Idag har jag ridit Chimal för första gången på över två veckor, och det var hur härligt som helst! Gud vad jag har saknat att sitta på min lilla prins. Jag skrittade barbacka i passionen en stund och Chimal var pigg och glad. När jag sprang upp med honom för mamma innan jag red for han över vägen och slängde med huvudet, han var glad att få springa om man säger så. Efter det släppte jag dessutom ut honom till de andra i hagen, han såg väldigt nöjd ut över det. Om allt ser ut som det ska i eftermiddag när jag åker upp till stallet igen så får han även vara kvar ute.

Vädret är då inte på topp idag, det är visserligen inte så kallt som det varit ett tag, tror det endast var 4-5 minus ute men det blåser och yr snö. Vinden gör det så jäkla kallt när man är ute. Idag red jag dressyr på Kungen men när jag kom upp i stallet i morse insåg jag att vädret inte skulle göra det lätt för sig idag. Kungen har svårt för att koncentrera sig längre stunder och blåst gör knappast saken bättre, därför bestämde jag mig för att göra ett lättare pass och inte rida så länge. Vi la helt eneklt vikt vid ett kortare och förhoppninsvis relativt bra pass framför ett långt och mindre bra pass.

Det visade sig att mina tanke var helt rätt. Kungen var relativt spänd och det tog en stund att få honom att slappna av men när han började ge efter kunde vi jobba på med lätta, dock givande och nyttiga övningar i skritt och trav. Vi avslutade även med några galoppfattningar, ingen rullande galopp utna bara några få fattningar i varje varv. De blev riktigt bra så efter det varva vi ner, trava av och skrittade av. Det känns bra när passen trotts dåliga förutsättningar går elt okej. Idag är det föreesten två vecckor sedan Chimal fick sy i benet, han är pigg och glad och om allt går som det ska får han gå ut med de andra i hagen igen nu i veckan.

Kungen & jag på KM 2012

Det är ett enkelt sätt att beskriva Chimal på tävling, en Diva, allt kretsar kring honom och han älskar det. Jag har skrivit det förr och jag säger det igen! Men jag tror jag är lite likadan, jag älskar känslan av att tävla, mest för att jag älskar att tävla men ärligt talat älskar även jag när allt cirkulerar kring oss, inte runt mig det avskyr jag då blir jag irriterad men runt oss, för det är han och jag tillsammans. Jag älskar det, det är svårt att beskriva men känslan är så härlig, inte för att man känner sig viktig utan för att man känner att det är vi som tävlar, det är vi som rider. Det innebär inte att jag inte uppskattar mitt team och att det är lika mycket teamet som lyckas på tävling som mig och Chimal för utan dem är vi inget. Men ja lite diviga är vi kanske, ett par tävlingsdivor.

A9Ritten 2008 80km, Mamma och Malin groomar

Billingeritten 2009 120km YR-SM

Björkviksritten 2009 50km, Pappa och Bosse groomar

Men vi hade bra kul och jag hoppas verkligen vi inte varit allt för odrägliga under alla dessa mil!

Lilla Vasaritten 2008, piggg och glad häst vid målgång efter 80km 

Bruce Springsteen släppte nytt album för ett tag sedan high hopes heter albumet, och fortfarande producerar han så jäkla bra musik!

Jag har varit på flera olika distanstävlingar i sverige genom åren och tävlingsplatserna skiljer sig väldigt mycket åt. Det är så mycket som ska få plats, parkering, veterinärgrind, viloområde, intid, uttid, ankomst och målgång. Helst ska även den väg groombilarna tar till och få tävlingsplatsen hållas åtskilld från den ekipagen tar. Det är helt enkelt mycket att tänka på, vissa tävlingsområden har varit bättre än andra när man varit på tävling, och jag vet inte om jag någonsin varit på en tävling där allt har varit helt perfekt. Men en tävling som jag alltid tyckte fungerat riktigt bra som funktionär, ryttare och publik är Fornabaodarittens tävlingsplats. Det tycker jag inte bara för att det var NDRK som arrangerade den utan för att den var ritkigt bra enligt mig.

  '

Det är ingen superbild men jag kan inte hitta någon bättre...

Det som var så bra med Fornabodarittens tävlingsplats var att det var på travbanan. Alla tider, in,ut, ankomst och mål var på själva rundbanan åt olika håll. Eller ja inte intiden, den var från viloområdet in i veterinärgrinden.

Det är långt bort men man kan se mig och Rezy vänta på att rida ut vid uttiden

Här kommer jag/Rezy och Nicole/Lilla Botanic in vid ankomsten

Här kommer jag/Rezy och Nicole/Lilla Botanic in hand i hand på målrakan efter 120km tillsammans

Det är bara några av de saker jag tycker så mycket om med denna tävlingsplatsen, bland annat älskar jag de stora ytorna i viloområdet där det är gräs, alla boxar som fanns att hyra på plats och att tävlingsplatsen var så rymlig. Vi hade över 100 starter där ibland och det känndes aldrig trångt. Det enda jag tyckte var negativt var att det var en sommarbana så det fanns ingen belysning när vi hade tävlingar på hösten. Att veterinärgrinden var så pass nära målgången, det kunde ibland störa. Men det jobbigaste när man tävlade var enligt mig att det var en bra bit till toan och uppförsbacke. Det var svårt att hinna dit under vilan när du besikta hästen själv. Det resulterade i att jag inte gick på toa under en hel 120km, då är man ganska kissenödig efter kan jag lova!

Resterande bilder är från 2008 då jag red 120km på Rezy och Bosse 50km på Tippen på Fornabodaritten:

Efter lite ridning dagen innan tävling

Förbesiktning med Rezy

Tippen, jag och Rezy väntar på att lasta innan vi åker iväg till tävlingen

För de som tycker det ser enkelt ut, som inte förstår!