Sandra sa efter lägret, efter att vi sett bilderna på när jag strechade Chimal lite att skriva ett inlägg om det. Så nu kommer det. En av tjejerna på lägret kom efter ett ridpass och frågade om jag kunde visa lite stretching på Chimal, så det gjorde jag. Jag har alltid stretchat hästarna vid hårdare pass och om de behövt det. Chimal är lätt stretchad då han är en väldigt mjuk häst och desutom njuter när jag stretchar honom. Rezy är bra mycket stelare, jag får alltid hålla benen mycket längre ner osv. Men även hon blir sucesivt mjukare när hon stretchas regelbundet.

Jag är alltid väldigt nogrann med att inte dra i hästarna och att vara försiktig då det gör ont om det drar för hårt i musklerna, bara tänkt hur det är för dig själv och du pressar stretchningen för hårt på dig själv. Jag lyfter till exempel upp bakbenet och lägger det över mitt eget ben i den höjd som hästen tycker är okej. Sen får det ligga där och hästen "släpper" så småning om och sträker själv ut benet ordentligt. Antingen så höjer jag det lite till då om det känns som det går och "börjar om" eller så får det ligga kvar en stund och stretchas ut. Jag lyfter upp bakbenet under hästen, precis där jag känner att det tar emot lite stannar jag och väntar tills jag känner att de slappnar av. Jag lyfter även in bakbenet under hästen och väntar tills de slappnar av.

Som ni ser på bilderna där jag lyfter benet in under han så väntar jag här på att han ska slappna av.

Frambenen lyfter jag framått och håller det still där jag känner att det tar emot lite, sedan både känns det i handen och syns när hästen slappnar av för de börjar liksom hänga på frambenet, Chimal älskar denna stretchning och blir jätte tung och stretchar ut frambenet jätte mycket. På frambenet lyfter jag upp det i knät och väntar tills de slappnar av och sist så tar jag det bakåt och sätter försiktigt ner det, då brukar de stretcha det själva lite när man sätter ner det på marken. Självklart stretchar jag även nacken, då med hjälp av godis. Jag stretchar ryggen på hästen genom att stäla mig bakom dem och sätta mina fingrar långt ner på rympan på dem, på vardera sida och skjuter dem sedan upp mot ryggen, då reagerar hästen genom att lyfta upp hela ryggen och sträker ut den. Jag gör säkert fler grejer men kommer inte på dem nu.

Sjukt duktig kille som gör acapella veritioner av The Hobbit och Sagan om Ringen låtar. Måste säga att han kan använda sin röst på helt otroliga sätt. Först är klippen med original låtarna ifrån filmen och sedan Peter Hollens acapela verition som han har spelat in alla röster till själv.

Misty Mountains ifrån The Hobbit där Richard Armitage + resterande skådisar som spelar dvärgar sjunger:

Peter Hollens verition av Misty Mountains:

Pippins sång ifrån 3:e Sagan om Ringen filmen som sjungs av Billy Boyd

Här sjunger Peter Hollens acapella på den:

Ni kanske minns att jag för ett bra tag sedan, så länge sedan att jag inte minns hur länge skrev att jag när jag skrittade Kungen fick ont i knät. Han hoppade iväg för något i sidled och det hög till i mitt vänster knä (det jag haft problem med sedan högstadiet). Grejen är att det sedan dess gjort ont hela tiden, och mycket. Det är flera år sedan jag hade så här ont, det har gjort ont när jag ridit, när jag stått för länge, när jag sitter med raka ben och hur ont det gjort när jag försökt sitta skräddare (ni vet med benen ihop vikta framför sig) vill jag inte ens försöka förklara, sån smärta är många år sedan jag känt. Jag bestämmde mig för strax innan lägret att om det inte släppt efter det var det dags att uppsöka läkare och sjukgymnast för något var öppenbarligen fel.

Men någon gång under läger helgen började det släppa och gjorde inte fullt så ont längre. Och de senaste dagarna har det inte gjort ont när jag ridit normalt, jag kan ha raka ben utan störrre problem, det har helt enkelt kännts bättre. På grund av knät har jag inte heller vågat gå ut och gå, med rädsla för att det ska bli värre och för att det redan gjort så ont. Men idag, eftersom det blivit mycket bättre tog jag min första prommenad på jätte länge. I väldigt lugn och försiktig takt gick jag en sväng i Vretstorp, jag gick endast i 30min för att inte anstränga knät för mycket men det var helt sjukt skönt. Det gjorde inte ont en enda gång, känns helt underbart, nu hoppas jag bara att det inte blir sämre igen!

Kapuragatan 7, Vretstorp, ja där bor jag och är delvis uppväxt! (gula huset på vänster sida)

Jag började titta på den senaste och sista säsongen av True Blood häromdagen, så fort introt Bad Things av Jace Everett började spela sköljde en känsla av lugn och välmående över mig. Jag vet att denna känsla kommer när jag hör låten och älskar den. Varför får jag det, låten i sig är inte jätte speciell förutom att den är bra och passar serien perfekt men låten i sig väcker dessa känslor hoss mig.

