Har haft en sån där seg dag idag, vet inte varför men mamma trodde att det är bra att jag börjar skolan snart igen. Att jag får tillbaks mina rutiner och kommer iväg till universitetet ett par dagar i veckan kommer knapast skada. Jag är ju trots allt ett kontrollfreak till människa som behöver rutiner och ogillar när oväntade saker händer eller när något som inte fanns med i min beräkning kommer. Så ja rutiner kanske gör saker och ting lite bättre. Men idag lät jag mig helt enkelt ha en seg dag och har inte gjort många lyft tyvärr.

Jag har ridit ett lösjobb på Chimal, alltså ingen sadel med endast repgrimma med ett grimmskaft som "tyglar", de sitter på samma ställe under hakan och de bara hänger där, jag använder dem nästan aldrig. Det passade ganska bra för min del med ett så pass lätt ridning idag. I morgon blir det lie mer som ska göras, först ska jag vara barnvakt åt söta lilla Nova på 3år på förmiddagen, Chimal ska gå ett dressyrpass och stallet ska städas lite för på kvällen kommer Maria Hagman-Eriksson med två hästar och ska bo över natten hos mamma. På lördag åker de vidare till Mariestad och Billingeritten. Det är alltså samma Maria, som i en utav sveriges bästa ryttare som av och till ligger världsetta på FEI:s listor över alla distansryttare i världen. Hoppas på att hinna täffa henne på kvällen då det var länge sedan jag gjorde det.

  Jag & Maria när vi red 120km ihop på Midnattsritten 2009

Kom att tänka på häromdagen när jag gjorde i ordning Chimal för ridning, inte nog med att jag ofta har på musik när jag är istallet, jag sjunger med. Och när det inte finns någon musik på så sjunger jag själv lite lågt på specifika låtar. De låtar jag sjunger på är liksom Chimals låtar, det är låtar han blir lugn och svslappnad av. Det var mamma som lärde mig att sjunga för hästen när jag var liten, delvis för att du själv måste andas ordentligt och håller dig lugnare om något händer när du sjunger men även för att hästen i sig kan lugnas av det. Jag kommer ihåg att mamma brukade sjunga på min Kära Lilla Ponny (eller vad den nu heter) för Miro när hon red och grejade med honom. Själv sjunger jag inte på den låten utan på lite andra som, Ed Sheerans Thinking out Loud och I See Fireoch One Directions Little Things. Men framförallt så sjunger jag på Misty Mountains ifrån The Hobbit vars original text är skriven av JRR Tolkien i boken. Den är väldigt mörk och lugnande, Chimal blir typ sömnig av den och lugnare sig ofta när han är uppe i varv och jag sjunger på den. Det är helt enkelt våran låt för att behålla lugnet!

Har lagt upp denna låt tusen gånger förr men jag älskar den!

Misty Mountains:

Thinking Out Loud

I See Fire

Little Things

Fick mail ifrån Hööks om att de har nedsatt pris på skor, chaps och stövlar... Sjukt irriterande att inte ha pengar då kan jag säga. Men snart får jag pengar från CSN, men de pengarna kommer gå till annat den här månaden, sånt som behövs inför skolstarten. Jag behöver köpa ett nytt block, litteratur och en del annat. Herre gud jag börjar ju snart. De flesta som går i skolan har ju redan börjat men vi börjar inte förens den 2:a september. Känns som om sommaren och ledigheten flugit förbi, men det ska bli skönt att komma tillbaks till skolan och få lite ordentliga rutiner igen. Även om det innebär en C uppsatts under hösten... Det är helt enkelt inte bara det tråkiga vädret som startat hösten (alldeles för tidigt för min smak) utan även att skolan börjar igen.

Bjuder på en utav mina favorit låtar ifrån min softa lista på spotify som för tillfället spelas ifrån min dator:

Through the Dark

Som jag skrivit tidigare har jag börjat fundera på ett nytt bett till Chimal, istället för pessoabettet. Inte för att han går dåligt på det eller för att jag behöver ett skarpare. Nej det är snarare så att jag känner inet att jag behöver possoabettets skarphet längre. Men vid vissa pass så är inte hacket eller det vanliga bettet tillräkligt så jag funderar/letar efter något emellan dem. Jag tänkte helt enkelt att det smidigaste är ju att börja leta hemma i sadelkammaren.

Idag när jag skulle ut och jogga Chimal med tyngderna provade jag därför mammas komibinationsbett hon har men inte använder. Det ligger i munnen, ger tryck över näsan och har kindkedja. Till och börja med verkade Chimal helt okej på det och protesterade inte när jag provade att ta honom lite i munnen för att se hur han reagerade. Men efter en stund så började han greja med bettet och liksom gick och skakade/nickade med huvudet och verkade irriterad på det, han slutate när vi travade men så fort vi sakta av började han greja med det igen. Då det inte är något Chimal håller på med speciellt mycket på de andra betten så antar jag att det var detta bett han inte tycker om. Vilket helt enkelt gör att jag drar slutsatsen att vi inte ska anvnda det något mer. Nu vet jag i varje fall att kombinationsbett inte var något för Chimal.

