För er som inte är insatta i distansen och vad som pågår inom det kan jag berätta att det för tillfället är ganska mycket prat kring presidentscup, doping och ordförande i distanskommitèn, framförallt på facebook. Vi kan börja med att förklara presidentscup, det är en distanstävling som äger rum i ett utav länderna som ingår i Förenade Arab Emiraterna (UAE), det är en väldigt prestigefylld täving och varje år när den ska genomföras bjuder de in ryttare från runt om i världen som har presterat som de vill ska delta, som svensk är en inbjudan nästan enda sättet att delta på. I år har Sara Henriksson blivit inbjuden, YR ryttare, den enda svensk som åkte på förra årets YR-VM, hon rider för Nerikes Distansryttare och är klubbens första ryttare som blivit inbjuden till tävlingen.

När det sedan kommer till doping har det varit mycket diskussioner kring det då det har blivit fler upptäckta fall av det inom distansen, inte i Sverige utan utomlands, rättare sagt i UAE. Diskussionerna kring det är hur man ska få det att upphöra, Schweiz har gått så långt att deras landslagsryttare inte fick ställa upp i presidentscup. En YR som fått en inbjudan ska ställa upp och har därför uteslutits från deras landslag. Kan verka hårt men det är en tydlig ståndpunkt mot dopingen som pågår i UAE. Borde Sverige göra likadant? Ja det kan man ju fråga sig, skulle visa tydligt på vad vi tycker om dopingen samtiditgt som jag är väldigt glad för att Sara har fått en inbjudan till tävlingen. Ska hon nu inte kunna få åka efter sina framgångar och sitt flera år hårda jobb?

När det sedan kommer till distanskommitèn kan man ju undra hur det kommer in i allt det här? Jo det är även så att distanskommitèn i ridsportsförbundet letar ny ordförande. De saker jag skrivit om ovan är aktuella saker som distanskomittèn måste ta en ståndpunkt i, samt frågan kring Sveriges landslag och sattsningen på att få in nya ryttare som diskuteras hårt sedan landslagen för 2014 publicerats (HÄR). Här har Kjell Westerback gått in och sagt lite om vad han tycker, han avgick som ordförande i distanskommitèn för någrra år sedan och har nu sökt till att återigen bli ordförande då han vill se saker hända och förändras. Och vad säger jag till det, jo kör hårt Kjell jag hoppas det går vägen. Sverige behöver bredare sattsning på landslagssidan, ge folk morötter att tävla längre med högre mål och försök plocka upp de som känner sig redo att sattsa på riktigt!

Ja undrar hur allt kommer bli, hur diskussionerna fortsätter, om det kommer bli några förändringar, och vilka i så fall?

Bilden är från stallarna i Spanien, Oviedo YR-EM 2008, när jag groomade Liza Sundberg
  

Jag har fått lite önskemål om att göra distansrelaterade uppdateringar, det kan ju verka lite svårt eftersom jag inte tävlar längre, eller just nu kan man ju hoppas. Men för att lösa det tänker jag helt enkelt skriva om tävlingar jag ridit tidigare, i det här inlägget kommer det handla om en utav mina favorit banor. Min favorit bana i Sverige finns i Sveg, Härjedalen och där har jag varit och ridit två gånger med Chimal, en gång 2006 och en gång 2009. Jag har både blivit godkänd och utesluten där.

Dagen innan tävling, Härjedalsritten 65km, 2006, godkända på 11.1km/h

Min första gång jag var i Sveg och red var alltså 2006, det var mitt första tävlingsår, min tredje tävlingsklass och min tredje tävling med Chimal. Det är även den enda gång jag ridit 65km, inte den vanligaste distansen att ha på tävling. Det var i varje fall mitt i sommaren och typ 30 grader varmt när vi åkte upp till Sveg och Härjedalsritten. Banorna är helt otroligt vackra, allt från grusvägar, skogstigar, sandvägar till att du rider upp och ner för en slalombacke, det är helt otrolig utsikt kan jag lova! Chimal som gick det längsta han gjort dittills gjorde det galant, vi kunde rida i lugnt takt, det är så pass backigt i Sveg så tempon på runt 11km/h är inte ovanligt. Han gick i varje fall jätte bra, vi rullade på lugnt hela dagen och gick i mål med vad jag då inte visste var en chans på en andra placering.... Vi missade den med en noslängd för mamma stod och heja vid mållinjen och hoppade så Chimal blev rädd för henne. Jag kan ju säga att det var sista gången mamma gjorde annat än klappa i händerna när jag och Chimal skulle in i mål. Jag har i varje fall helt oroligt underbara minnen från den tävlingen, banan, sällskapet, ritten i sig och att allt funkade så bra. Vi hade även väldigt trevligt med andra distanskompisar då det var ganska mycket folk i Sveg det året, det var nämligen nordisk-baltiska mästerskap på 120km där den dagen också.

Jag, Chimal och bosse i kön till förbesiktningen

Förbesiktning

Start

Vi är tredje ekipaget från vänster

Jag och Chimal närmast kameran

Det är vackert i sveg!

Mitt på bilden är det jag på Chimal och Bosse som springer brevid, därför att jag var lite orolig att rida över denna långa övergång där det var vatten på ena sidan som ni ser, och stup på andra så sprang Bosse brevid hela vägen över!

