Är något som alltid är en aktuell fråga på bloggar i många olika grenar. Om man snabbt går upp i klasser kan man få skit för att han har för brottom men om man ligger kvar i en klass ett tag av någon anledning får man skit för att man bara vill plocka rosetter. Jag har aldrig riktigt förstått livet kring hur folk väljer att göra. Ingen vet hur hästen känns för en annan ryttare och vilka beslut ryttaren tar och varför.

Jag klättrade ganska snabbt i klasserna med både Rezy och Chimal, målet var att tävla 120km internationellt då det är mästerskaps nivån för young riders. Mamma tävlade Rezy under sin första säsong, på den andra där jag började rida henne halvvägs in, vilket var min första säsong red vi 120km godkänt. På hennes andra tävlingssäsong gick hon sin första 120km klass. Chimal startade även han 120km sin andra tävlingssäsong, under 2006 gick han 65km som längst, på grund av skada tävlade han inte 2007 och 2008 startade han sitt första YR-SM på 120km. Det gick snabbt upp i klasserna för oss men då var det inte lika mycket kvalregler för att tävla internationellt, de reglerna kom 2009.

Jag & Chimal på väg in i andra eller tredje grind på hans första 120km & SM på Simlångsritten 2008, Chimals andra tävlingssäsong, tyvärr fick vi bryta på banan efter 105km.

Jag/Rezy & Bosse/Miro på min och Rezys första 120km internationellt på Simlångsritten 2006, vilket var hennes andra tävlingssäsong och min första. Som resulterade i en godkänd ritt och en andra plats.

Men om jag nu ska lägga in min personliga åsikt kring vilken klass man rider i utan att gå in på varför någon gör det, och då utifrån distansridning som gren eftersom det är den jag kan ja då kan jag definitivvt undra varför man ligger kvar så pass länge som vissa gör i en klass. Ibland förstår jag inte varför personer inte testar att gå upp i klasserna när hästen med lätthet går 50km eller 80km, i lite högre tempon. Jag förstår inte varför man hellre ligger kvar och plockar rosetter i 50km klasser när man istället skulle kunna, i varje fall testa att rida 80km. Detta beror delvis på att jag aldrig sett speciellt mycket utmaning i att rida 50km själv, det är alltid bara ett steg på vägen till något större för mig, så är det visserligen inte för alla. Jag ser inte utmaningen och prestigen i att vinna 50km, visst det kan väl vara lite kul men jag rider tusen gånger hellre 80km eller 120km godkänt.

Men det är som sagt så som jag känner och hur andra tänker vet jag inte, det finns en miljon anledningar till att inte gå upp i klasserna även om jag inte haft en av dessa anledningar än.

Jag & Chimal strax innan start i min och hans första tävlingsklass, 50km på Nybyggetritten 2006, April. Andra bilden är jag & Rezy i förbesiktningen till min och hennes första 120km* CEI internationellt på Simlångsritten i September 2006. Båda ritterna var godkända på ca: 12km/h. Så kilometrarna skiljer sig åt ganska mycket men inte tempot. På ett halvår gick jag ifrån att rida min första tävlingsklass på 50km till att tävla 120km internationellt med en 2:a plac.

Blev en mysig ridtur med en sväng på crossbanan och lite klättring med Chimal idag. Vi har bara skrittat men Chimal har fått jobbat hårt ändå och kom hem svettig.

Skrev för några dagar sedan om den nya hästen Dark Gipzy som min mamma tagit hem på foder ifrån en vän. Skrev även att hon skulle besiktas här innnan hon blev kvar med säkerhet. Igår åkte hon hem, jag var inte där när hon besiktades och kort sagt så gick hon inte igenom. Sjukt synd då hon var super trevlig men det är som de är. Tyvärr är det ju så med hästar ofta, det finns ju en anledning till att man alltid besiktar dem.

Jag har tidigare publicerat ett inlägg om hur min drömdistanshäst skulle vara (finns HÄR), först och främst tolka det inte som att jag inte älskar Chimal över allt annat och att han är min drömhäst allt som allt, jag kommer alltid jämnföra alla hästar med honom. Men grejen är att hur underbar Chimal än varit att tävla så har han självklart brister precis som alla har, och ja jag vill ha allt som gjorde Chimal helt underbar att tävla hos min nästa distanshäst men det finns även lite saker som Chimal saknade som jag skulle vilja ha hos en framtida distanshäst.

Några av dessa saker är storlek, Chimal är en relativt robust arab för att endast vara 152 vilket jag älskar, jag tycker om när de är lite stadigare i typen. Jag vill inte ha en tung häst utan en lätt och smidig men som samtidigt har en fot i varje hörn och har en en lite rundare kropp, men med lite mer höjd än den Chimal har. Sedan har jag alltid önskat att Chimals trav vore lite bättre, lite mer svung och lite luftigare, det har jag skrivit här många gånger så för er somm läser bloggen dagligen vet ni redan det. En häst som springer upp för veterinären relativt bra vore att föredra. Hur pigg Chimal än varit på banan ser han ofta ut som en seg säck med potatis framför veterinären, när han sedan kommer ut på banan igen så är han jätte taggad och pigg igen. Så en häst som visar lite mer energi på besiktningarna vore att föredra. Och det sista, Chimal har alltid haft mentaliteten att gå långt, redan från början, han går om jag rider. Det var inte svårare än så, men på grund av hans svagheter kopplade till spattförändringarna så har han kommit i mål på 120km men aldrig blivit godkänd. Han har gått flera 120km tävlingar men inte godkänd och skulle därför inte kunnat gå längre. Jag vill ha en häst som kommer kunna gå 160km för det är en dröm, att få rida 160km.

