Bilden tycker jag på ett tydligt sätt symboliserar många ryttares mentalitet och tankesätt, frågan är, är det ett bra och rätt sätt att tänka på? Jag förstår grejen och går ganska mycket åt det hållen texten säger. Så länge jag inte slår i huvudet och inte skadat mig så jag fysiskt inte KAN hoppa upp igen, ja, då hoppar jag upp. Men jag kan inte alltid säga att det varit till det positiva. Grejen med att inte hoppa upp när jag slagit i huvudet har jag lärt mig från alla år med hoppning, det finns en anledning till att du, om du trillar av på tävling inte får hoppa upp och fortsätta. Det är delvis för att om man slagit i huvudet så kan man bli snurrig efter en stund, inte alltid på en gång. Och en till smäll i huvudet strax efter kan få förädiska konsekvenser.

Men jag vill hoppa upp när jag trillat av, annars är chansen större att man blir rädd till nästa gång man ska upp på hästen. Grejen är att jag vet inte alltid om det varit bra, vissa smällar och skador som blivit hade kanske mått bra av att få vila lite och inte fortsätta arbeta. Ibland måste man tänka på vad som är bäst för kroppen. Men mentaliteten som bilden visar på tycker jag ändå speglar ryttare bra, vi är tuffa, ja vi blir rädda men vi biter ihop och vi fortsätter puscha. Jag tror det kan bidra till att personer som hållit på med hästar, hanterat och ridit dem mycket under sin uppväxt lär sig hantera svårigheter, motgångar, rädsla och även smärta på ganska hög nivå. Jag har kompisar som förundras över hur jag kunnat rida så långt med ett knä som är ganska pajt, och jag tänker alltid "vadå, det är bara smärta, det är bara att bita ihop och fortsätta". Mina kompisar tycker jag är knäpp som fortfarande håller på med hästar, ett antal hjärnskakningar, flera omkullridningar, landat i hinder och åkt ambulans efter att ha tappat känseln i hela nederdelen av kroppen. Men, det har aldrig varit en fråga om att sluta, bara en fråga om hur lång tid det tar innan man blir okej, från vissa saker bli man det aldrig. Sen avtrillningen som slutade med ambulans till akuten har jag fortfarande problem med ryggen och alla okullridningar, ja, de har satt sina spår i huvudet om man säger så.

Men det är bara att hoppa upp igen, annars är det ju bara att sluta. Så ja, metaliteten som bilden speglar är lite sned i tankesättet och inte alltid speciellt hälsosam men det är den många av oss hästmänniskor växer upp med, utan att ifrågasätta den och när vi gör det skakar vi på axlarna och fortsätter leva efter den. Varför? För att någon tryckt in det i våra huvuden eller för att vi väljer att göra det, ja det är nog olika, personligen väljer jag själv och lever efter min egen mentalitet, då mamma, som jag antar är den som skulle ha påverkat mig mest inom detta område tycker att jag borde vara försiktigare för det mesta, åka till akuten oftare än vad jag vill och kanske inte hoppa upp igen, min åsikt till bilden? Jag har inget emot att leva efter den sortens mentalitet och kan förstå de som lär ut den, det handlar om att bygga upp ett starkt psyke, om det är bra och hälsosamt, ja det får man nog stå för själv beroende hur man hanterar tankesättet...

Idag har jag varit i skolan för första gången på en över en vecka. Tror inte jag varit där sedan början på förra veckan. Vi kände att vi behövde sitta ett tag tillsammans idag för att få bättre grepp om hur vi ligger till inför mötet med våran handledare på måndag. Dessutom har vi suttit tillsammans med våra kompisar vilket var kul då vi inte träffats speciellt mycket nu när vi skriver c-uppsats. Vi har så sjukt roligt tillsammans, jag har inte skrattat så mycket som jag gjort idag på länge, det känns alltid bra. Det är väl det man säger, ett gott skratt förlänger livet? Undra hur mycket jag förlängt mitt liv med i så fall för idag har jag skrattat så jag börjat gråta!

Jag var föresten på universitetet igår en sväng men räknar inte riktigt det då jag bara var inne i idrottshusets labb (som dom tydligen har ett), och var med i Ebbas studie hon gör för sin c-uppsats. Hon skriver om distansryttare så hon fråga om jag kunde ställa upp, vilket jag självklart gjorde. Jag fick, med en mask på ansiktet så jag kände mig som Darth Vader, pulsmätare och en "säkerhetssele" springa på ett löpband. Och så tog hon dessutom lite blodprov. Vad jag tidigare visste har jag nu fått konfirmerat, min kondis suger nu för tiden, så pass att den mer eller mindre är icke existerande. Men jag har lärt mig hur fort jag ska springa för att ta in lika mycket syre som jag gör av med, och alltså inte bli trött lika fort och det var riktigt intressant.

Min fina hand efter att Ebba varit i med en nål tre gånger för hennes olika test.

Känner att jag har lite serietema på mina kläder idag, älskar Batman på kläder och grejer. Har en keps och ett mobilskal med märket på. Men ja, känner att det är visst tema på mina kläder, kanske är tur att inte strumporna syns när jag är i skolan...

