Det är varmt, inte ett enda moln på himlen och det blåser lite grann. Vet inte om sommaren blir så mycket bättre än så här, riktig svensk sommar. Ovanpå det sitter jag ute och äter frukost, svenska jordgubbar. Dagen börjar bra och fortsätter förhoppningsvis så, jag ska ut och skritta på Kugen idag, har inte ridit honom på en evighet känns det som. Sen ska jag även försöka komma iväg till sandbacken en sväng med Chimal och träna honom där.

[Bild]

Har ridit båda förtidspensionärerna idag, och då syftar jag så klart på Chimal och Rezy som både vid 15 respektive 16 års ålder varit pensionerade från tävlingsbanorna ett bra tag nu. Jag började med Chimal, dressyren gick inte lika bra som igår men jag fick ändå samma känsla, han var relativt lätt att samla ihop och stannade kvar där genom övergångarna. Vi höll dock inte på så länge, jag skrittade igång honom i skogen men när vi kom hem till ridbanan igen började det blåsa halvstorm. Har man en tittig och skvätten häst ja då är det svårt att hålla fokuset på dressyren från hans sida, därför red jag bara igenom och kände lite på honom innan jag gav mig. Sen har jag även varit ute och skrittat på Rezy som var väldigt glad över att få komma ut i skogen, vi höll till och med sams hela ridturen utan några problem.

Idag klickade precis allt på dressyrpasset. Under alla år jag haft Chimal har det aldrig känts såhär, det var helt underbart att rida honom idag. I vanliga fall tjafsar Chimal ganska mycket när vi rider dressyr, jag får jobba stenhårt för att han inte ska fuska i övergångarna, inte köra upp huvudet och ta rena galoppfattningar. Men idag, idag funkade det bara, allt funkade. Vi började med att skritta igång en halvtimma i skogen innan vi började dressyren, den började väll som vanligt med att jag fick jobba mycket med honom, han körde upp huvudet när det blev jobbigt osv. Men efter att galoppen gick riktigt dåligt la jag honom på volten i trav och jag red lätt. Efter en stund satte jag mig ner i traven och då hände det.

Han var inte ett dugg spänt han fuskade inte med bärigheten och efter tre varv utan att ens ha försökt ta upp huvudet ur den form han gick i, ja då var jag överlycklig. Jag bytte varv ett par gånger, gick ut på spåret och då brukar han alltid tappa formen ibland men inte idag. Vi gjorde avsaktningar och igångsättningar mellan skritt och trav, han tappade fortfarande inte formen en enda gång. Sedan bestämde jag mig för att prova galopp. I båda varven tog han klockrent, bäriga rena fattningar utan att bryta formen, även avsaktningarna och de gånger vi lyckats med dem kan jag nog räkna på händerna. Han tog ny fattning på ny fattning och avsakning på avsakning och tappade fortfarande inte formen. Han gjorde jätte fina travökningat, så här fortsatte vi ett tag och varierade ridningen och fortfarande tappade han inte formen. Han bara flöt fram och lyssnade på minsta lilla hjälp från mig, känslan var magisk. Om han bara går en tiondel så bra i morgon kommer jag vara sjukt nöjd!

Eller just nu skurar jag nog snarare men jag har även städat lite. Jag har börjat storstäda i sadelkammaren, vilket verkligen behövs och kommer ta tid. Så lite i taget är det som gäller så det blir gjort ordentligt. Jag varvar just nu sadelkammaren med att skura väggarna i stallet, och det behövs även det verkligen göras. De är helt otroligt skitiga så det tar sin lilla tid men bättre blir det.

Den övre delen även det gröna är skurat och under det ser ni hur väggarna ser ut innan, kort sagt tar även detta tid. Men nu har jag hållt på bra länge så nu har jag paus med vatten och en banan sen ska jag rida dressyr på Chimal och gå ut och gå en sväng med Rezy i värmen.

Om ni går in på youtube och söker på artephion, och går in på användaren med detta namn kommer ni kunna hitta massor med filmer ifrån distanstävlingar. Denna användare har nämligen flera ligger uppe ifrån flera EM och VM både för seniorer och young riders.

Idag har Chimal fått börja gå efter sin ridplanering igen vilket innebär att denna vecka blir en markarbetsvecka. Idag har vi startat med en skrittur på 40min med tyngderna på bakbenen och i morgon blir det dressyr. Jag har även varit ute och gått med rezy och nu sitter jag och tittar på när mamma rider dressyr på Niccan nere på rinken.

Ibland börjar jag fundera på hur jag och Chimal hamnade där vi är idag. Allt med honom är så självklart, att jag istället för att ha egen lägenhet väljer att ha honom då jag inte har råd med både och som student. Att han alltid går först och att jag i flera år planerar saker kring Chimal och hans "behov". En del tycker nog att jag är galen, och när folk frågar vad min tatuering på handleden är och jag svara att det är min hästs namn, ja då tittar även häst människor konstigt på mig.

Grejen är att det har inte alltid varit så. Från början var inte Chimal tänkt som min häst utan jag red honom bara så länge då jag inte hade någon egen. Ingenting funkade, jag trillade av, han skrämde mig, jag kunde inte rida ut själv, kunde inte ha honom ensam istället, det gick inte att sadla, han stog på bakbenen hela tiden, det gick inte att få stopp på honom. Enkelt sakt, ingenting fungerade. Vad det var som gjorde att jag fortsatte traggla med en häst som jag inte skulle ha vet jag inte, vet inte hur många gånger jag grät av ren frustration och rädsla över och för Chimal, allt jag ville var att ha min gama ponny tillbaks.

Alla har säkert känt att man bara vill ge upp ibland, men jag minns inte att jag tyckte att det var värt det under denna tid, jag menar häst skrället kunde ju inte ens hoppa, han gick inte i närheten av hinder och det var ju de jag ville ha en häst till, hoppning. Men jag kämpa på, jag minns inte när det släppte eller när jag ens tyckte det började bli kul att rida Chimal, eller när jag slutade vara rädd för honom. Men jag minns känslan av att bli godkänd med honom på vår första tävling, då visste jag att det var värt det. Allt jobb, all rädsla och allt bråk var värt att få stå med Chimal i slutbesiktningen och höra orden "ni är godkända". Tror egentligen att inget släppt vid detta tillfälle, men en sak är säker, jag skulle inte kunna vara gladare för att jag fortsatte kämpa.

Men släppte gjorde det, gud vet när. Så valet att alltid prioritera Chimal först och att låta mitt liv mer eller mindre kretsa kring honom, ja det har inte alltid varit lätt men jag har fått ut så mycket utav det och inge kan ta det ifrån mig!