det jag söker eller vill undvika hos hästar på Chimal, Reyziann och Nortons Ceasar. Varför Ceasar kan man ju undra, honom red jag ju bara på en tävling, visst men jag tränade honom i ett halvår och personligen tycker jag att man om man vill och arbetar mycket på det kan läsa känna en häst relativt bra under den tiden.

Självklart vill jag ju att min framtida distanshäst ska ha de drag hos Chimal jag ansett varit de bästa med honom när det kommer till tävling. Vilka är: Hans låga puls och att han är väldigt snabbpulsad, att han är otroligt envis vilket i vissa sammanhang varit negativt men det possitiva i den egenskapen väger över, att han trots att det är tråkigt har fortsatt gå och att han utan problem kan gå flera mil själv med mig som det enda sällskapet och så klart grommarna en snabbis lite då och då. Jag har ridit 80km ensam på Chimal i 12km/h, det blir ganska lång tid själv och han tyckte inte det var tråkigt förens sista slingan och det märktes inte mycket. Men den bästa egenskapen hos Chimal jag som ryttare haft mest glädje av är hans galopp, den är helt underbart mjuk och perfekt. Nog för att Chimal endast har en växel i både skritt och trav, långsam men i galoppen har han 10, vilka sträker sig från typ 15km/h till vet jag faktiskt inte men jag tror jag kommit upp i 57km/h i uppförbake en gång och då drev jag inte.... När det kommer till Reyziann finns det faktiskt inte mycket som gjort henne till en bra distanshäst, inte för att vara taskig men Rezy var aldrig någon bra distanshäst, hon var svår pulsad, stressad, dålig galopp och vägrade gå när hon tyckte det var trist men en sak som var otroligt bra med henne var hennes trav, han hade en väldigt effektiv trav. Ceasar hade några av de saker jag alltid saknat hos Chimal, vilket var storleken, Ceasar var riktigt hög och hade enligt mig en väldigt trevlig kroppsställning, han älskade mat och drack alltid ordentligt vilket Chimal aldrig gjort och han var väldigt lätt att hitta sadel till.

Så tillsammans skulle dessa olika drag ge vad jag tycker är den perfekta distanshästen, sen vet man ju aldrig om det skulle kunna gå att få allt det tillsammans, men önska kan man ju;)

Jag & Chimal i förbesiktningen på Simlångsritten 120km YR-SM 2008

Kom på häromdagen när jag fick kommentar om att Chimals färg måste vara både praktisk och opraktisk, opraktisk är den deffinitivt men praktisk fattade jag inte förens personen sa att damm syns väl inte så bra på honom. Och det stämmer ju faktiskt men det tänker ju aldrig jag på då han alltid kommer in med någon "rolig" fläck (oftast massor) och mer eller mindre gul man och/eller svans. Men det fick mig att fundera, alla färger på hästar har sin bra och mindre bra saker.

Jag älskar verkligen skimmel hästar, de är så sjukt vackra, när de är vita, vilket för Chimals del inte är ofta. När han är nyduschad tar det typ 5 minuter innan han lyckats skita ner sig igen. Men förutom vitt är nog svart en utav mina favorit färger på hästar, en sån där kolsvart blank färg som i black beauty. Bara älskar det och jag har alltid velat ha en svart arab hingst. Men det finns en färg till jag tycker är väldigt vacker på hästar och det är flaxfux, finns så klart många fler men dessa är nog mina favoriter!

Den första är på Chimal de andra är ifrån Google!

Hur hästar är att rida är något jag tänker på mycket, både när jag rider själv och när jag ser andra rida. Jag älskar när hästar har ett inre lugn, ett sånt som Chimal har för det mesta, när han inte har det är han viserligen sjövild, han är lite extrem åt båda hållen. Jag tycker inte om att rida hästar som är lite små sega eller inte går av sig själva, jag vill gärna ha en pigg och energisk häst, gärna åt det lite extrema hållet men som inte stressar upp sig. För mig är det stor skillna på extremt mycket energi och stressad.

Så till saken, jag sitter hellre på en häst som är "för pigg" än en häst som du måste jobba framått hela tiden. Jag jobbar hellre med en häst som har en egen energi tillförsel där du kan jobba med att få energin till rätt ställe.

En extremt pigg Chimal på Dackeritten 2009 80km*CEI som inte vill sakta av men som 2-33 minuter senare står med sadeln av och har pulsat nerfrån ungefär 130 i puls till 64, då har hästen ett bra inre lugn!

Just nu är det politik överalt, kanske inte är konstigt eftersom det är val idag! Själv har jag vetat länge vad jag tänkt rösta på och varför. Efter att vi förra veckan diskuterade folkhälsopolitiken så blev mitt val bara öppenbarare. För mig är folkhälsan och hur de olika partierna och blocken förhåller sig till den sjukt viktigt eftersom det är folkhälsa jag kommer jobba med. Vi har läst om hur arbetet kring folkhälsa såg ut när socialdemokraterna styrde och hur den ser ut nu när moderaterna styrt sedan 2006, vi har även tittat på hur den utvecklat sig. En sak kan jag säga att folkhälsan blir bara sämre och sämre, ganska drastigt dessutom, speciellt den psykiska hälsan.

Så ja jag vet precis vad jag ska rösta på. Självklart kan jag undra hur folk tänker ibland i hur de röstar men jag kommer alltid respektera hur folk röstar oavsett vad de röstar på. Vi lever i en demokrati och alla har rätt till sin åsikt och göra den hörd, även om jag inte håller med om vad de tycker. Oavsett resultatet som blir efter valet idag så kommer det vara det Sverige tycker och det är bara att respektera även om man inte tycker om utgången. Jag vet i varje fall vad jag vill ska hända efter dagens val!