Bestämde mig häromdagen för att åka iväg och kolla vad det skulle kosta att göra en tatuering jag velat göra länge nu, i typ 2år. Det har inte blivit av av just kostnadsskälen, men nu vet jag på ett ungefär vad den skulle kunna gå på så nu vet jag hur mycket jag måste spara ihop. Jag skulle så sjukt gärna gå iväg och göra den nu. För er som läst bloggen länge så vet ni att jag redan har en tatuering, på ovansidan av min vänstra vrist har jag Chimals namn tatuerat. Den jag vill göra härnäst är lite större men är även den text. Bilden nedan visar hur jag vill att den ska se ut på ett ungefär, på undersidan av min vänster arm (precis där tjejen har den), men det är inte den text jag vill ha. Jag vill ha textraden "Everything dies baby that's a fact. But maybe everything that dies someday comes back". Från Bruce Springsteens Atlantic City

Men det finns fler tatueringar jag vill göra, av olika anledningar, grejen för mig med tatueringar är att jag gör dem inte bara för att göra dem eller för att de är snygga (enligt mig), självklart tycker jag att de är snygga annars skulle jag inte göra dem men jag vill att de ska ha en mening för mig. Något de står för, och som jag kan tänka mig att stå för hela livet. Men som sagt, det finns fler jag vill göra och nu har jag kommit på ännu en. Jag bestämmde mig för länge sen att jag ville ha en textrad ifrån The Hobbit boken, något som Gandalf säger i den. Det är min favoritbok och jag älskar den till tusen, böcker är en stor del av mitt liv så därför passar det bra in på mig. Grejen är att jag har känt att jag vill inte ha den texten bara stå för sig själv. Jag har lite svårt för motiv som tatueringar och jag vill definitivt inte ha något annat än svarta tatueringar men nu har jag hittat motiv jag skulle vilja ha till texten. Det finns två bilder av draken Smaug ifrån The Hobbit, Den första är ifrån en tekning av draken där han på originalbilden är  över berget han bor i. Jag skulle vilja ha den eller den andra (bilderna nedan) med texten som jag vill ha, "The world is not in your books and maps, its out there". Som ni ser är det två bilder på draken för jag gillar båda...

På bilden med alvisk text är det bara draken jag är intresserad av inte texten, men tänk er någon av dessa och med texten jag vill ha typ under. Många förstår kanske inte meningen med den men för mig symboliserar den något. Men vidare finns det en till tatuering jag verkligen vill göra, på min högra handled, den går liksom runt hela vristen. Det är ett rep med en knut på ovansidan och repet har gått av på undersidan... Jag har läst en tolkning av tatueringen och den känns ganska tung i betydelsen. Ni får själva fundera på vad den kan innebära, om ni undrar om betydelsen för den får ni fråga men jag tycker om den och det den kan stå för, det stämmer bra in på mig...

De resterande bilderna på tatueringar är inga jag planerar utan som jag tycker är snygga, jag gillar verkligen den på foten, texten är tagen ur Sagan om Ringen, och de andra, ja de är bara snygga!

Har precis gått upp, från början var planerna att plugga i skolan idag men eftersom vi inte är klara med transkiberingarna ändrades de planerna så ses vi i morgon. Men jag ska in till universitetet ändå i eftermiddag för att delta i Ebbas studie till hennes c-uppsats. Jag ska springa på ett löpband så jag skulle ljuga om jag sa att jag såg fram emot det om vi säger på, jag har inte varit på ett löpband på år, det springandet jag gör är när jag springer upp med hästarna nu för tiden... Nu ska jag återgå till min frukost så jag kan fortsätta transkribera en utav intervjuerna!

Igår sparade jag över varenda bild jag har i telefonen till datorn, det var ett par stycken kan man säga. Och när jag tittade igenom dem så började jag sakna sommaren så mycket. Värmen, ledigheten, badandet, solandet, umgänget och så klart Sandra som var här i två veckor i sommras, saknar henne otroligt mycket. Men för att värma upp denna kalla dag lite tänkte jag slänga ut lite diverse bilder ifrån i sommras, lite sommarminnen!

Min Iphone har krånglat sjukt länge med batteriet, det äter upp det jätte snabbt och kan mer eller mindre när som helst stänga av sig. Det har gått att jobba runt då jag i princip alltid har tillgång till laddare men igår fick jag nog. Jag hade 40% batteri kvar när jag tog upp den för att svara på ett meddelande när jag var ute och red på Chimal och då stängde den av sig. Jag rider inte utan telefon ifall det skulle hända något så det var bara att vända hem igen. Och, ja, då fick jag nog, vad händer om jag är en mil hemmifrån inte 20min när det händer nästa gång...

Så det är helt enkelt dags att skaffa en ny telefon. Jag vill definitivt ha en Iphone igen, jag tycker verkligen om dem så det är det ingen fråga om. Däremot, då jag inte har mycket pengar direkt, är frågan om jag ska köpa samma som jag redan har, en 4s, där jag har en miljon skal och laddare osv. som redan passar till, varav många skal är sjukt coola som inte går att få tag i längre, eller om jag ska lägga lite mer pengar på en Iphone 5/5s? Då måste jag nämligen köpa nya grejer till också och det har jag inte riktigt lust med. Jag hade bestämt mig för att köpa samma som jag redan har tills jag upptäckte att de bara finns att få tag i med 8GB minne, jag har 16GB, som jag dessutom använder. Ska jag försöka anpassa mig till mindre minne och inte kunna ha lika mycket på telefonen eller ska jag lägga mer pengar på en nyare med mer minne men som jag måste köpa nya grejer till, och jag inte kan ha mina skal till?... Jag vet verkligen inte hur jag ska göra, men jag behöver en ny telefon!