Ni som har läst bloggen en längre tid eller som kan kankse till och med läst den sedan Chimal tävlade aktivt har kanske även koll på att jag är väldigt rädd om Chimals framben. Ja jag är även rädd om hans bakben speciellt eftersom han haft problem med spatt men det är inte riktigt samma sak som med hans framben. Chimal fick nämligen en påbörjad senskada på ett framben under 2011. Nej ingen riktig senskada då det aldrig blev så alvarligt. Den är noggrant behandlad och kollad många gånger med ultraljud både under rehabiliteringen och även efter flera gånger. Men som sagt en påbörjad senskada, det innebär att Chimal har en liten "bula" på senan som är ärrvävnad, en lätt liten påminelse om skadan. Veterinärerna sa att det absolut inte är någon fara och att jag kunde fortsätta tävla, men jag valde att pensionera Chimal ändå.

Skadan fick gott om tid på sig att bli bra och jag gav den bra mycket mer rehabilitering än rekomenderat. Den har inte varit något problem alls sedan det hände men jag är otroligt försiktig med både hårt och mjukt underlag, är noggran med skötseln om senerna och att hålla koll på dem så de inte blir överansträngda. Det som är lite tråkigt är att om Chimal står stilla mycket i hagen på grund av dåligt väder eller står inne en natt blir senan som varit skadad gärna lite svulen. Enligt veterinären är det helt normalt och så länge svulnande inte är hårt eller varm och går ner när han rör sig är det inget att bry sig om, men det gör så klart inte mig mindre orolig om frambenet blir lite tjockt.

Så igår när jag tog in Chimal var senan lite svulen, antagligen för att han mer eller mindre bara stått stila i hagen sedan jag red honom i onsdags (de har stått i vindskyddet och undvikit blomsar). Men orolig som jag är tar jag det säkra före det osäkra så det blev ingen ridning. Jag kollade över benet ordentligt och han var inte varm och svulnaden var inte hård. Jag la på lite kylbalsam på senan och gick en kort promenad för att se hur den reagera. När jag kom hem igen longerade jag honom lite för att se hur han rörde sig och han var jätte fin. Han verkade inte ett dugg påverkad av sin sena och efter promenaden var svulnaden helt borta så det är antagligen inget att bry sig om precis som veterinären sagt men jag blir ändå lika orolig.

Mitt bästa tips för att sköta om senor är att kyla av dem efter ansträgning så de får återhämta sig, jag har alltid gjort det när jag tränat och tävlat. Därför använder jag kylbalsam, mitt bästa tips kring användande är att använda en påse eller hanske vid applicering så man sliper bli iskall om handen när man är klar. Jag föredrar en påse då jag bara kan dra av den från handen ner på flaskan när jag är klar och sedan bara dra på den igen när jag ska använda det nästa gång!

Jag är en sån där människa att när jag har en planering för ridningen och den störs ja då blir jag inte på bra humör. Som i torsdags när jag hade tänkt rida 20km på Chimal och det blev pissväder med  åska så jag var tvungen att skjuta upp 20km rundan till fredagen, ja då var jag ganska grinig resten av dagen och kände mig dessutom stressad. När något faller utanför min plan ja då blir jag stressad. Men jag tycker det är riktigt skönt med ett tydligt träningsupplägg och en planering.

Jag gör alltid en långtidsplan med ett ungefär på vad vi ska träna, vad vi tränar för och om vi har några hållplatser som ska uppnås eller genomföras. Sedan har jag även en kortare planering som jag tydligt lägger upp vecka för vecka. Det är när min vecka till vecka planering inte går som den ska jag blir stressad då det även kan komma att strula till min längre planering då jag kanske inte kan uppnå mina delmål jag har i den stora planeringen. Även om planeringen kan komma att göra mig stressad är den även lugnande för mig då jag har koll på vad för sorts ridning som ska göras för att uppnå mina mål, jag tycker även det är lättare att se resultaten av träningen med hjälp av planeringen. Delmålen eller vad man nu ska kalla det fungerar ofta så jag kan se om träningen givit de resultat jag vill uppnå, som 20km i fredags. Den fungerade som en koll på om Chimals styrka och kondition blivit bättre, vilket den har så det var väldigt kul.