Men annars har Chimal något som ingen annan häst kommer ha, någonsin. Han är den häst jag började tävla distans med, han är mitt allt och ingen häst kommer någonsin betyda samma sak för mig.

Innan prisutdelning på Björkviksritten 2009

Skrev ju igår om att jag fick ont i händerna när jag red dressyr på Chimal utan handskar. Jag rider både med och utan handskar, oftast är de på men det beror lite på vad jag ska göra. När det kommer till dressyren varierar jag lite då jag tycker det ger lite skillnad i känsla, vet inte riktigt varför men för mig gör det de. När jag är ute i skogen beror det helt på vilken sorts ridning jag gör. När jag tränar ordentligt har jag alltid hanskar på då jag har en tendens att rida pigga hästar som lätt blir starka. Men om jag är ute och skrittar, klättrar, tränar stigar eller är ute med tyngderna rider jag ofta utan handskar. Anledningen till att jag rider utan ibland är för att jag inte tycker om att vänja händerna vid något. Om jag rider utan ibland kan jag ju liksom härda dem lite.

Men en sak jag aldrig gör eller ens har gjort är att tävla utan handskar. Det skulle jag aldrig göra, möjligtvis att jag skulle kunna rida sista slingan ibland utan om hästen är lugn men oftast inte ens det. Det är av den enkla anledningen att jag får sjukt ont i händerna av att bromsa hästarna på tävlng med handskar på ibland, då vill jag inte veta hur det skulle var om jag ridit utan. Sist jag var på tävling med Rezy och red 40km CR så hade jag fått hålla så hårt i henne att när jag hoppade av för grinden efter 20km kunde jag inte ens räta ut mina händer. De hade liksom krampat ihop för att jag fått bromsa så mycket. Efter tävlingen hade jag skavsår i händerna trots att jag haft handskar hela tävlingen, och det är anledningen till att jag alltid härdat händerna här hemma då och då, och alltid tävlat med hanskar.

Tanken var ett lätt "känna igenom" dressyrpass på Chimal idag eftersom han vilat en vecka. En sak är säker, när Chimal vilat en vecka och bara varit ute en skrittur ska man inte rida ett dressyrpass utan handskar. Chimal var pigg och emellanåt stark, så pass att jag desvärre fick ta en del i honom. Det är det som är det tråkiga när jag rider dressyr på honom då jag har vanligt bett och ingen martingal , det går i princip alltid bra men om han bestämmer sig för att han ska försöka bestämma, ja då har jag att göra även inne på banan. Kort sagt så gjorde mina händer lite ont när jag ridit klart. Var lite som när jag alltid red Pysen utan handskar, även när jag hopptävlade med honom, jag slutade ganska snart med det.

Men annars gick passet bra, gick VÄLDIGT bra i galoppen. Han har verkligen blivit starkare, galopp på volt går numera ritkigt bra, på spåret är han super fin, bärig och rund med bäriga fattningar från skritt. Men på volt, speciellt i höger varv har han varit ritkigt svag. Men förutom en mycket starkare galopp i båda varven kunde jag idag sätta ihop honom mer och korta galoppen i båda varven lite då och då. Det har inte gått i höger varv förr, inte ens när han tävlade internationellt så det var sjukt kul!

Inga super bilder direkt men nu har hon anlänt i varje fall, Dark Gipzy, kallas bara Gipzy. Som tidgare nämnt så är hon ett 6årigt halvblodssto. Ska kolla lite i passet på hur hög hon är och vad hon har för stam så ni får se det med men hon ser ut att vara mindre (på höjden) än Niccan så skulle tro runt 165 i mankhöjd någonstans. Hon är i varje fall ett riktigt runt fint sto som lugnt gick ut i sin lilla hage på en gång och tittade sig lite omkring, helt cool lugn och oberörd av de andra hästarna, hon brydde sig inte ens när jag gick förbi henne med Chimal när jag skulle rida. I natt står hon inne med Chimal som sällskap, i morgon ska hon besiktas så håll tummarna för att det går bra!

Har jag helt glömt av bloggen hela förmiddagen... Jag tog sovmorgon och sedan har jag städat, plockat och fixat lite på mitt rum. Nu ska jag strax upp till stallet, jag ska rida Chimal och så kommer mamma och Bosse hem med en häst. Det är ett sex årigt halvblodssto som tillhör en utav mammas elever/vänner. Hon har inte ritkigt tid för henne så hon frågade mamma om hon skulle kunn ha henne att rida själv och även använda till lektioner. Så idag kommer hon. Hon har inte hunnit besiktas än men ska göra det väldigt snart här oss oss, sen vet vi med säkerhet att hon blir kvar.

Pernilla (som äget hästen) föder upp hästar, jag har inte sett den häst som kommer hem till oss idag men har sett andra av hennes hästar och har ridit en utav dem för ett par år sedan och hennes hästar brukar vara sjukt trevliga så det ska bli kul att få se henne. Ska självklart ta lite kort så även ni får se henne! På bilden är det Pernilla med en utav sina hästar på ett sommarridläger.