Ebba och jag pratade lite om ridningen på senaste styrelsemötet då hon undrade om jag kune vara med i en studie hon gör för sin C-uppsats, om distansryttare. Hon frågade om jag kunde vara med och mitt svar var kort att jag inte tävlat på flera år. Men hon ville ändå att jag skulle vara med då jag fortfarande rider regelbundet och är med på klubbmästerskap och sånt. Då kom vi i varje fall in på att jag rider typ bara fyra gånger i veckan och typ en timme åt gången just nu vilket enligt mig är ingenting. Och Ebba sa något i stil med att det är för att man inte har något att träna för.

Det stämmer så sjukt bra in på mig just nu, sedan jag pensionerade hästarna ifrån tävlingar har jag liksom inte haft något att träna för, jag tänkte på det häromdagen när jag satt och jobbade med Chimal på banan, varför träna honom för att bli bättre liksom, vi skulle lika gärna bara kunna hobby rida i skogen typ jämt, jag menar det är knappast så att han måste vara stark för något. Visst skulle det vara kul att kunna rida någon prova på eller CR nästa år men för det måste jag gå ner i vikt, och hinna med honom mer än vad jag gör nu. Grejen är att jag tappar liksom sugen väldigt mycket när jag inte har något att träna för, jag behöver mål att uppnå eller projekt att jobba på. Ge mig en galen unghäst och säg att den ska bli bättre, ja då har man ett mål. Men Chimal da? Ja vad har vi för mål? Det är faktiskt sjukt deprmerande...

Det är inte svårt att trotsa minusgraderna och den djupa snön, rida en halvmil för att komma till en bra backe att träna i mindre än en timme och sedan bege sig halvmilen hem igen när man har

mål och en tävlingsäsong att se fram emot!

Jag älskar att känna glädje, vem gör inte det liksom? Ovanpå det älskar jag när något som gör mig glad ger mig energi, det finns mycket som kan ge mig de två sakerna, det finns många små saker som kan ge mig det. Men framförallt är musik en lätttillgänglig källa till glädje och energi för mig, jag tror det är därför jag lyssnar så mycket på musik. Jag tror även det är därför jag tycker om att lyssna på live inspelad musik och titta på live framträdanden för de ger ofta så mycket mer än en studio inspelad låt. Hur artisterna sjunger låten hur publiken är med i framträdandet och hur allt bara blir energifyllt.

Första gången jag kännde så var när jag var på min första Bruce Springsteen and The E-Street Band konsert 2008. Jag minns hur Bruce Springsteen trots att han redan då var gammal var på hela scenen, hur han interagerade med publiken och publiken i sig blir en del av framträdandet, han liksom lyftes av publikens energi, gav publiken mer tillbaka och så bara fortsatte det och det var helt otroligt. En sån känsla och stå mitt bland det med så många tusen personer är häftigt och jag kan inte vänta tills jag får göra det igen. Som det ser ut nu har Bruce Springsteen inga planerade bsök till Sverige men förhoppningsvis kommer han nog tillbaks igen. Tills desss är det olika live framträdanden på youtube med andra artister och Bruce Springsteen själv som får stå som en källa till glädje och energi för mig. Namnet på låten här nedan är passande nog Happily, en av mina favorit låtar, den är inspelad till en film ifrån en av One Directions konserter i Milano i sommras. Framträdandet och låten är fyllt med energi och glädje.