Vedemaritten 2010 120km** CEI, Chimal har aldrig varit så vältränad som till denna tävling, han var aldeles lagom musklad och han hade inte något överflödigt fett på kroppen.

Red både Chimal och Kungen barbacka idag, jag började med Chimal och passade sedan på att rida Kungen barbacka då jag ändå hade barbacka ridbyxorna på mig. Chimal fick ett "löspass", jag rider honom i repgrimma och grimmskaft, jag rider nästan hela tiden med grimmskaftet hängande runt hans hals. Jag gör det för att träna upp min tillit till Chimal och för att träna upp hans lystring. Det är värt ganska mycket att kunna ändra gångart med min sits och röst utan att påverka honom med ett par tyglar eller liknand.

Förr hade jag tllits problem med Chimal då jag alltid förväntade mig att något skulle hända och att han inte skulle lyssna på mig, även när det ändrades och vi började fungera bättre ihop så litade jag inte på honom till fullo. Därför bestämmde jag mig för att pressa mig själva lite och det gör jag genom att rida honom med bara grimmskaftet hängande runt halsen ibland. Det ger antagligen mig mer än Chimal men gör det inte mindre viktigt för det.

Sen bestämmde jag mig för att rida Kungen barbacka på hans skrittur i skogen, jag har ridit honom barbacka massor i flera år nu och har gjort många av hans dressyrpass barbacka men aldrig ridit ut honom utan sadel. Jag vet inte riktigt varför, det värsta som händer med Kungen är att han försöker sticka och börjar hoppa lite, eller blir rädd för en älg. I jämnförelse med Chimal är det väldigt lugnt och skönt att rida ut barbacka på Kungen med Chimal kan helt enkelt vad som helst hända, några barbackaturer i skogen med honom har trots allt slutat med en hjärnskakning för mig. Jag vet helt enkelt inte varför jag känner mig säkrare på Chimal än Kungen utan sadel

Nu såväl som när jag haft hästar som tävlat 120km har jag alltid varit nogrann med att variera hästarnas träning, de går många olika sorters pass varav passen i sig kan variera sig en del med. Alla hästar har inte fått göra samma sorts pass men de har alltid fått göra flera olika saker för att få en bra, givande och rolig träning. Både för mig och hästarna.

Om hästarna ska träna upp styrka och bli bättre på att lyfta på benen kan träningspassen vara allt från klättring i skogen i långsam takt, träna på crossbanan i skritt, gå bom och hoppträning samt stigträning i diverse gångarter. Chimal har fått göra allt detta men inte speciellt mycket bom och hoppträning av den enkla anledningen att han är smått rädd för hinder och det har aldrig varit speciellt givande för honom, han blir mestadels bara jobbig när det står hinder på banan. Rezy har fått göra ganska mycket bom och hoppträning i jämnförelse med klättring då hon blir jätte hoppig och stuttsig när hon går på stigar. Jag har helt enkelt anpassat passen efter hästen.

Sandbacken har alltid varit toppen för Chimal och Rezy har föredragit hoppningen

Det är samma sak nu som då med galoppjobben Chimal gör tillexempel, det står galoppjob på Schemat men det varierar sig de med från vecka till vecka, för att ge olika sorters träning och för att hålla det kul. När jag tävlade långt stog det väldigt utförligt vad för sorts galoppjobb som skulle göras, långa kantrings pass, snabbare och kortare galoppass på platt mark, intervallträning i backe eller fartlekar. Alla dessa pass är givande på sitt eget vis och ger enligt mig bäst träning när en variation mellan dem sker, träningen blir även roligare på så sätt då den hålls fräsch och inte bli tjatig.

