Idag är det ingen vanlig dag för idag är det min pappas födelsedag!

Grattis på födelsedagen!<3

Bilen som hamnade framför mig i kön hade en, ja jag vet inte, intressant nummerplåt... Jag vet inte vad jag skulle säga om att ha en bil det stog HOE på, vem vill liksom ha en bil det står hora på? Men lite kul tyckte jag ändå att det var, tre bokstäver kan bli så mycket roligt!

Äntligen har jag köpt pälsglansen jag skrev att jag letade efter för ett tag sedan. De senaste gångerna jag varit på Hööks har den inte funnits och jag ville verkligen inte ha någon annan så jag har varit utan ett tag. Jag har inte provat just den här men hoppas verkligen den kommer vara bra då jag hört bara positiva saker om den. Det och att det är samma märke på glansdropparna och torrshampoot jag använder till Chimal och de är bra. Så håll nu tummarna för att den är värd väntan!

Idag när jag var och handlade på Willys gjorde jag något som jag inte brukar göra. Idag gav jag pengar till en tiggare (säger man så?). Det är absolut inte det att jag inte känner för dem, det är mer att jag inte brukar ge till en för då får jag dåligt smavete för att jag inte ger alla andra. Och så bra med pengar har jag inte...

Men när jag kom ut från Willys idag kände jag att jag ville ge pengar till mannen som satt där, varför? Jag vet inte riktigt, jag fick en tjuga tillbaks i växel, han hälsade så trevligt på mig när jag gick in och jag bara kände att tjugan jag hade i handen, den behövde han mycket bättre. Ni kanske tycker jag är jätte konstig just nu eftersom jag inte brukar ge pengar men det är inte själva grejen med inlägget. Grejen var att när jag räkte fram tjugan till honom och log så tittade han upp log tillbaks och sa nej tack... What!? Varför ville han inte ha mina pengar? Men det gjorde bara att jag ville ge honom den ännu mer så jag höll kvar handen och fortsatte le, han tog då emot den. Jag vet inte varför folk framställer ibland de som tigger som att allt de vill är att "bara ta våra pengar", det är definitivt inte min erfarenhet från idag, jag fick en bra och positiv känsla. För er som säger negativa saker om de som tigger, tänkt igen. Jag vet inte varför han inte ville ta emot mina pengar från början men något gjorde att han inte ville det, undra vad?

Kom in lite på det ämnet tankemässigt när jag skrev inlägget Dopingklassade preparat, träning & tävling. I sammanhanget kring ryttarna och "doping": "Har själv varit i en situation där jag tävlade med feber och fick strunta i hostmedicinen och nässprayen av just dessa anledningar, för att inte få i mig något dopingklassat" började jag fundera kring att det nog är väldigt olika hur man gör kring att tävla och prestera med sjukdom och skador samt hur man hanterar det. 

Jag själv har alltid varit ganska tuff mot mig själva i dessa sammanhang. När jag spelade fotboll och när jag tävlat och tränat hoppning och distansritt. Det krävs en del för att stoppa mig. Citatet ovan från inlägget kring doping är om Rönningeritten 2010 då jag blev superförkyld med feber och allt inför Ceasars första CR. Envis som jag är så bestämmde jag mig för att rida ändå och sa till min mamma på morgonen att jag mådde mycket bättre och lovade att bryta om det blev för jobbigt. Jag var inte speciellt pigg men tävlade hela tävlingen och kom i mål relativt pigg. Jag hade feber under hela dagen, red med näsdukar i fickan och använde varken nässpray och hostmedicin då jag inte hade kollat karensen på det för ryttare. Efter tävlingen när jag lindade benen på Ceasar för hemresa, när jag stallde mig upp så höll jag på att dimpa rätt på rumpan, som tur var stod mamma precis bakom mig, allt började bara snurra. Tävla med förkylning och feber är kanske inte det smartaste men jag är envis och skulle göra om det igen.

Jag & Ceasar på Rönningeritten 2010.  Jag ser bra mycket piggare ut på bilden än vad jag var om jag säger så.