Jace Everett - Bad Thing, introt till True Blood

Grejen är att när jag började titta på denna serie från början så trivdes jag sjukt bra med mitt liv. Jag gick i gymnasiet, tränade Chimal och Ceasar på veckorna och även Rezy på helgen (på veckorna red mamma henne). Förutom det så satt jag i styrelsen till elevrådet och tränade på gymmet och simmade två gånger i veckan. Nej jag umgicks inte mycket med mina vänner men jag trivdes så sjukt bra. Varje dag var det ridning av en till tre hästar och om det inte var det så tränade jag själv. Efter att jag kom in från stallet på kvällen gjorde jag mina läxor och när de var klara så satte jag ett True Blood avsnitt på laddning (jag streamar och har alltid gjort det) för det mesta och gick ut och gick en sväng då mammas internet var långsamt och avsnittet behövde ladda upp. När jag kom hem tittade jag på det och gick och la mig. Detta var mina dagar och den stund jag hade då allt var klart för dagen, hästarna var fixade med, skolarbetet klart och min egen täning gjord. Då kunde jag släppa allt och slappna av tittandes på ett avsnitt True Blood. Därför får jag alltid den känslan av total avslappning och allmänt välmående när jag hör intro låten.

Ett till intro/låt som ger mig en härlig känsla är Pretty Little Liars introt. Jag tittade på den serien förr men inte längre, den tittade jag på när jag jobbade på Viby krog, så varje gång jag hör den så känns det som om jag sitter på mopeden till jobbet för jag hade den alltid i huvudet, och sjöng den om och om igen när jag satt på moppen. Även denna låt är helt underbar till serien, lite creepy att den slutar med two can keep a secret if one of them is dead.

Jag tror kanske att introt till Supernatural kommer bli ett jag har bra minnen till också, delvis för att det är så bra. Det tråkiga är att Supernatural kör endast sin intro låt till sista avsnittet för säsongen med en liten sammanfattning av vad som hänt, men ändå sjukt bra!

Kansas - Carry on my Wayward son, introt till Supernatural (detta till säsong 7)

Nerikes Distansryttare arrangerar en Pay and Ride i distansritt den 6:e september. Det är gjort som en riktig tävling men iget tvång på några papper och istället för en veterinär kommer en erfaren distansryttare besikta hästarna. Man kan välja att rida 10km eller 20km med en 30min paus mitt i. Det kostar 100kr oavsett hur långt du rider. Pay and Rider i distansritt är jätte kul och super om du är nyfiken på distansridning då det är gjort som en riktig tävling men det finns personer på plats som är där för att hjälpa dig och svara på frågor. Om ni vill läsa mer kan ni göra det HÄR! Varför inte testa?!

En utav skådisarna ifrån Supernatural sjunger sjukt bra. Jag hittade ett klipp ifrån en panel som de gjort om Supernatural och där har en i publicken bett Jensen Ackles sjunga, första minuten i klippen är bara han som velar om ifall han ska göra det osv. Så om ni inte vill se det titta ifrån 1 minut. Han börjar sjunga på andra versen och det är en till som sjunger också. I varje fall så älskar jag hans röst, men när jag började leta på Spotify för att se om det fanns något han sjungit där så hittade jag ingenting men på Youtube finns det massor med inspelningar!

Äntligen var det dags för nya skor för hästarna. Chimal är en häst som behöver skos ungefär var 6:e vecka men denna gång fick hästarna gå 7 då vår hovslagare haft semester. Ovanpå det har hovarna växt mycket i sommar så värkning och lite nya skor var verkligen behövligt. Mamma var med när hennes två skoddes och jag var med när Chimal och Kungen skoddes. Att se Chimal bli skodd nu för tiden känns helt underbart tycker jag, det fanns en tid för flera år sedan då det tog timmar att sko honom för han bråkade, sparkade och reste sig i stallet. Men med en tålmodig hovslagare som är toppen med Chimal har det bara blivit bättre och bättre, och nu för tiden, ja då står han där snällt lös i gången och jag kan sitta och titta på när han skos.

Våran hovslagare är verkligen toppen, han är suverän med hästarna, skor toppen, jag har aldrig haft tappsko på tävling (tvi, tvi, ta i trä) så skorna sitter där de ska också. Något jag tycker är bra är även att om jag frågar av nyfikenhet varför hovslagaren gör som han gör eller varför man inte gör på ett visst sätt svarar han inte bara därför vilket jag träffat några som gör utan han förklarar och visar på hovarna. Idag har vi bland annat diskuterat lite kring benställning, hur hästarna går och hur de sliter skorna och han har förklarat hur han jobbar med sånt på olika sätt. Jag tycker verkligen det är kul att få lära mig nya saker, speciellt om det är sånt som kan vara bra att tänka på i framtiden, det är därför jag tycker om att vara funktionär i veterinärgrinden på tävlingar, då får man chansen att fråga veterinärerna saker om sånt man vill lära sig eller förså bättre.

Det märks föresten på Chimals skor att jag börjat träna honom mer och hårdare, de är slitna mer nu än vad de varit förut, nu ser de mer ut som när jag tävlade honom.