Svårt att tro att det är samma häst!

Höst (dagen efter att Chimal kommit hem till oss) & vinter 2005, lite mörkare än nu i färgen. Han var pytteliten, omusklad och grå. Det syns inte på bilderna men hans ben var typ svarta.

Höst 2013 & Sommar 2014, Störrre, biffigare, rundare och bra mycket vitare!  

Kan inte förstå att denna underbara varelse har varit min i snart 9år! Min 15 åriga lilla bebis!<3

Jag kan erkänna att jag ibland tänker att det vore bekvämt att bo i stan, eller åtminstone närmre den eftersom jag pluggar där. Men en dag som denna så påminns jag om varför jag älskar att bo här på landet i mitt älskade lilla samhälle. Då jag sovit grymt dåligt inatt och vaknat typ hela tiden bestämde jag mig för att försöka vakna till lite efter en trött och seg morgon. Det fick helt enkelt bli en skön, uppfriskande promenad. Till och börja med behöver jag aldrig fundera på var jag kan gå oavsett om det är på dagen eller mitt i natten, för lets face it, det finns inga "dåliga" områden i Vretstorp. Så det blev en vända i "centrum" på ca: 30min då jag fortfarande inte vet vad knät orkar med. Nu till det som påminde mig om att jag äskar att bo i Vretstorp, inte nog med att varenda människa du möter hälsar på dig oavsett om du känner dem eller inte, när jag passerade två pensionärer varav en satt i rullstol och den andra sköt på så tar gubben i rullstolen av sig sin hatt och hälsar. Som att han tog av sig hatten och bockade fast han satt ner, och med världens största leende på läpparna.

Visst jag har musik i öronen och hör kanske inte om någon säger nått till mig men ändå så hälsar man på alla man möter, det kommer helt naturligt, till och med så naturligt så att en gubbe i rullstol i proncip bockar som hälsning, var annars än i Vretstorp, jag älskar denna lilla håla till samhälle!

Chimal var definitivt inte på bra humör idag, igen aning om varför men kul är det då inte. Det var lugnt när jag gjorde i ordning honom, han tjurade inte mer än vanligt när jag borstade honom (han är kittlig) och skötte sig bra. Han var ganska nöjd med att som vanligt stå lös i gången och äta ifrån sitt hönät.

Det började så klart regna när vi kommit ut till ridbanan och jag hade hoppat upp, inte jätte föevånande med tanke på att det kommit skurar hela dagen. Chimal som avskyr regn var knappast framåt på passet idag, när vi jobbade på galoppen var han på riktigt surit humör och bockade ett antal gånger, jag tappade räkningen efter hans andra lilla bockserie. Men det blev ändå ett pass som gav en del då han gav med sig till slut och jobbade på bra i regnet. Däremot tog han det dåliga humöret till nästa nivå när han hade fått mat efter passet och jag lagt på honom täcke. Jag gjorde som vanligt och hade Chimal lös när han skulle ut till hagen och la bara min hand på hans hals så började vi gå ut. Då, från ingenstans så biter han mig i sidan. På ren rutin, då det här inte är första gången han biter mig även om det var länge sedan sist så blev jag arg och skällde ut honom så det vissla om det. När jag skällt klart tog jag ett par steg ifrån honom för att lugna mig lite och kolla om det blev något där han bet. Jag kunde inte se något och när jag lugnat mig stallde jag mig och gosade lite med Chimal, det spelar igen roll om han nyligen bitit mig, jag avslutar inte dagen i stallet med att vara arg. Jag har som regel att den ska avslutas bra med hästarna annars blir det inge kul hålla på.

Jag tycker verkligen inte om när Chimal hittar på såna här grejer, det händer inte ofta och det brukade definitivt hända oftare förr. Varför han gör det vet jag inte då han är en riktig liten gosegris annars. Men det här är anledningen till att jag inte litar på honom med andra, vi kan gosa ofta och han är jätte kärleksfull och jag låter honom till och med pussa tillbaks, vilket han gjorde på lägret genom att slicka mig i ansiktet... Även om det i sig inte är jätte mysigt så var det hans sätt att visa tillgivenhet precis som när han kliar tillbaks. Men när han inte är på myshumör, eller när fel person ur hans synvinkel gör något med honom eller när han helt enkelt är på ruttet humör, ja då kan det hända saker... Upptäckte föresten när jag kom hem och tyckte det gjorde lite ont där han bet mig att jag har fått små märken ifrån hans tänder. Det gick inte hål och syns bara lite grann men lite ont gör det faktiskt...