Att jag själv skulle tävla med sjukdom gör även att jag själv känner att jag inte kan säga till någon att de inte bör göra det. Det hände i sommras när jag groomade en kompis på en CR. Hon var förkyld, hon berättade dock inte att hon antagligen hade feber. Jag förklarade läget i bilen på väg till tävlingen och att hon var tvungen att säga till om det blev för jobbigt. Men jag kunde knappast säga att hon inte borde tävla sjuk, jag hade ju gjort precis just det. Denna dag var det nog inte bra för henne att tävla, hon kolapsade efter tävlingen och måde väldigt dåligt. Hon fick ligga i skuggan en bra stund och kunde i princip inte ens sätta sig upp. Vad som gjorde att hennes kropp inte klarade av det vet inte jag och jag tycker inte det är smart att tävla eller prestera sjuk. Men jag kan inte säga mycket om det.

När det kommer till skador är jag också envis. När jag spelade fotboll brukade jag strunta i mindre stukningar och när mitt knä gav upp. Mitt knä kunde och kan vid hög ansträgning bara ge vika. De stukningar jag spelat på har jag också fått ta igen för, jag har nu för tiden väldigt lätt att stuka fötterna och få ont på grund av det. Mitt knä har jag ignorerat både på plan och i sadeln i flera år. Jag är bättre på att var uppmärksam kring det nu när jag inte tävlar för jag ser ingen anledning att överanstränga det. Men när jag tävlade så struntade jag i det. Det började göra ont efter några mil och sen fortsatte det att bli värre och värre under tävlingen. Verktabletter hjälpte inte, och ja, jag kunde gnälla mycket kring det, men aldrig att jag hade brutit för det, varför? Om jag hade gjort det en gång så var det ju ingen ide att fortsätta tävla för det gjorde alltid så ont att jag knappt kunde stå på det.

  Trött och har ont i knät efter ett par mil i sadeln och några kvar

Jag tror det är olika hur man hanterar tävling och att prestera med sjukdom och skador. Till och börja med måste man vara envis, vara beredd att ge det som krävs, och vara redo för konsekvenserna. Ångrar jag den press jag satt på min kropp som idag tar ut sin rätt. Nej. Kommer jag ta hänsyn till det i fortsättningen när jag vill uppnå eller klara något, antagligen inte. Varför? Det är den jag är. Men för att utsätta sig för dessa saker och klara det anser jag att det krävs en stark mentalitet, en mentalitet som jag ser mer och mer att inte alla har. Den kan självklart byggas upp men man måste vara stark för det och redo att ge upp mycket, vilket ibland innebär att kroppen kan ta stryk inför framtiden. Alla klarar inte det, vilket antagligen kan vara bra men jag kommer aldrig ångra den press jag satt på mn kropp och jag kommer inte tveka på att göra det igen, för jag har den mentaliteten, jag själv och min kropp ska inte stå ivägen för något jag vill ha.

Prisutdelning med Chimal, Björkviksritten 2009

Fortsätter lite med bilder jag lagt över från mobilen till datorn. Idag blir det de bilder som relaterar till kändisar, böcker, artister, filmer, serier osv... När jag hittar något nytt som fångar mitt intresse tycker jag att de mest underliga grejer kring det blir roligt och intressant, vilket innebär att när jag träffar på bilder som relaterar till det på något sätt så har jag en tendens att spara dem. Så här kommer en del av dem...

Om man sett Supernatural och Sherlock (Tv serier) så fattar man varför bilden kring längden på skådisar ovan är rolig...

Om du är One Direction fan fattar man bilden ovan!

Säga vad man vill om One Direction men Harrys svar han gav på en kommentar om att han var gay  som en kille gav är typ det bästa svaret ever!

Vilken väg skulle du ta?!:

Har tömt min Iphone på bilder och tittade igenom allt "skit" jag sparat av en eller annan anledning. Mycket bilder är rätt och slätt sparade för jag tycker de är roliga men även på grund av andra anledningar. Det finns en tydlig kategori vilken jag kommer göra ett inlägg av och det är så kallade "fandom" relaterade bilder. Sånt som är roligt om man gillar vissa känndisar, artister, böcker, serier och filmer. Det får rätt och slätt hamna i ett inlägg så hamnar det lite diverse i det här. Tycker ni inte att det är kul eller intressant? Synd för er för det tycker jag!