Efter tävlingen passade Christoffer, Tobias och Bosse på att bada i älven

 Andra gången jag red i Sveg var 2009 med Chimal, vi startade 120km men blev dessvärre uteslutna efter 100km på grund av hälta, klockan 5 på morgonen... Jajemänsan, vi tävlade på natten. Midnattsritten var den tävling vi red den här gången och vi startade klockan 7 på kvällen och red hela natten. Banorna var precis som 2006 jätte fina, det vi såg av dem, de var samma som tidigare år men det var väldigt mörkt ett par timmar på natten. Jag minns hur vi kom rullande i lugn galopp på en mjuk grusväg, helt plötsligt hörde jag klapper från Chimals hovar, vägen hade övergått till asfalt men det såg inte jag för det var så mörkt.

Jag & Maria som jag red ihop med ute på banan

När vi kom in i andra grind och det hade blivit mörkt efter ungefär 70km hade de stallt upp marsaler på hela ridbanan som du kommer in vid i grindarna. Det var helt otroligt vackert, det går inte att beskriva. Det enda tråkiga men samtidigt häftiga med tävlingen förutom att vi blev uteslutna var när vi kom upp för slalombacken, istället för att rida i månsken så hamnade vi mitt i ett moln. Det var regn i luften hela natten, så ja när det väl började ljusna kom vi upp för slalombacken och såg ändå inget, vi såg ungefär en meter framför oss på grund av molnet. Då var jag glad att både jag och mitt sällskap tävlat i Sveg förut och hittade vägen sedan tidigare. Men det är inte alla som kan säga att de ridit i ett moln!

Chimal i stallet

 
Jag älskar den här bilden på mig och Chimal

Ja det är de två gånger jag varit och tävlat i Sveg på min favorit bana, och jag hoppas de fortsätter ha tävlingar där så jag kan rda dr igen för det är helt otroligt underbart att rida där, jätte fina banor och alltid jätte bra arrangerat!

Filmen är till 2013 års tävling men alla bilder är från 2009 när jag var där och jag och Chimal är med på flera ställen (bilderna jag lagt upp här från 2009 har jag fått av personen som gjort filmen)

Red Rezy idag, nog för att vi inte är jätte bra på att komma överens men ridturen med henne idag var riktigt trevlig. Direkt när jag hoppat upp och ridit iväg fick jag den där trevliga känslan av att "gud vad skönt jag sitter". Det kanske låter löjligt men ibland hoppar jag upp på hästen och det känns som om jag hamnar precis perfekt i sadeln, stiglädrena känns helt perfekta och jag känner mig jätte avslappnad. Det är underligt men ibland kan jag hoppa upp på hästen och även om inte stiglädrena är ändrade i längd på jätte länge känns de bara helt fel, för långa eller för korta även om jag ändrar dem. Men idag var i varje fall en bra dag, trotts att Rezy bråkade lite när vi skrittade iväg och var "jätte" rädd för en soptunna (tönt häst) och bara backa en stund försvann inte den känslan. Att hon sedan jobbade på riktigt bra i snön och det galopp dressyrarbete vi gjorde kändes bra  gjorde inte saken sämre. Idag kändes det som det kunde göra när jag träna och tävla henne, att jag hoppa upp och känner att jag skulle kunna rida hur långt och länge som helst. Jag älskar den känslan, jag älskar den speciellt när man vet att det finns ett mål med den, att den är till någon nytta. Nu för tiden känns den för det mesta bortkastad och smått demprimerande, det spelar ju ingen roll hur långt jag känner för att rida, för några 12mil kommer det inte bli på flera år....

Rezy klar för dagens ridtur

Förutom det har jag hunnit med att plugga lite idag och preccis tittat klart på handboll på tv. Desvärre förlora Sverige matchen mot kroatien vilket inte är så konstigt med ett så kasst anfall!

Avslutar med lite bilder på vintern

Det var bara att dra på sig helmunderigen idag när jag skulle ut och rida på Kungen.

Vi tog en liten lek tur i skogen i den nya snön, det har i princip snöat oavbrutet sedan igår så nu har det blivit nästan en halvmeter snö. Jag hoppas verkligen att det inte kommer mer snö nu för annars kommer det snart bli svårt att rida på mina ridvägar som inte plogas. Vi hade i varje fall en trevlig ridtur trotts kylan och all snö som kommer ner.

Här ser ni hur mycket snö som hittills kommit, och snöar gör det fortfarande....

Ja det har jag gjort stora delar av dagen, Efter att ha avklarat det plugg som skulle göras idag och fixat stallet har jag läst, läst mer och sedan läst lite till. Jag har äntligen lyckats komma in ordentligt i första sagan om ringen boken och jag fastnade helt, glömde bort tiden och bara försvann helt in i en annan värld. Jag älskar böcker! Kan ju även säga att det blivit en del te, inget är bättre till en bra bok än te, massor med gott te.

Blir man verkligen starkare allt eftersom. Förr tyckte jag det var jobbigare när saker händer men nu blir jag inte lika överväldigad. Är det för jag blivit starkare? Jag vet faktiskt inte om det är det, för när jag låter mig känna efter, slutar stänga det ute, ja då är det förskräckligt jobbigt igen. Blir man bara bättre på att stänga av, att låta bli att känna? Tror faktiskt det kan vara så, men är det bra eller dåligt? Det vet jag definitivt inte....

Jag kommer gå till världshistorien som kvinnan som upptäckte den svarta isbjörnen. Jag gjorde upptäckten idag, mitt bland hästarna i hagen gick den, helt otroligt! Jag lyckades få in den i stallet och ta ett kort på den:

Man skulle nästan kunna tro att Kungen med sin snöiga och isiga päls faktiskt är en svart isbjörn!