Olika sorters galoppjobb med Rezy och Chimal

Även distanspassen kan se olika ut, jag tränar inte samma distanser i samma tempon varje gång, ena gången kanske jag rider 30km i högre tempo och den andra gången kanske det blir 20km i ett riktigt långsamt tempo. Det beror på vad jag vill ha ut av just denna träning. Vill jag träna upp konditionen, hållbarheten samt kolla hur hästen hanterar att gå i ett högre tempo ja då blir träningen riktad till ett högre tempo. Ibland vill jag lägga fokus på att träna uthålligheten, psyket och att vara ute väldigt länge både med sällskap och själv i skogen eftersom det är precis det man gör när man tävlar. Så en riktigt långsam 20km runda är precis lika givande som en snabbare 30km runda, beroende på vad målet är.

Distansträning med Reyziann

Så ja, för mig är det viktigt med varierad träning, än dock ska alltid träningen ha ett mål annars är det svårt att veta om den ger resultat och om den behöver planeras om, men enligt min erfarenhet ger varierad träning både gladare hästar och ryttare. Självklart gör jag mycket annan träning med, typ markarbete osv. men det här är en del av hur jag tänker.

Så ja här kommer en till tråkig uppdate men det finns planerade inlägg kring träning osv som förhoppningsvis blir skrivna i morgon. Det har varit två dagar med fullt upp för min del, pappa och jag har tagit ner syrenhäcken vilket tagit sin lilla tid då buskarna efter 10års icke vårdande blivit både tjocka och höga, så där över 3 meter höga...

Men nu är träden borta, så jag har både igår och idag endast hunnit med Chimal i häst och stallväg förutom syren träden. Nu har jag precis kommit hem ifrån stallet efter att ha longerat Chimal, jag ska strax hoppa in i duschen och göra mig iordning inför speedway ikväll!

Och där försvann syrenträden vi tagit ner...

Min uppdatering här har varit helt katastrofal senaste dagarna och allmänt dålig senaste tiden. Jag vet inte varför men min inspiration till att blogga eller skriva ihop några bra inlägg som inte bara handlar om vardagen är icke existerande, jag vet inte ritkigt vad jag ska hitta på eller vad jag ska skriva om... Jag ska snart iväg till stallet och ska försöka fundera ut något bra att skriva om när jag är där, förhoppningsvis dyker det upp något! Hittade föresten några bilder på mig och Chimal ifrån Finnerödjaritten som Pauline Högdahl har tagit, hon tar sjukt fina kort och jag älskar att sitta och titta igenom alla bilder hon tar på distanstävlingar! Länk till hennes hemsida hittar ni om ni klickar på någon av bilderna!

Har jag inte fått så mycket av senaste dygnet, jag började med att gå upp 6 i går morse och gick inte och la mig förens klockan 6 på morgonen idag, så 24timmar vaken. Ovanpå det sov jag endast mellan 6 och 9 i morse sen gick jag upp igen, 3 timmars sömn efter 24 timmar vaken, det låter bra va? Jag hade i varje fall jätte trevligt igår på midsommarfesten och har idag ridit både Kungen och Rezy, nu ska jag däremot inte göra så mycket mer idag så jag kanske ska gå och lägga mig en stund.

Bilden är föresten min Noir inspirerade klädsel till gårdagens maskerad.

Min midsommar morgon började på i princip bästa tänkbara sätt, 20km på Chimal. Gick upp relativt tidigt idag för att hinna rida den där 20km vi inte kunde göra igår, vädret var i princip perfekt med sol och lite blåst. Chimal traskade gladeligen på hela turen och vi slutade på 11km/H när vi ridit klart. Det kändes riktigt skönt och vi har kunnat variera tempot med mestadels trav lite skritt och galopp. När vi hade ungefär 3km kvar så lät jag Chimal rulla på i sitt eget tempo vilket blev en galopp på mellan 18 - 20km/H. Han är så otroligt behaglig att rida när han bara kantrar på.

Glad midsommar på er alla nu ska jag göra mig i ordning inför eftermiddagens/kvällens midsommarfirande med maskerad!