Så här ser det ut när man tydligt bryter mot reglerna vad gäller tillåten drivning, får gult kort, böter och blir avstängd för resten av säsongen. Läs mer HÄR och titta på filmen!

Läser på flera bloggar om åsikter kring hästraser osv. Att vissa hästraser inte passar till vissa grenar, att de inte hör hemma på en viss sorts bana och att de inte är trevliga och liknande. Jag tänker inte påstå att jag älskar alla raser lika mycket, självklart har jag också mina favoriter, jag tycker själv att det absolut inte är något fel kring åsikter om vad som lämpar sig bra och mindre bra när det kommer till olika sorters ridning, alla hästar är inte skapta för allt. Jag har självklart egna åsikter om olika raser och har genom åren suttit på många olika hästar. Allt från schetlandsponny, new forest, Welsh, arabiskt fullblod, halvblod, varmblod till ardenner. Ja många olika sorters hästar har det blivit, inte bara utfrån ras utan även uifrån personligheter. Förutom att min personliga favorit ras är det arabiska fullblodet, de ligger på en helt ohotad första plats hos mig. Inte bara för att jag håller på med distansritt (där de är den ultimata rasen) och att min egen häst är en arab. Nej jag har varit förtjust i araber sedan långt tillbaks. Det sträcker sig längre tillbaks än de 8år jag haft Chimal och tävlat i distansritt. Jag älskar deras känslighet, temprament, konstanta utmanande, att de är otroligt trogna, deras psyke, deras steg och mer eller mindre allt med dem.

Chimal, Reyziann & Nortons Ceasar, alla arabiska fullblod

Förutom Araberna är jag även väldigt förtjust i schetlandsponnys, new forest och fjordingar. Av alla dessa raser har jag positiva upplevelser så väl som negativa men något hos dem har alltid fångat mitt öga och jag tycker de är förtjusande. När det sedan kommer till raser jag är mindre förtjust i är inte listan speciellt lång. Den har inget med distansritt att göra och att de inte lämpar sig fullt så bra till det som araberna. Nej jag ser mer än en distanshäst i hästar jag träffar. Men en ras jag aldrig fastnat för är varmbloden, överlag travare men mestadels de varmblodiga. Det har inget med vad de avlas för att göra utan hur de avlas fram mer exteriört. Då syftar jag inte på det utseende mässiga utan på hur deras exteriör får dem att röra sig. Jag älskar arabernas mjuka flytande steg och kommer inte ett dugg överens med varmblodens steg. Jag är inte speciellt förtjust i deras sätt att röra sig som för mig, som är van vid araber är väldigt stelt och stappligt och jag (ursäkta utrycket) rent utav avskyr deras galopp. För mig är den endast obehaglig och jobbig. Däremot är de en väldigt trevlig hästras och jag förstår att många fastnar för dem.

Kungen, en kallblodig travare, här på KM 2012 med mig där vi kom 3:a. Och sedan jag på Miro, en förvuxen welsh som jag hoppade många KM på, med en 2:a plac som bäst, han gick även 160km godkänt med Bosse på ryggen och innan dess många godkända 120km tävlingar, även flera DM placeringar i bagaget inkluderat en 1:a plac.

Jag på schetlandsponnyn Bonnie och sedan på New Foresten Pysen.   

Men trots mina åsikter kring varmbloden och hur jag inte är ett fan av dem ser jag inte ner på dem, anser inte att de inte passar för vissa grenar. För de som ser ner på vissa raser på vissa tävlingsbanor, nej varmbloden kanske inte är skapta för hoppning eller dressyr, de kanske inte har de bästa förutsättningarna, men när de är där på banan och tävlar mot de hästraser som är det, ja det gör mig bara mer imponerad av att de klarar av det. Jag ser inte ner på någon som dyker upp på en distanstävling med något annat än en arab, varför skulle jag, det är bara häftigt när hästraser som kanske inte är skapta för att gå långt och snabbt gör det, jag menar hallå, de går rakt emot vad alla tror och vad deras förutfattade meningar om dem säger och presterar!

Här är en film från unghästfinalen 2013, unghästfinalen går för 5 åringar på 50km CR och för 6 åringar på 80km tävlingsklass. Filmen är gjord av ingen mindre än Ulf Lonäs.

Ibland måste man ju bara älska twitter, förutom att få läsa alla underliga saker kändisar skriver kan man hitta mycket annat kul genom det. Senaste fyndet är en typ acapella verition av låten You and I. Musiken har tagit bort från låten så allt man hör är bara sångrösterna. Vad är det jag tycker är så bra med det, jo man hör verligen rösterna i den, ibland missar man själva rösterna i låten för att de försvinner in i musiken, spola fram till 2.50 så förstår ni kanske vad jag menar!

Har precis kommit hem ifrån stallet. Har ridit Chimal för första gången sedan tävlingen, jag planerade ju in en viloperiod efter tävlingen och nu var det slut på den. Jag red bara ut en liten sväng och kände lite på honom. Insåg när vi började trava att rida ut på vanligt bett istället för pessoa eller hackamore inte var speciellt smart när Chimal bara gått promenader i en vecka. Han var riktigt pigg och jag fick jobba ganska hårt för att hålla honom inom kontroll. Men det är ändå riktigt kul att rida när Chimal är lite jobbig, älskar när hästarna har för mycket energi.

Om ni är mer intresserade av hur landslaget i distansritt för seniorer och young rider och dess utmanargrupper ser ut så finns det på ridsportförbundets hemsida. Just nu ser det ut så här (har även länkat till de som jag vet har bloggar om ni är nyfikna på dem).

Seniorer, spetsgrupp:

Yvonne Ekelund

Frida Ekström, Blogg

Maria Hagman-Eriksson

Seniorer, utmanargrupp:

Liselott Friedrich, Blogg

Annelie Eriksson, Blogg

Jessica Holmberg

Emma Persson

Young Riders, spetsgrupp:

Sara Henriksson, Blogg

Linda Johansson

Elanor Mowbray-Jones

Victoria Boberg, Blogg

Young Riders, utmanargrupp:

Josefin Blom-Lugn

Vill ni kolla mer själva gör ni det på Svenska Ridsportförbundets hemsida, direkt länk hittar ni HÄR.

En kompis på face book hade länkat till denna artikel på ridsport. För er som är nyfikna på vad som pågår inom distansvärlden just nu kan det ge en liten inblick i röran som uppstått. Med röran syftar jag inte specifikt på landslaget och det som rör dem utan mer det faktum att vi FORTFARANDE inte har någon distanskomité! Artikelt är kort och läsvärld, ryttaren det handlar om här är Jessica Holmberg, en vän till familjen (distansen är ganska liten så alla vet vem alla är och de flesta känner varandra mer eller mindre bra) som alltid är trevlig och glad på tävling, hon är som artikeln säger en utav Sveriges mest meriterade ryttare och har tagit upp flera hästar till landslaget och tävlat utomlands på mästerskap massor av gånger. Att hon efter alla år i landslaget säger nej till det får mig att reagera och fundera.

Artikeln hittar ni HÄR, om ni är minsta lilla intresserade av distansritt, läs den!

Otroligt suddig bild ifrån A9-Ritten 2008 med Jessica i täten,

efter det Nathalie och sist jag på Chimal, och så pappa i vit tröja på marken.